Irisdiagnostik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ögats regnbågshinna
Iridology iris eye chart left mirror.jpg
Iridology iris eye chart right mirror.jpg

Irisdiagnostik, anses vara en pseudovetenskaplig metod att via ögats regnbågshinna avläsa kroppsorganens funktioner och eventuella funktionsstörningar. Olika organ och kroppsdelar anses motsvaras av bestämda delar av iris, med pariga sådana representerade i samma sidas iris. Man anser sig kunna se tecken (missfärgningar med mera) som visar om svaghet föreligger i något organ eller någon kroppsdel.

Tecknen består och anses därför vara bilden av vilken konstitution personen har. Det vill säga, arvsanlag och svagheter personen har mentalt och kroppsligt. Det kan enligt användarna då brukas för att förebygga och förstå mentala och kroppsliga tillstånd hos en patient.

Ögondiagnostik[redigera | redigera wikitext]

Metoden har utvidgats till ögondiagnostik, där undersökaren även får diagnostisk information genom att betrakta ögonvitor, hornhinnor och ögonlock. Med irisdiagnostiken har man funnit att varje organ har en nerv som är kopplad till iris.[källa behövs] Därav kan man dra slutsatsen att varje sjukdom når iris via de långa ciliarnerverna, vilkas påverkan åstadkommer förändringar i iris stromaskikt. Dessa förändringar av varierande färg och form har allesammans olika betydelse när man ställer en diagnos.

Upphov[redigera | redigera wikitext]

Den moderna irisdiagnostikens egentliga upphovsman är den österrikisk-ungerske läkaren Dr. Ignaz von Peczlsy. I Sverige har metoden en känd företrädare i Robert Uitto.

Dr von Peczly utvecklade en iristopografi, där varje organ har sin bestämda plats, höger kroppshalva i högra ögat och vänster kroppshalva vänstra ögat, huvudet i övre delen och benen i nedre delen av ögonen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]


Se även[redigera | redigera wikitext]