Ion Antonescu
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
| Ion Antonescu | |
|
|
|
| Ämbetsperiod 5 september 1940–23 augusti 1944 |
|
| Monark | Carol II Mikael I |
|---|---|
| Företrädare | Ion Gigurtu |
| Efterträdare | Constantin Sănătescu |
|
|
|
| Ämbetsperiod 6 september 1940–23 augusti 1944 |
|
| Företrädare | Carol II (som kung av Rumänien |
| Efterträdare | INGEN |
|
|
|
| Född | 15 juni 1882 Piteşti |
| Död | 1 juni 1946 (63 år) Jilava |
| Födelsenamn | Ion Victor Antonescu |
| Militärtjänst | |
| Smeknamn | Câinele Roşu ("Röd hund") |
| I tjänst för | Kungariket Rumänien |
| Tjänstetid | 1904-1944 |
Ion Victor Antonescu, född 15 juni 1882 i Piteşti, Rumänien, död (avrättad) 1 juni 1946 i Jilava, Rumänien, var en rumänsk militär och politiker. Han var Rumäniens premiärminister och conducător (ledare) från den 4 september 1940 till den 23 augusti 1944.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Antonescu deltog 1913 i det andra balkankriget mot Bulgarien och utmärkte sig så att han tilldelades Rumäniens högsta militära utmärkelse (Ordinul Mihai Viteazul). Under första världskriget var han arméns stabschef. Han lyckades inte hindra tyskarna från att snabbt inta huvuddelen av Rumänien, men han anses vara arkitekten bakom den rumänska arméns försvar mot den tyska arméns försök under generalfältmarskalk August von Mackensens ledning att erövra Moldavien.
Antonescu hade rykte om sig att vara en mycket duglig militär befälhavare. Hans skoningslöshet gav honom namnet Câinele roşu – Röde hunden.
Andra världskriget [redigera]
Efter ingåendet av Molotov-Ribbentroppakten i augusti 1939 gavs Sovjetunionen fria händer i de östliga delarna av Europa, och Sovjet tvingade Rumänien att avträda Bessarabien och norra Bukovina till Sovjet och norra Transsylvanien till Ungern. Rumäniens kung Carol II utnämnde i september 1940 Antonescu till premiärminister, men redan två dagar senare tvingades kungen att abdikera till förmån för sin 19-årige son Mikael, som dock bara blev en staffagefigur eftersom Antonescu utnämnde sig själv till conducător (ledare) med diktatoriska[1] befogenheter. Antonescu stödde också det fascistiska Järngardet, som under den tiden leddes av Horia Sima. Deras allians varade dock inte och ett mindre inbördeskrig bröt ut mellan Antonescu, som hade militärens stöd, och Horia Simas styrkor. Det hela slutade i att Antonescu behöll makten och Järngardet förtrycktes och stoppades till slut helt.[2]
Antonescu allierade sig med Nazityskland i hopp om att åtminstone få tillbaka de områden som avträtts till Sovjetunionen. Rumänska trupper anslöt sig till Wehrmacht i attacken mot Sovjetunionen, och även sedan man återfått de förlorade områdena fortsatte de rumänska styrkorna längre in i Sovjet trots protester från rumänska politiker och avrådande från de västallierade staterna. Efter nederlaget och de stora manskapsförlusterna i striderna vid Stalingrad 1943 sjönk Antonescus popularitet kraftigt.
Sommaren 1944 närmade sig sovjetiska trupper Rumäniens gränser och pressade tyska styrkor framför sig. Trots påtryckningar höll Antonescu fast vid sin anslutning till Tredje riket och nekade att begära vapenstillestånd. I slutet av augusti 1944 avskedades han av kung Mikael med stöd av en politisk majoritet och arresterades.
Inför rätta [redigera]
Antonescu överlämnades därefter till Sovjetunionen och ställdes i maj 1946 inför rätta i Bukarest anklagad för att ha stött den tyska invasionen av Sovjetunionen. Han befanns skyldig och dömdes till döden. Tillsammans med Mihai Antonescu (vice premiärminister och utrikesminister), Gheorghe Alexianu (guvernör för Transnistrien) och Constantin Z. Vasiliu (polischef och inrikesminister) arkebuserades Antonescu den 1 juni 1946 vid Jilavafängelset i utkanten av Bukarest.[3]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Ion Antonescu, Nationalencyklopedin
- ^ Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. Sid. 211. ISBN 0-434-01227-0
- ^ Deletant, Dennis (2006) (på engelska). Hitler's Forgotten Ally: Ion Antonescu and His Regime, Romania, 1940–1944. Basingstoke: Palgrave Macmillan. Sid. 259. ISBN 1-4039-9341-6
Externa länkar [redigera]
- Ion Antonescus grav på Find A Grave (engelska)
- Wikimedia Commons har media som rör Ion Antonescu.
