Islam i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Islam är Sveriges näst största religion efter kristendomen. Uppemot en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.[1] Vid folkräkningen 1930 i Sverige uppgav endast 15 personer att de var muslimer.[2] Ett antal svenskar har konverterat till islam sedan den första muslimska församlingen i Stockholm bildades i slutet av 1940-talet och cirka 3500 personer uppskattas ha lämnat svenska kyrkan för islam sedan 1960-talet.[3]

Det finns sex islamiska riksorganisationer som mottar stöd ifrån Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund: Förenade Islamiska Församlingar i Sverige (FIFS), Sveriges Muslimska Förbund (SMF), Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige (IKUS), Svenska islamiska församlingarna (SIF), Islamiska shiasamfunden (ISS) i Sverige och Bosniakiska islamiska samfundet (BIS).

Antalet muslimer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Att uppskatta antalet muslimer i Sverige innebär en definitionsproblematik som aktualiseras varje gång en religions anhängare skall räknas som inte på något rättsligt vis är registrerade av staten. Följaktligen finns det många olika siffror beroende på hur man definierar en muslim. 1930 genomfördes den sista folkräkningen i Sverige när medborgarna ombads uppge religionstillhörighet. Då uppgav endast 15 personer att de var muslimer.[2] Sedan dess har å ena sidan fullständig religionsfrihet införts i och med 1951 års religionsfrihetslag[4], och å andra sidan har en betydande invandring från muslimska länder ägt rum, vilket etablerat islam som Sveriges näst största religion.

För år 2010 beräknade det oberoende forskningsinstitutet PEW att ungefär 451 000 personer i Sverige hade rötter i muslimska länder (härkomstland är dock inte en tillförlitlig indikator eftersom många människor som immigrerar har en annan religion än majoritetsreligionen i landet man utvandrat ifrån).[5] Merparten av muslimerna anses inte regelbundet praktisera islam. Enligt Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) uppskattades antalet muslimer som deltog i moskéverksamhet under 2010 till cirka 110 000[6], men denna siffra inkluderar inte muslimer som tillhör organisationer/föreningar som inte mottar statsbidrag via SST. [7] Av muslimerna uppskattas 5%, eller ca 25 000, vara religiöst praktiserande (de deltar i fredagsbönen och ber fem gånger om dagen).[8] Religionssociologen Åke Sander uppskattade 40-50% av alla personer med muslimsk bakgrund som religiösa, medan motsvarande siffra för den andra generationen, dvs. sverigefödda, var 15%.[9]

Muslimsk invandring till Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den första registrerade gruppen muslimska invandrare bestod av tatarer som på 1940-talet kom från Estland och Finland (se finska tatarer). De startade den första muslimska församlingen i Stockholm år 1949 – Islam Församlingen i Sverige[10], och gjorde då islam till den första icke-kristna religion som etablerats i Sverige sedan man tillåtit judiska församlingar. Fram till 1980-talet var det dock de etniskt turkiska muslimerna som var flest till antal i Sverige, troligen även fler än samtliga andra muslimska grupper tillsammans. Det vände när irakiska och kurdiska muslimer i relativt stora antal började komma till Sverige i slutet av 1970-talet till följd av såväl Iran–Irak-kriget som Saddam Husseins politik. Under 1980-talet var denna grupp tillsammans med den iranska den störst växande muslimska gruppen i Sverige. Sedan dess har Sverige tagit emot många invandrande från bland annat Bosnien-Hercegovina, Etiopien och Iran. I en studie[11] av islamologen Leif Stenberg uppskattades år 2000 de största grupperna invandrade muslimer i Sverige vara från Bosnien (60 000), Iran (48 000), Irak (37 000) och Turkiet (30 000), men dessa siffror torde främst bygga på familjebakgrund snarare än tro. Andra större grupper var enligt samma studie muslimer från Libanon (17 000), Somalia (12 000) och Kosovo/Albanien (8500). Faktum att 17000 irakier i Sverige (2009) tillhör kaldéerna[12], bara en av alla de kristna grupperna i Irak, ger skäl att ifrågasätta framhållna siffror. Både bosniaker och turkar har en förhållandevis hög andel sekulära muslimer, och iranier ännu mera. Bosniens befolkning är de facto muslimsk till 40% och kristen till minst 46%, nominellt, och SCB uppger antalet Bosnien-födda till under 55000 i Sverige under 2000-talet, varav 12000 tillhör Bosniakiska islamiska samfundet.

Ett väsentligt inslag utgör de shiamuslimer med indiskt ursprung som kom till Sverige 1973 som en följd av Idi Amins politik att utvisa alla asiater från Uganda. De indiska shiamuslimerna slog sig ned i Trollhättan i Västsverige, där de 1976 bildade en församling och 1985 uppförde Trollhättans moské.[13]

Olika inriktningar bland muslimer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Något mer än hälften av muslimerna i Sverige är sunnimuslimer; i en statistiskt representativ studie av muslimska lokalorganisationer uppgav 55 procent att deras organisation var sunnimuslimsk. [14] Förutom interna variationer bland dessa i form av bland annat olika teologiska, rättsliga, geografiska och politiska riktningar finns även shiamuslimer i olika sekter, ahmadiyyamuslimer och olika sufiordnar representerade i Sverige. Även internationella politiska, teologiska och ideologiska strömningar som Muslimska brödraskapet, turkiska rörelser som Süleymanci och Milli Gürüs, och wahhabitiska/salafitiska strömningar finns representerade i Sverige.[15]

Islamiska trossamfund i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Förenade Islamiska Församlingar i Sverige (FIFS) blev 1973 den första rikstäckande muslimska trossamfundet att skapas i Sverige. 1982 startades Svenska Muslimska Förbundet (SMuF) efter en delning inom FIFS. 1984 grundades ur FIFS ännu en organisation - Islamiska kulturcenterunionen (IKUS). Sammanlagt är uppskattningsvis 115 församlingar anslutna till någon av dessa tre rikstäckande organisationerna.[16]

Sveriges muslimska förbund (SMF) är ett svenskt muslimskt trossamfund bildat 1981.

Svenska islamiska församlingarna (SIF) organiserar muslimska församlingar med cirka 23 000 medlemmar. Ordförande för SIF är imamen Abd al Haqq Kielan.

Därutöver finns ytterligare två rikstäckande organisationer Islamiska shiasamfunden (ISS) i Sverige och Bosniakiska islamiska samfundet (BIS).

Alla sex representeras i sin tur av Islamiska Samarbetsrådet (IS) i Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST).

Islamiska organisationer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Fittja moské, oktober 2012.
Bönesalen i Fittja moské.

Sveriges muslimska råd (SMR) startades 1990 och är en paraplyorganisation för rikstäckande muslimska organisationer i Sverige och som arbetar för att muslimer i Sverige ska få sin röst hörd i samhället och att deras rättigheter tillgodoses.

Islamiska förbundet i Sverige är en organisation som bland annat driver Stockholms moské.

Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR) grundades 2008 och är en muslimsk fredsrörelse.

Ibn Rushd Studieförbund är ett muslimskt studieförbund och är självständigt sedan 2008.

Svenska Islamiska Akademien är en ideell förening[17] som startade år 2000 och som publicerar tidskriften Minaret.

Sveriges Unga Muslimer grundades 1991 och är en ungdomsorganisationen med ca 5 000 medlemmar.

Islamiska föreningar som sysslar med organiserad studie- och bildningsverksamhet är bland annat Al Ghazali-institutet, Kultursällskapet Damas, Studieförbundet Ibn Rushd samt Föreningen Det Yttersta Trädet med bifirmorna Aksaa islamutbildning och Islamkonsult.

Ett antal verksamheter för skola, gymnasium och förskola har startats med islamisk profil eller huvudman, sedan friskolor kunde börja få statsbidrag. De står under Skolverkets tillsyn och skall följa ordinarie läroplan (Lgr 11).

IslamGuiden grundades 1997 med målsättningen att förmedla en "nyanserad och sann" bild (enligt dem själva) av islam via internet.

Sveriges Halalråd är ett gemensamt råd för halal- och haramfrågor och är en ideell och icke vinstdrivande organisation som bildades 2013 på initiativ av Islamguiden.[18]

Moskéer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Entrén till Skärholmens moské, 2012.

I Sverige är det endast undantagsvis som moskéer är ändamålsenligt byggda för att vara religiösa helgedomar. "Källarmoské" har kommit att bli benämningen på en lokal som används som moské trots att den inte är ändamålsenligt byggd. Lokalen kan till exempel vara en källare i ett miljonprogramsområde, en föreningslokal, en lägenhet eller ett kontorsutrymme.[19]

Enligt Sveriges Radios ekoredaktion fanns det år 2005 ungefär 120 källarmoskéer i Sverige.[20] I Malmö finns det minst femton källarmoskéer, varav de flesta är belägna i stadsdelen Rosengård.[21]

Nasirmoskén i Göteborg, tillhörande ahmadiyya-församlingen Ahmadiyya Muslimska Samfundet, är Sveriges första särskilt uppförda moskébyggnad och stod klar 1976.

Några andra exempel på de större och mer kända moskéerna i Sverige är:


Ramadan[redigera | redigera wikitext]

Fastemånaden ramadan är idag ett alltmer synligt inslag i det svenska samhället. Enligt Svensk Handel ökar omsättningen med cirka en miljard kronor i matvaruhandeln under månaden och allt fler affärer uppmärksammar ramadan med speciell reklam och specialbeställda varor. På många skolor och arbetsplatser ordnas fester vid eid al-fitr när fastan är slut, och i Sveriges riksdag bjuder man sedan några år på iftar, måltiden som under ramadan bryter fastan när solen går ner.[22]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Utrikespolitiska institutet
  2. ^ [a b] Karlsson, Pia; Ingvar Svanberg. Moskéer i Sverige: en religionsetnologisk studie av intolerans och administrativ vanmakt. Tro & tanke 1995:7; Religionshistoriska forskningsrapporter från Uppsala 8. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd. sid. 14 
  3. ^ SvD 19 november 2007
  4. ^ Lag (1951:680) om religionsfrihet
  5. ^ Fores
  6. ^ Nämnden för statligt stöd till trossamfund 2010
  7. ^ Staten och imamerna [1] Betänkande av Imamutbildningsutredningen, Stockholm 2009 (sid. 25). SOU 2009:52
  8. ^ http://sydsvenskan.se/sverige/article140868.ece Andel praktiserande muslimer
  9. ^ Sander, Åke (2004), "Muslims in Sweden", by Muhammad Anwar, Jochen Blaschke and Åke Sander, State Policies Towards Muslim Minorities: Sweden, Great Britain and Germany, Berlin : Parabolis
  10. ^ Hjärpe, Jan. ”Islam, Sverige och svensk islam”. i Karin Ådahl. Sverige och den islamiska världen: ett svenskt kulturarv. Suzanne Unge Sörling, Viveca Wessel. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 39. ISBN 91-46-20095-9 
  11. ^ Stenberg, Leif. ”Islam in Scandinavia”. i Shireen T. Hunter. Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape. Westport, Conn.: Praeger. sid. 123. ISBN 0-275-97608-4 
  12. ^ Raymond Mousalli, Kaldéiska Patriarkatet i Amman, Jordanien
  13. ^ Stenberg, Leif. ”Islam in Scandinavia”. i Shireen T. Hunter. Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape. Westport, Conn.: Praeger. sid. 122. ISBN 0-275-97608-4 
  14. ^ Borell, K. & Gerdner, A. 2013. Cooperaton or Isolation? Muslim Congregations in a Scandinavian Welfare State: A Nationally Representative Survey from Sweden. Review og Religious Research DOI 10.1007/s13644-013-0108-3
  15. ^ Staten och imamerna [2] Betänkande av Imamutbildningsutredningen, Stockholm 2009 (sid. 26). SOU 2009:52
  16. ^ Stenberg, Leif. ”Islam in Scandinavia”. i Shireen T. Hunter. Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape. Westport, Conn.: Praeger. sid. 129. ISBN 0-275-97608-4 
  17. ^ PROFF
  18. ^ Sveriges Halalråd
  19. ^ ”"Islam i Sverige", Fokus 10 mars, 2006”. http://www.fokus.se/2006/03/islam-i-sverige/. Läst 2 september 2008. 
  20. ^ ”"Islam influerar Europas vardagliga liv", Sverige Radio – Ekot 14 juli 2005”. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=657780. Läst 2 september 2008. 
  21. ^ ”"Djup splittring bland Malmös muslimer", Sydsvenskan 8, 9 februari 2006”. http://sydsvenskan.se/sverige/article140868.ece. Läst 2 september 2008. 
  22. ^ Ramadan, en svensk tradition (2009) red. Berglund, Jenny & Simon Sorgenfrei. Lund: Arcus.

Se även[redigera | redigera wikitext]