Intercity Express

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Intercity express)
Hoppa till: navigering, sök
För tåget i Sverige på 1980-talet, se City Express.
Intercity-Express
ICE3-Einfahrt-Dortmund.jpg
Tredje generationes ICE-tåg (ICE 3) med topphastigheten 330 km/h.
Tillverkningsår 1989 - idag
Tillverkare Generation I: Tyskland Flertalet olika tyska tillverkare
Generation II:Sverige/Tyskland Adtranz
Generation III: Tyskland Siemens
Drivmedel El/Diesel
Effekt 4000-9600 kW
Största tillåtna hastighet 320km/h
Operatörer Tyskland Deutsche Bahn
Spanien RENFE
Ryssland RZD
Kina CNR
Ett första generationen ICE-tåg (ICE 1)
Ett andra generationen ICE-T-tåg (manövervagnen främst i tågsättet) utanför Köln.

Intercity express, i marknadsföringssyfte även InterCityExpress, oftast förkortat ICE, är ett varumärke i Tyskland för de snabbaste tågen hos den tyska statsjärnvägen (DB) och även på vissa sträckor i grannländerna. Varumärket ICE är välkänt i Tyskland och kan jämföras med varumärket X 2000 i Sverige.

ICE avser även vagnarna och inte bara turerna, som utvecklades under det tidiga 1980-talet. Idag finns det tre versioner av ICE. ICE 3 och dess varianter tillverkas av både Bombardier och Siemens. Dessutom finns vidareutvecklingar av ICE, till exempel ICE-T (se nedan).

I huvudsak går ICE-tågen inom Tyskland men trafikerar även Wien i Österrike, Zürich i Schweiz, Bryssel i Belgien och Amsterdam i Nederländerna. Nu när den nya LGV-linjen mellan Paris och Strasbourg är invigd trafikerar ICE linjen mellan Paris och Frankfurt medan TGV går på linjen till Stuttgart, båda linjerna har såväl tysk som fransk personal. DB har tillsammans med DSB även startat dieseldriven ICE-trafik Berlin-Hamburg-Köpenhamn/Århus.

Den spanska järnvägsförvaltningen RENFE använder också tåg baserade på ICE, även Kina och Ryssland har beställt tåg baserade på ICE.

De tidigare varianterna ICE-tågen konstruerades av ett konsortium anfört av Siemens.

ICE-V[redigera | redigera wikitext]

Under början av 1980-talet påbörjades utvecklingsarbetet för en ny generation snabbtåg med topphastigheten 350 km/h (DB började köra att köra reguljärt i 200 km/h redan 1977). Ett nytt prototyp-tåg med beteckningen ICE-V, där V står för Versuch (ty Försök), lanserades 1985. ICE-V bestod av endast mellanvagnar samt en drivenhet i var sin ände.

Utvecklingen utfördes av en tysk industrigrupp, uppdelad enligt följande:

Idag ingår Krupp (delar av), Düwag och Krauss-Maffei i Siemens medan Henschel ingår i kanadensiska Bombardier)

Under maj 1988 gick ett tåg med stålhjul på stålräls för första gången i världshistorien igenom 400 km/h-vallen, vilket gjordes med ICE-V. Provet ägde rum i en nedförsbacke på sträckan Hannover-Würzburg (Gmünden).

Inredningen i sittvagnarna ansågs som mycket exklusiv på sin tid. Utvändigt var ytan helt slät och målat i blank, vit färg. Fönstren var infällda i en svart bård som gick längs hela vagnen. Invändigt gick inredningen i diskreta färger med vinröda textilier och bagagehyllor med luckor likt flyget. Första klass stolarna hade stolavståndet 123 cm och tågsättet var utrustat med luftkonditionering, vilket inte var någon självklarhet på den tiden.

Tre vagntyper var inkopplade i tågsättet:

  • 810 003-4 (kombinerad 1/2 klass sittvagn med litet kök och konferensavdelning)
  • 810 001-8 (1 klassvagn med konferensavdelning)
  • 810 002-6 (restaurangvagn med kök)

Prototyptåget kostade cirka 697 mkr (prisnivå 2006).

En stor del av elutrustningen i det tyska ellokomotivet E120 användes även i ICE-V- lokomotiven.

ICE 1[redigera | redigera wikitext]

ICE 1 är den första generationen ICE-tåg och även det längsta. Normalt är uppemot 12 mellanvagnar inkopplade i tågsättet och i varje ände finns en drivenhet. Tåget är dock konstruerat för att ha uppemot 14 mellanvagnar (att jämföras med japanska Shinkansen-tåg, som kan ha uppemot 16 vagnenheter). Mellanvagnarna är av samma längd som normala tyska personvagnar det vill säga 26,4 meter.

Till att börja med beställdes 41 stycken ICE 1-sätt, men senare utökades ordern till 60 stycken tågsätt.

Kravspecifikationen för personvagnarna började DB att ta fram under maj 1986 och under december samma år började vagnarna att utvecklas. Första provkörningen av ICE 1 ägde rum under 1990 och 1991 sattes de i trafik. Detta kan jämföras med några andra snabbtåg:

  • japanska Shinkansen-tåg i trafik oktober 1964
  • franska TGV 1981
  • X 2000 i Sverige i trafik 1990

Mellanvagnarna är, till skillnad mot tidigare tyska vagnar, utförda i lättmetall. Trots detta är ICE-vagnarna tunga; tomvikten ligger för en andra klass vagn kring 52 ton. Invändigt går tonerna i ljusblått och vitt, och även i andra klass används heltäckningsmattor på golven. Ljudnivån invändigt anses som låg men är högre än i svenska X2000.

Drivenheterna är fyraxliga och väger nästan 80 ton per styck (likt svenska Rc-lok).

Vagnboggierna är konstruerade för 280 (300) km/h. Därför har de, till skillnad mot boggierna på vanliga vagnar, hela 4 bromsskivor per hjulaxel istället för 2. Tågsättet accelererar från stillastående till 200 km/h på 3 min och 20 sekunder. Från 0 till 250 km/h tar det dock hela 6 minuter och 20 sekunder. Vid nödbromsning från 250 km/h till stillastående är sträckan cirka 2.300 meter. Ett tågsätt kostade cirka 306 mkr (prisnivå 2006), motsvarande cirka 25,5 mkr per vagn.

ICE 2[redigera | redigera wikitext]

Den andra generationen ICE-tåg är betydligt kortare än den första; endast 7 stycken vagnar är inkopplade. Det finns endast en drivenhet och i andra änden är en manövervagn inkopplad likt X 2000 i Sverige. ICE 2 levererades under perioden 1996-1998. De första tågen sattes i trafik under 1996. Under 1997 började tågen att användas på linjerna Berlin - Köln samt Berlin- Bremen. Totalt beställdes 44 stycken ICE 2-tågsätt. Sittkomforten i ICE 2-tågen är något lägre än i ICE 1 då stolavståndet i 2 klass har minskats från 102 cm till endast 96 cm. Boggikonstruktion för vagnarna är från Österrike (SGP). Boggin är luftfjädrad. Ett tågsätt kostade cirka 184 mkr (prisnivå 2006), motsvarande cirka 26,3 mkr per vagn.

ICE 3[redigera | redigera wikitext]

Den tredje generationen ICE-tåg är, till skillnad mot ICE 1 och ICE 2, ett motorvagnståg med drivningarna fördelade i tågsättet, istället för separat drivenhet. Varje tågsätt består av 8 stycken enheter och hela tågsättet är cirka 200 meter långt (det vill säga precis samma längd som den första generationen TGV-PSE-tåg eller brittiska IC 125). Endast 4 av tågets 8 enheter är motorvagnar med drivande hjulaxlar, resten är vanliga släpvagnar (om än med mycket elutrustning ombord för framdrivningen).

Två versioner finns;

  • littera 403: kontaktledningsspänningen 15 kV (spänning i Tyskland, Norge, Sverige, Schweiz och Österrike)
  • littera 406: 4 st kontaktledningsspänningar (25, 15, 3 och 1,5 kV, det vill säga i princip "hela Europa med normalspårsnät", fast restriktionerna är i praktiken många).

Topphastigheten vid kontaktledningsspänningen 25 och 15 kV är 330 km/h. Tågen går i 320 km/h på den franska linjen Paris–Strasbourg och i 300 km/h på två tyska linjer, Nürnberg–Ingolstadt och Köln–Frankfurt.

Vagnenheterna är kraftigt förkortade jämfört med tidigare ICE-tåg; från 26,40 meter till endast 24,78 meter. Likaså är vagnkorgen minskad i sidled, från 302 cm till endast 295 cm (smalare säten, sämre komfort). Samma boggietyp tillverkad i Österrike som finns på ICE 2 valdes även för ICE 3 (SGP). Konstruktionen modifierades dock något.

Enspänningsversionen (littera 403) har en tomvikt kring 409 ton, vilket motsvarar i genomsnitt cirka 50 ton per vagn. Den lägre axellasten i och med att drivningarna är fördelade i tågsättet, tillåter tågen gå på franska höghastighetsbanor. De kan också gå på banan Köln–Frankfurt som har 4 % lutningar, vilket är svårt med andra tåg. Den specifika (kontinuerliga) effekten är 18,1 kW/t.

Ett tågsätt för ett strömsystem kostade 233 mkr och ett tågsätt för flera strömsystem 244 mkr (prisnivå 2006), motsvarande cirka 29,1...30,5 mkr per vagn.

ICE-T[redigera | redigera wikitext]

ICE-T är ett något långsammare tyskt fjärrtåg och finns i två versioner; littera 411 (7 enheter) och littera 415 (5 enheter). Liksom ICE 3 är ICE-T ett motorvagnståg men sth är "endast" 230 km/h. För att kunna öka kurvhastigheterna något har tågsättet utrustats med italienska boggier (modell Pendolino) som medger att tågets vagnkorg kan luta i kurvorna. Tåget är avsett för äldre mer kurviga banor.

Totalt beställdes 76 stycken ICE-T-tåg, och tågtypen sattes i trafik under 1999.

Liksom hos ICE 3 är ICE-T-tågets vagnar betydligt mindre än konventionella vagnar, både i sid och längsled. Tomvikten per vagnenhet ligger i genomsnitt kring 50 ton och ett 5-vagnars sätt har den maximala, kontinuerliga effekten 3.000 kW (det vill säga cirka 600 kW per vagn).

ICE-T-tågen sattes i trafik på linjen Zürich- Stuttgart under 1999, på linjen Frankfurt am Main - Dresden under 2000 samt sträckan Berlin- München.

ICE-VT[redigera | redigera wikitext]

Även en dieseldriven ICE-variant med benämningen ICE-VT (där VT står för Verbrennungstriebwagen, som betyder förbränningsmotorvagn på svenska) används. Tågsättet kallas även för ICE-TD (TD=Tilting-Diesel). Tågsättet är 4 enheter långt och har littera 605. Tågsättet drivs av fyra stycken amerikanska Cummins-dieselar (modifierade lastbilsmotorer) som via en elektrisk transmission driver hjulen. Antalet sittplatser är 189 stycken.

Tåget har en effekt av 1.700 kW vid rälsen och bruttovikten är cirka 232 ton, motsvarande en specifik effekt av 7,3 kW/t (ungefär som en svensk Y1). Total cylindervolym är 76 liter (19 liter per motor). Tågets topphastighet är 200 km/h, det vill säga betydligt lägre än övriga ICE-tåg.

Tågsättet har använts på linjerna München-Zürich och Dresden-Nürnberg. De går även som extratåg Hamburg-Köln. Från 2008 även på linjerna Berlin-Hamburg-Köpenhamn och Berlin-Hamburg-Århus. De har givits betydande teknisk utveckling med till exempel signalsystem för att passa danska krav. Danmark har brist på fjärrtåg eftersom leveransen av nya tåg av typen IC4 är gravt försenat, så att fler exemplar, upp till 13 st[1] (av 20 tillverkade) ska användas för Danmark-Tysklandstrafiken, vilket frigör en del andra tåg.

Tåget har använts ganska lite eftersom de är dyra i drift. DB måste betala full dieselskatt för bränslet, medan eltågen drivs av el producerad med kolkraft med mycket lägre skatt. På flera linjer där ICE-VT använts har man övergått till äldre dieseltåg med mindre motorer. I Danmark är diesel för tåg billigare och tågen Tyskland-Danmark kan tanka där.

Varje tågsätt kostar cirka 80 mkr (prisnivå 2006), vilket innebär cirka 20 mkr per vagn.

ICx[redigera | redigera wikitext]

DB tecknade under maj 2011 ett nytt kontrakt med Siemens för leverans av en ny generation fjärrtåg, benämnt ICx. Tågen beräknas levereras under perioden 2016...2030. Totalt skall 220 stycken tågsätt levereras, men "endast" 130 tågsätt är ännu beställda. Totalt kommer de 220 tågsätten att kosta cirka 55 miljarder kronor.

Två typer av tågsätt planeras; dels ett 7-vagnars tågsätt och dels ett 10-vagnars tågsätt. Det förra kommer att ha 3 motorvagnar och 4 släpvagnar. 10-vagnarståget kommer att ha 5 motorvagnar och 5 släpvagnar. Jämfört med tidigare tyska vagnar blir mellanvagnarna extremt långa med längden 27,90 meter (normalt 26,40 meter). Korgbredden blir dock endast 285 cm (men ingenting hindrar givetvis att den kan breddas avsevärt, vid beställning av andra länder). Den första och andra generationen ICE-tåg med korgbredden 302 cm är således ett minne blott, till förtret för passagerarna (trångt i sidled, ungefär som för en svensk Y1:a).

7-vagnarstågen skall främst ersätta dagens IC/EC-tåg (Intercity och Eurocity) medan 10-vagnarstågen skall ersätta dagens ICE-1- och ICE-2-tåg. Axellasten blir maximal 18,0 ton, vilket är något lägre än dagens lokdragna ICE-tåg.

Precis som för tidigare IC- och ICE-tåg placerade DB ordern för de nya ICx-tågen hos den nationella järnvägsindustrin men unikt är att DB den här gången inte tänker betala för utvecklingsasarbetet då detta kommer att ingå i priset.

ICE-tåg, operatörer i Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Gen. Beteckning Antal säten [pl] Korgbredd [cm] Konfig säten 2 kl Sätesavstånd 2 kl [cm] Klimatanl. Sth [km/h] Lös [mm][2] Tomvikt [t] Antal vagnenh. [st] Max. kont. eff. [kW] Antal axlar [st] Max uppnådd hastig. [km/h] Lev
ICE-V drivenhet: 410 vagn: 810 85 293 cm 2 + 2 99 cm ja 350 114.640 298,6 3 7.280 20 406 1985
ICE 1 drivenhet: 401 vagn:xxxx 645 302 2 + 2 102 ja 280 (300) 357.920 779,8 12 (14) 9.600 56 310 1991
ICE 2 drivenhet: 402 392 302 2 + 2 xxx ja 280 205.360 418,0 7 4.800 32 310 1996
ICE 3 403 alt 406 415 295 2 + 2 xxxxxx ja 330 200.320 409 alt 435 8 8.000 32 368 2000
ICE-T 411 alt 415 357 alt 250 285 2 + 2 xxx ja 200 184.400 alt 132.600 366 alt 273 7 alt 5 3.000 alt 4.000 28 alt 20 253 1999
ICE-TD 605 189-195 284 2 + 2 95 ja 200 106.700 --- 4 1.700 16 219 2001
ICx --- --- 285 2 + 2 xxx ja 230 196.700 --- 7 (4.950) 28 --- (2016)
ICx --- --- 285 2 + 2 xxx ja 250 279.000 --- 10 (8.250) 40 --- (2016)

ICE-tåg, operatörer utanför Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Dessa tåg är modifierade ICE-tåg.

Benämning Beteckning Antal säten. [st] Korgbredd [cm] Konfig säten Sätesavstånd [cm] Klimatanläggning Sth [km/h] Lös [mm][2] Tomvikt [t] Antal vagnenh. [st] Max. kont. eff. [kW] Antal axlar [st] Max uppnådd hastig. [km/h] Lev
Sapsan xxxxxx 604 xxxxxx xxxxxx xxxxx ja 250 xxxxx 10 8.000 32 350 2008
AVE S-103 404 xxxxxx xxxxxxx xxxxxxxxxxx ja 350 xxx.xxx xxx 8 8.800 32 350 2007
Velaro CRH-3 601 xxx cm xx + x xxx cm ja 300 xxx.xxx xxx t 8 8.800 32 325 2008

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.dsb.dk/Om-DSB/Presse/Pressemeddelelser/DSB-skaffer-nye-tog-til-sjallandske-pendlere/ DSB skaffer nye tog til sjællandske pendlere
  2. ^ [a b] Oklart om längden avser över stötytor eller vagnkorg