Internationella fonetiska alfabetet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”IPA” leder hit. För andra betydelser, se IPA (olika betydelser).

Det internationella fonetiska alfabetet, förkortat IPA (av engelskans International Phonetic Alphabet), är ett alfabet för fonetisk skrift. Det används inom lingvistiken för att så otvetydigt som möjligt representera samtliga språkljud (foner eller fonem) som återfinns i de talade språken. Det utvecklades ursprungligen av International Phonetic Association. Det har flera gånger reviderats, senast 1993 och uppdaterades 1996.

Tillägg till alfabetet sker inte särskilt ofta, men under 2005 inkluderades en ny symbol, ⱱ (ett v med en högerkrok), vilken är avsedd att representera en labiodental flapp, ett språkljud som förekommer i flera språk som talas i Afrika.

Beskrivning och användning[redigera | redigera wikitext]

IPA:s teckenuppsättning utgår från det latinska alfabetet med lån från det grekiska, men innehåller även en mängd tecken som inte är direkt tagna från något tidigare existerande alfabet. Principen för IPA:s uppbyggnad är att det ska täcka åtminstone tillräckligt många foner för att varje talat språk ska kunna noteras entydigt. Alla enskilda foner motsvaras av endast ett tecken (diakriter och andra modifierande tecken räknas ej), och inget tecken ska i princip motsvara flera foner, varför till exempel affrikator delas upp i flera tecken.

I praktiken används inte alfabetet alltid fullt ut, utan bara de fonematiska dragen och de viktigaste allofonerna noteras. Detta är nödvändigt dels för att undvika godtycke vid transkription, dels för att öka läsbarheten och fokusera på det väsentliga i transkriptionen.

Normalt innesluts fonetisk skrift i hakparenteser, till exempel [hɛj] för uttalet av ordet ”hej”.

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

Konsonanttecknen i IPA stämmer bra överens med motsvarande svenska skrivtecken och deras gängse uttal. Följande är exempel på tecken som används i svensk fonetisk notation (en komplett lista för rikssvenska återfinns senare i artikeln):

  • J-ljudet skrivs vanligtvis [j], men kan vid strikt fonetisk transkription nyanseras med ett frikativt [ʝ].
  • Sje-ljudet varierar mycket över landet. För att notera uttalet används ibland en neutral frikativa, [ʃ]. För att skilja de olika uttalen åt används främst [ɧ] för sje-ljudet i rikssvenska ”ske” och [ʂ] för sje-ljudet i rikssvenska ”fors".
  • Tje-ljudet skrivs med [ɕ].
  • R-ljudet skrivs oftast endast med [r]. Mer noggrant skrivs bakre tungrots-r som [ʀ] och främre tungspets-r som [r].

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

Vokalernas tecken och uttal speglar främst det latinska, vilket ligger ganska nära det svenska. Praktiskt taget alla svenska vokaler uttalas dock fonetiskt olika beroende på om de är långa eller korta; till exempel skrivs kort a som [a], medan långt a skrivs som [ɑ:]. Vokalerna ä och ö uttalas fonetiskt annorlunda före r och de retroflexa fonemen, och de skrivs då med andra tecken.

Diftonger skrivs vanligen helt enkelt som de två ingående fonemen i rad, till exempel [raʊk] för ordet ”rauk”.

Övriga tecken[redigera | redigera wikitext]

Ett kolon ([ː], även [:]) markerar att ett fonem ska uttalas långt. Detta gäller främst i sammanhang där längden gör skillnad, till exempel för svenska vokaler. Även konsonanters längd kan noteras sålunda, men detta är normalt förbehållet språk som gör skillnad på lång och kort konsonant, som finskan.

Ordaccent markeras med tecken direkt före de betonade vokalerna eller stavelserna: [ˈ] för primär betoning och [ˌ] för sekundär betoning. I ord med bara en betonad stavelse, som svenska ord med accent I, används bara [ˈ]: 'mager', [ˈmɑːger]. I ord med två betonade stavelser, som svenska ord med accent II, används båda tecknen: 'mage', [ˈmɑːgˌe].

Utöver ovannämnda tecken tillkommer ett antal diakritiska tecken för att finare notera munnens slutenhet, tungans position och tonhöjdens varians – vilket har fonematisk status i bland annat kinesiska – samt tecken för bland annat aspiration och tystnad.

Tabeller[redigera | redigera wikitext]

Konsonanter (pulmoniska)[redigera | redigera wikitext]

Pulmonisk-egressiva konsonanter
labiala koronala dorsala radikala
bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott.
nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ
klusiler p b * * t d ʈ ɖ c ɟ k g q ɢ ʡ ʔ
frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ
approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ
tremul. ʙ r ʀ *
flappar ɾ ɽ
lat. frik. ɬ ɮ * * *
lat. appr. l ɭ ʎ ʟ
lat. flappar ɺ *
Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.
Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.


  • Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
  • Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.

Konsonanter (icke-pulmoniska)[redigera | redigera wikitext]

Icke-pulmoniska konsonanter
bilab. dent. alve. postal. palat. velara uvul.
Klickljud  ʘ ǀ ǁ ǃ ǂ
Implosivor  ɓ ɗ ʄ ɠ ʛ
Ejektivor 

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

Vokaler
Främre Halvfrämre Central Halvbakre Bakre
Sluten
Blank vowel trapezoid.svg
i • y
ɨ • ʉ
ɯ • u
ɪ • ʏ
ᵿ • ʊ
e • ø
ɘ • ɵ
ɤ • o
ɛ • œ
ɜ • ɞ
ʌ • ɔ
a • ɶ
ɑ • ɒ
Halvsluten
Mellansluten
Mellanvokal
Mellanöppen
Halvöppen
Öppen
  • Där symboler står i par är den högra en rundad vokal.

Andra symboler[redigera | redigera wikitext]

ʍ tonlös labialiserad velar approximant
w tonande labialiserad velar approximant
ɥ tonande labialiserad palatal approximant
ɕ tonlös palataliserad postalveolar (alveolo-palatal) frikativa
ʑ tonande palataliserad postalveolar (alveolo-palatal) frikativa
ɧ samtidig ʃ och x

Affrikator och dubbla artikulationer kan representeras som två symboler ihopbundna med en tie bar om nödvändigt, och representeras med en ligatur med somliga vanliga affrikator:

ligatur tie bar
ʣ d͡z
ʤ d͡ʒ
 – k͡p
ʦ t͡s
ʧ t͡ʃ

På grund av en bugg i typsnittet Arial Unicode MS kan dessa (inkorrekt skrivna) tecken se bättre ut: dz͡ dʒ͡ kp͡ ts͡ tʃ͡ .

Suprasegmentaler[redigera | redigera wikitext]

ˈ primär vokalbetoning
ˌ sekundär vokalbetoning
ː lång
ˑ halvlång
˘ extra kort
. stavelseuppehåll
Minor (foot) group
Major (intonation) group
länkning (avsaknad av uppehåll)

Toner och ordaccenter[redigera | redigera wikitext]

eller ˥ extra hög
é eller ˦ hög
ē eller ˧ mellan
è eller ˨ låg
ȅ eller ˩ extra låg
ě stigande
ê fallande
nedsteg
uppsteg
globalt stigande
globalt fallande
Anmärkning[redigera | redigera wikitext]

För flertalet IPA-symboler för icke-raka toner saknas stöd i Unicode. För att representera dessa kan istället siffror användas, till exempel /e53/ för fallande /e/. Ytterligare en möjlighet är att använda Box Drawings i Unicode, (/e┒/ för ett högt rakt /e/).

Diakritiska tecken[redigera | redigera wikitext]

Diakritiska tecken kan sättas ovanför en symbol med en sänkare, (ŋ̊)

n̥ d̥ tonlös b̤ a̤ läckande tonande t̪ d̪ dental
s̬ t̬ tonande b̰ a̰ knarrande tonande t̺ d̺ apikal
tʰ dʰ aspirerad t̼ d̼ linguolabial t̻ d̻ laminal
ɔ̹ mer rundad tʷ dʷ labialiserad nasalerad
ɔ̜ mindre rundad tʲ dʲ palataliserad dⁿ nasalt utblås
avancerad tˠ dˠ velarisering lateralt utblås
tillbakadragen tˁ dˁ faryngaliserad oexploderad
ë central velariserad eller faryngaliserad
mitt-central upphöjd (ɹ̝ = tonande alveolar frikativa)
ɹ̩ syllabiskt sänkt(β̞ = tonande bilabial approximant)
icke-syllabiskt framskjuten tungrot
ə˞ rotiskt tillbakadragen tungrot
IPA för talfel[redigera | redigera wikitext]
Labial spridning   stark artikulation   denasal
dentolabial svag artikulation   nasalt läckage
  interdental/bidental   upprepad artikulation   velofaryngal friktion
  alveolar visslad artikulation   ingressivt luftflöde
  linguolabial glidande artikulation   egressivt luftflöde

Tabeller över fonetiska tecken i rikssvenska[redigera | redigera wikitext]

Följande tabeller redovisar de IPA-tecken som normalt används vid transkription av rikssvenska. Dessa utgör emellertid bara en del av alla tillgängliga tecken, och täcker varken svenska dialekter eller utländska språk fullständigt.

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

Symbol Exempel Uttal Kommentar
ɑː mal /mɑːl/  
a mall /malː/  
sked /ɧeːd/  
ɛ eller e skedd /ɧedː/ I vissa dialekter /ɧɛdː/.
sil /siːl/  
ɪ sill /sɪlː/  
bot /buːt/  
ʊ bott /bʊtː/  
nys /nyːs/  
ʏ nyss /nʏsː/  
ʉ̟ː bus /bʉ̟ːs/ Diakriten ska vara under ʉ-tecknet.
ɵ buss /bɵsː/ I vissa ord finns ʉ̟; "hustru" /ˈhɵsˌtrʉ̟/
hål /hoːl/  
ɔ håll /hɔlː/  
æː kär /ɕæːr/  
æ kärr /ɕærː/  
ɛː häl /hɛːl/  
ɛ häll /hɛlː/  
œ̞ː för /fœ̞ːr/ Diakriten ska vara under œ-tecknet.
œ̞ förr /fœ̞rː/ Diakriten ska vara under œ-tecknet.
øː hög /høːg/  
œ högg /hœgː/  
ə hellre /ˈhɛlːrə/ schwa, neutralvokal, vokalmummel

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

Symbol Exempel Uttal Namn
b bal /bɑːl/ tonande bilabial klusil
d dal /dɑːl/ tonande alveolar klusil
f far /fɑːr/ tonlös labiodental frikativa
g gal /gɑːl/ tonande velar klusil
h hal /hɑːl/ tonlös glottal frikativa
j jag /jɑːg/ tonande palatal approximant
k kal /kɑːl/ tonlös velar klusil
l lag /lɑːg/ tonande alveolar lateral approximant
m mal /mɑːl/ tonande bilabial nasal
n nar /nɑːr/ tonande alveolar nasal
p par /pɑːr/ tonlös bilabial klusil
r rar /rɑːr/ tonande alveolar tremulant
s sal /sɑːl/ tonlös alveolar frikativa
t tal /tɑːl/ tonlös alveolar klusil
v val /vɑːl/ tonande labiodental frikativa
ŋ ung /ɵŋː/ tonande velar nasal
ɧ sjal /ɧɑːl/ tonlös samtidigt postalveolar och velar frikativa
ɕ tjog /ɕoːg/ tonlös alveolopalatal frikativa
ʂ kurs /kɵʂ/ tonlös retroflex frikativa
ɖ bard /bɑːɖ/ tonande retroflex klusil
ʈ bart /bɑːʈ/ tonlös retroflex klusil
ɳ barn /bɑːɳ/ tonande retroflex nasal
ɭ farlig /fɑːɭɪg/ tonande retroflex lateral approximant

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]