Isabella av Armenien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Isabella I av Armenien, född 1216, död 23 januari 1252, även känd som Zabel, var monark, drottning, av Armenien från 1219 till 1252.

Hon var dotter till kung Leo I av Armenien och Sibylla av Cypern. Isabella var ursprungligen inte sin fars tronarvinge. I stället var faderns brorsdotters son, Raymond-Roupen av Antiokia, hans arvtagare. Hennes far förklarade henne som sin tronarvinge vid sin dödsbädd i maj 1219, och löste baronerna från deras trohetsed till den tidigare tronarvingen, Raymond-Roupen. Hennes rätt till tronen ifrågasattes av Raymond-Roupen och även Johan av Brienne, som gjorde anspråk på tronen genom sin hustru Stefanie av Armenien och sin son. Briennes anspråk stöddes av påven, men då hans hustru och son dog 1220 upphörde de. Raymond-Roupen tillfångatogs och dödades då han försökte erövra tronen 1222.

Isabella hade dock stöd från Armeniens baroner, som förklarade henne för sin monark. Hon ställdes under förmynderskap av Adam av Baghras och, efter dennes död, under Constantine av Baberon, medlem av den mäktiga familjen Hethumia. Constantine av Baberon arrangerade år 1222 ett äktenskap mellan Isabella och prins Filip av Antiokia, som konverterade till den ortodoxa kyrkan och blev hennes prinsgemål. Filip gjorde sig impopulär i Armenien med sitt förakt för allt armeniskt, och då han ryktades planera att överlämna landet till Antiokia 1224 tillfångatogs han och Isabella av baronerna på väg till Antiokia. Filip fängslades och blev troligen förgiftad 1225.

Isabella beslöt vid Filips död att abdikera och gå i kloster, och flydde till malteserorden i Seleukia. Malteserorden utelämnade henne till Constantine av Barbaron genom att sälja den borg där hon vistades under deras beskydd. Constantine av Baberon tvingade henne därefter att gifta sig med sin son Hethum. Äktenskapet förenade Armeniens två mäktigaste dynastier, och Hethum utnämndes till hennes samregent som Hethum I i juni 1226. Isabella vägrade länge att fullborda äktenskapet. Antiokia försökte övertalade påven att annullera Isabellas äktenskap, men det legaliserades slutligen 1237. Isabella beskrivs som dygdig och from och prisad för sina goda gärningar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia