Intellektuell särbegåvning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Intellektuell särbegåvning är en intellektuell förmåga som är signifikant högre än genomsnittet. Det är skiljer sig från specifika kompetens, då kompetenser är inlärda eller förvärvade beteenden. Liksom färdigheter tros intellektuell särbegåvning vara en medfödd egenskap för intellektuell aktivitet som inte kan förvärvas enbart genom inövande, till exempel studier.

Det finns flera teorier kring definitionen av intellektuell särbegåvning, dess utveckling och hur den bäst kan identifieras. En definition av intellektuell särbegåvning är att personen besitter en exceptionell begåvning som innebär en medfödd förmåga som kombinerats med lämpliga erfarenheter.

Intellektuell särbegåvning kan vara generell eller specifik. Till exempel kan en intellektuellt särbegåvad person ha en påfallande fallenhet för matematik men en begränsad språklig begåvning.

Forskning från USA visar att de som har en IQ över 125, 5 procent av en befolkning, har bättre hälsa, skiljer sig mer sällan, får högre lön samt har bättre jobb.[1]

Det finns en rad olika indikationer kan tyda på en särbegåvning:

Intellektuella drag
  • Mycket god förmåga till resonemang
  • Intellektuell nyfikenhet
  • Förmåga till snabb inlärning
  • Eftertänksamhet och reflektionsförmåga
  • Kreativitet
  • Förkärlek till lärande
  • En tidigt utvecklad känsla för moral
  • Komplexa tankemönster
  • Livlig fantasi
Personlighetsdrag
  • Insiktsfullhet
  • Behov av att förstå
  • Perfektionism
  • Humor
  • God självkännedom
  • Behov av intellektuell stimulans
  • Kritisk inställning mot auktoritet och regler
  • Intensitet
  • Envishet
  • Behov av logik
  • Tendenser till introvert tänkande

Svenska Mensamedlemmar har svarat att de, på gruppnivå, upplever sig som annorlunda men känner inget behov av att anpassa sig för att bättre passa in. Denna grupp rapporterar också en lägre känsla av sammanhang, än en svensk allmänbefolkning.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gottfredson, L. S.. ”The General Intelligence Factor”. http://www.psych.utoronto.ca. Läst 2006-11-13. 
  2. ^ Stålnacke, J (2007). ”Att se mönster i prickar. En föga användbar förmåga?”. Psykologexamensuppsats Stockholms universitet. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-7061.