Isabella av Armenien

Från Wikipedia
Isabella av Armenien
Född25 januari 1216, 25 januari 1217, 1212 ​eller ​1213
Kozan
Död23 januari 1252
Kozan
BegravdDrazark monastery
Medborgare iLilla Armenien
SysselsättningPolitiker, regerande drottning
Befattning
Regerande drottning
MakePhilip of Antioch
Hethum I av Armenien
BarnPrincess Isabella of Armenia
Rita of Armenia, Lady of Saravantikar
Fimi of Armenia, Lady of Sidon
Marie of Armenia
Leo II av Armenien (f. 1236)
Sibylla av Armenien (f. 1240)
Thoros of Armenia (f. 1244)
FöräldrarLeo I av Armenien
Sibylla av Lusignan
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Isabella I av Armenien eller Zabel av Armenien, född under 1210-talet, död 23 januari 1252, var en monark (regerande drottning) av Lilla Armenien (även känd som Armeniska Kilikien) från 1219 till 1252. Hon var den första kvinna att regera över detta armeniska kungarike, och även den sista såvida man inte räknar med Charlotte av Cypern, som till namnet var monark av Lilla Armenien två sekel senare, när riket i praktiken upphört.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Isabella var dotter till kung Leo I av Armenien och Sibylla av Cypern. Isabella föddes som den andra av två döttrar och var ursprungligen inte sin fars tronarvinge. I stället var faderns brorsdotters son, Raymond-Roupen av Antiokia, hans arvtagare. Hennes far förklarade henne som sin tronarvinge vid sin dödsbädd i maj 1219, och löste de armeniska baronerna från deras tidigare trohetsed till den före detta tronarvingen, Raymond-Roupen.

Tronbestigning[redigera | redigera wikitext]

Isabellas rätt till tronen ifrågasattes av Raymond-Roupen och även Johan av Brienne, som med påvens stöd gjorde anspråk på tronen genom sin hustru, Isabellas äldre syster Stefanie av Armenien och sin son. Isabella hade dock stöd från Armeniens baroner, som förklarade henne för sin monark. Briennes anspråk föll år 1220, hans hustru och son, på vilka han hade grundat sina anspråk, avled. Raymond-Roupen tillfångatogs och dödades år 1222 då han försökte erövra tronen. Isabella var ett barn då hon besteg tronen, och hon ställdes under förmynderskap av först Adam av Baghras och efter dennes död, under Constantine av Baberon, medlem av den mäktiga familjen Hethumia.

Första äktenskapet[redigera | redigera wikitext]

Regenten Constantine av Baberon arrangerade år 1222 ett äktenskap mellan Isabella och prins Filip av Antiokia, som sågs som ett beskydd mot muslimerna. Filip konverterade till den ortodoxa kyrkan och blev hennes prinsgemål. Hon var endast omkring sex år gammal, och fick inga barn under sitt första äktenskap. Filip gjorde sig impopulär i Armenien med sitt förakt för allt armeniskt, och då han ryktades planera att överlämna landet till Antiokia 1224 tillfångatogs han och Isabella av baronerna på väg till Antiokia. Filip fängslades, och blev troligen förgiftad 1225.

Andra äktenskapet[redigera | redigera wikitext]

Isabella beslöt vid Filips död att abdikera och gå i kloster, och flydde till malteserorden i Seleukia. Malteserorden utelämnade henne dock till Constantine av Barbaron genom att sälja den borg där hon vistades under deras beskydd.

Constantine av Baberon tvingade henne därefter att gifta sig med sin son, Hethum. Äktenskapet förenade Armeniens två mäktigaste dynastier, och Hethum utnämndes i juni 1226 till genom äktenskap till hennes samregent under namnet Hethum I. Isabella var vid denna tidpunkt ännu inte vuxen.

Isabella vägrade länge att fullborda äktenskapet: hon vägrade även att bo med Hethum, och vägrade under flera år att bo med honom. Hon fick stöd av furstendömet Antiokias monark, som försökte övertalade påven att annullera Isabellas äktenskap. Påven godkände slutligen äktenskapet mot Isabellas vilja år 1237. Hon tvingades därmed leva med sin make. Hon fick sju barn under sitt andra äktenskap.

Isabella beskrivs som dygdig och from, och prisades för sina goda gärningar. Trots att hon blev monark som barn och sedan tvingades gifta sig med en man som blev hennes medregent innan hon ännu var vuxen, tycks Isabellas position som monark ändå har respekterats: efterlämnade dokument visar att hennes underskrift fanns vid sidan av hennes makes på offentliga handlingar.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Edwards, Robert W.: The Fortifications of Armenian Cilicia: Dumbarton Oaks Studies XXIII; Dumbarton Oaks, Trustees for Harvard University, 1987, Washington, D.C.; ISBN 0-88402-163-7
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.