Intonation (språk)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Intonation är inom lingvistiken ett begrepp för hur tonhöjd och betoning används i tal. Intonationen är ett sätt att göra skillnaden mellan ett påstående och en fråga hörbar – inte att förväxla med ton där ordets innebörd ändras. Ett annat ord är språkmelodi, där man avser hur intonationen gör språket mer levande ur ett socialt perspektiv.

Stigande eller fallande intonation[redigera | redigera wikitext]

Ironi, sarkasm och frågeställning regleras med hjälp av stigande och fallande intonation. En fråga innehåller en stigande intonation, vilket innebär att tonhöjden stiger medan man talar. Ett påstående har däremot en fallande intonation.

Uttrycken ”Gör du det? [↗]” och ”Gör du det. [↘]” är ett typexempel på hur intonationen ändrar frasens uttryck från fråga till en uppmaning. När intonationen stiger i frågan (vilket markeras med ”↗”, fallande med ” ↘”) uppfattas den som just en frågeställning.

I andra språk kan förekomsten av intonation av naturliga orsaker vara vanligare än i svenskan, i t.ex. grekiskan har ett påstående och en fråga alltid samma ordföljd.

Dialektalt skiljer sig intonationen beträffande hur olika emotioner eller attityder uttrycks men i stora drag är skillnaderna inte så stora att förståelsen blir lidande.

Se även[redigera | redigera wikitext]