Isala

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Isala kungslada

Isala är en liten by strax norr om Svärdsjö utanför Falun i Dalarna. Den ligger vid Isalaåns utlopp i Svärdsjön. Enligt traditionen gömde sig Gustav Vasa i Isala, under sin flykt undan danskarna. På orten finns fortfarande "Kungsladan" kvar.


Isala i Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna[redigera | redigera wikitext]

En Sven Alfson, även kallad Sven Elfsson, Sven Nilsson eller Sven Algotsson i olika uppteckningar skall enligt Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna hjälpt Gustav Vasa att gömma sig. Svens hustru skall en gång ha räddat honom genom att daska till honom med sin brödspade och därmed avleda danskarnas misstankar, då de inte kunde tro en bondmora ha kurage nog att hantera en ädling som Gustav Vasa på det sättet. Senare skall även Sven ha förs Gustav vidare, dold i ett hölass.[1]

Uppgiften dokumenterades första gången i antikvitetsrannsakningarna 1667, och nedskrevs senare av Jesper Swedberg i en annan version. Under 1700-talet kom berättelserna att föras in i svenska historieböcker. Några belägg för sanningshalten finns inte. En Sven i Isala användes dock 1524 av Gustav Vasa som budbärare.[1]

Isala lada, eller "Kungsladan", är en trösklada som tillhör Statens fastighetsverk. Den är daterad med hjälp av dendrokronologi till efter 1483.[2][3]

Minnesmärke[4][redigera | redigera wikitext]

Gustav III reste monumentet utanför ladan på sin resa dit 1786. På minnesstenen av Älvdalsporfyr står det på framsidan;

Här tröskade
GUSTAF ERIKSSON
Förfölgd af Rikets fiender,
Af försynen utsedd
Till
Fäderneslandets räddning.
Hans
Ättling i sjette led
GUSTAF III
Lät resa minnesmärket

På baksidan står det;

År 1786
Den 22. Decemb.
Anslog Konungen
En tunna Spannmål
Årligen
Af Svärdsjö Socken
Till Ladans underhåll.

Medalj[redigera | redigera wikitext]

Till minne av sitt besök – och som äreminne över Gustav Vasa och Sven Elfsson – utdelade Gustaf III Sveriges hittills enda ärftliga medalj, den så kallade Isalamedaljen. Den bärs än idag av Sven Elfssons ättlingar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 39-40 
  2. ^ Raihle, J.: Medeltida timmerhus i Dalarna. Dalarnas Museums serie av småskrifter 71, Särtryck ur årsboken DALARNA 2005. ISBN 91-87466-75-9 ss. 22f., 34
  3. ^ Engström, Björn (2010). Daniel Westlings anor från Svartnäs - Med kulturhistoriska utblickar i byar och miljöer under 700 år. Björn Engström. ISBN 978-91-633-6885-1 
  4. ^ https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/5334/gustafii.pdf Gustav III inför sina undersåtar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 60°46′13.5″N 15°56′37.2″Ö / 60.770417°N 15.943667°Ö / 60.770417; 15.943667