Irenaeus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ireneus)
Hoppa till: navigering, sök
Sankt Irenaeus
Sankt Irenaeus
Biskop, Martyr
Född cirka 130
Smyrna
Död 202
Lugdunum
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Östortodoxa kyrkan
Helgondag 28 juni, 23 augusti (Östortodoxa kyrkan)

Irenaeus av Lyon (grekiska Εἰρηναῖος), född cirka 130 i Smyrna, död 202 i Lugdunum, var en fransk biskop och martyr. Irenaeus vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Han var den förste som valde ut Matteus, Markus, Lukas och Johannes respektive evangelier som tillförlitliga, det vill säga de fyra envangelier som kom att ingå i Bibeln sedan år 397. Hans minnesdag firas den 28 juni. Irenaeus räknas till kyrkofäderna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Irenaeus var lärjunge till Polykarpus och verkade som präst i Lyon (dåvarande Lugdunum i Gallien). Han sändes av församlingen till Rom, (177 eller 178) med ett brev rörande montanismen till påven Eleutherus. Efter hemkomsten kom han att efterträda Pothinus, och blev därmed Lyons andre biskop.

I sina två mest kända skrifter Mot heresierna (Adversus Haeresis) och Bevis för den apostoliska förkunnelsen går Irenaeus först och främst till angrepp mot den judisk-kristna gnosticismens olika läror och argumenterar för att den kristna församlingen bevarat apostlarnas förkunnelse på ett trovärdigt sätt. Bland annat hävdade han att gnostikerna påstod sig ha fler evangelier än vad som verkligen fanns enligt hans mening. I sin skrift "Vederläggande av den förevigade visheten" (cirka 180) fördömde han alla okristna, kätterska och hedniska läror med orden "en avgrund av dårskap och av hädelse mot Kristus".

Irenaeus verkade för att kyrkan skulle kanonisera de fyra evangelier som redan under hans levnad var allmänt erkända och överlägset mest brukade runt om medelhavet: Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Nuvarande kanon fastställdes senare på initiativ av Athanasios, biskop i Alexandria, som fick de moderna 27 böckerna i Nya Testamentet godkända av Kyrkomötet i Karthago år 397.

Irenaeus var en av dem som formulerade de teologiska grunderna för kristendomen, men han var varken först eller allena i detta. Snarare satte han en allmänt vedertagen tradition på pränt. Hans arbete med att systematisera och avgränsa kristendomens lära var på många sätt avgörande för kyrkans fortsatta växt i den religiöst pluralistiska miljö som romarriket utgjorde.

Evangelisternas symboler[redigera | redigera wikitext]

Förutom att befästa de fyra evangelisterna som tillförlitliga gav han evangelisterna deras symboler. Evangelisterna fick symboliseras av bevingade väsen med koppling till deras respektive evangeliers inledande verser. Markus kopplades till ett bevingat lejon eftersom hans evangelium börjar med berättelsen om hur Johannes Döparen ropar som ett lejon i öknen. Lukas evangelium inleds med hur Johannes Döparens far Sakarias offrar i templet och en bevingad oxe får representera offerdjuret. Johannes symboliseras med en örn eftersom den ansågs vara den fågel som flög högst och hans evangelium börjar med att tala om Guds ord och de ansågs komma ovanifrån. Matteus evangelium inleds med Jesus släktträd, vilket är den mänskliga delen av Jesus. Därför fick en bevingad människa representera Matteus.

Referenser[redigera | redigera wikitext]