Internationalen (sång)

Från Wikipedia
L'Internationale
OriginalspråkFranska
ÖversättningHenrik Menander
KompositörPierre Degeyter
TextförfattareEugène Pottier

Internationalen är en av arbetarrörelsens främsta sånger. Internationalen sjungs av många politiska grupperingar som står till vänster, från socialdemokrater till kommunister och anarkister.

Tillkomst

Det franska originalet (L'Internationale) skrevs av Eugène Pottier, som var medlem av Pariskommunen, i juni 1871 i samband med dess fall. Den publicerades postumt i Pottiers Revolutionssånger 1887. Sångens titel är en hyllning till den Första internationalen, som bildades i London 1864 och upplöstes 1876. Texten återger centrala marxistiska tankegångar från första internationalens berömda upprop Inauguraladressen och från det kommunistiska manifestet. Ursprungligen hade Pottier tänkt sig att texten skulle sjungas till samma melodi som Marseljäsen. Den tonsattes 1888 av formsnickaren och arbetarkompositören Pierre Degeyter (1849-1932).

Från 1904 blev Internationalen den internationella arbetarrörelsens kampsång framför andra. Den har i perioder varit förbjuden i flera europeiska länder, och har översatts till ett stort antal språk.[1] Internationalen användes i Sovjetunionen som hymn istället för nationalsång fram till 1944 då den ersattes med Hymn till Sovjetunionen. Sången användes också i flera andra länder med kommunistiskt eller socialistiskt styrelseskick parallellt med nationalhymnen.

Den svenska översättningen

Journalisten Henrik Menander översatte 1902 Internationalen till svenska. Han uteslöt dock originalets femte vers, som direkt uppmanar till väpnad kamp, eftersom Hjalmar Branting ansåg den vara olämplig.[2] Det finns flera alternativa översättningar, exempelvis av Sven Backlund och John Berg,[3] men Menanders översättning har bibehållit sin popularitet inom den svenska arbetarrörelsen.[4]

Upphovsrätt

Den dikt som Pottier skrev är inte längre skyddad av upphovsrätten, eftersom upphovsmannen avled redan 1887. Även musiken är fri att använda i alla länder utom Frankrike, där upphovsrätten för musiken gäller till oktober 2017.[5] Upphovsrättsinnehavare i Frankrike är musikförlaget Le Chant du Monde.

Fotnoter

  1. ^ På engelska har man behållit den franska titeln, men uttalar namnet inter-nashshun-ALLEY
  2. ^ Sånger för socialism. Stockholm: Arbetarkultur. 1981. sid. 8. Libris 7590074. ISBN 91-7014-123-1 
  3. ^ Upp till kamp! sånger om arbete, frihet och fred. Prismaserien, 99-0108495-4. Stockholm: Prisma. 1970. sid. 43. Libris 2250998 
  4. ^ Internationalen i Sohlmans musiklexikon, 2:a upplagan, 1976
  5. ^ Normalt gäller den upphovsrätten i Frankrike 70 år efter upphovsmannens död. Däremot kompenserar man med 6 år och 152 dagar för verk som skrevs före första världskriget, och med 8 år och 120 dagar för verk som tillkom före andra världskriget.

Tryckta källor

Webbkällor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, 24 april 2008.

Externa länkar