Islandsspat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Islandsspat från Dixon i New Mexico i USA, omkring 16 kg

Islandsspat, eller islandskristall, är ett mineral med polariserande egenskaper.

Islandsspat är en optiskt klar kalcit (kalciumkarbonat, CaCO3), en variant av dubbelspat, som är lätt att spalta, en kalkspat som ger den optiska effekten dubbelbrytning. Den har sitt namn efter den tidigaste lokaliteten Helgustadirgruvan nära Eskifjördur vid norra sidan av Reyðarfjörður i Island.

Islandsspat bryts idag bland annat i Santa Eulalia i Sonoraöknen i Mexiko, Dixon i New Mexico i USA och i Mashan i Guizhou i Kina.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Att islandsspaten dubbelbryter innebär att den kan användas för att ge illusion att se dubbelt, när kristallen läggs över till exempel en textsida. Den nederländske vetenskapsmannen Christian Huygens gjorde många experiment med islandsspat.

Islandsspat användes från mitten av 1800-talet för Nicolprismer, en sorts polariserande prismer som användes i petrografiska mikroskop, polarimetrar och andra optiska precisionsinstrument.[1]

Solsten[redigera | redigera wikitext]

Islandsspat polariserar ljus och har brutits i isländska Helgusstadir sedan mitten av 1600-talet[2] Det antas att spaltade romber av islandsspat har varit den solsten, som finns omtalad i medeltida källor som navigeringsinstrunent vid vikingafärder.

I två artiklar i The Proceedings of the Royal Society 2007 och 2011 har diskuterats sannolikheten av att vikingarna använde islandsspat för polarimetrisk navigering[3] [4] I de experiment, som publicerats i Proceedings of the Royal Society i november 2011 av Guy Ropars med flera har påvisats att ett stycke islandsspat går att använda för att avgöra hur solen står på en så gott som helt molntäckt himmel. Kalciten splittrar en solstråle i två strålar, och det gör att det bara finns en riktning på kristellen som ger två strålar med samma styrka. Genom att se genom kristallen mot solen när denna syns och markera den riktningen på kristallen så visar det märket mot solen när strålarna visar samma styrka, även om himlen är så gott som helt skyad. Experimentet har visat att felmarginalen är högst 5 grader.

Ingen intakt vikingsolsten har bevarats till nutid. Det finns dock ett fynd av en kalcitkristall från ett örlogsfartygsvrak från 1500-talet, som hittats utanför Alderney utanför Frankrike. Denna kristall var efter så lång tid i vattnet ogenomskinlig, men bedöms av Guy Ropars forskarlag kunna vara en islandsspat som har använts för navigering under en period då magnetnålar inte var brukbara på skepp bestyckade med kanoner i järn.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Leo Kristjansson: Icelandic soar - The Helgustadir cacite locality and its influence on the development of Science i Journal of Geoscience Education 50:4, september 2002, sidorna 419-27, läst 2011-11-05
  2. ^ Daniel E Russell: The Iceland Spar Quarry at Helgustadir, Iceland på www.mindat.org, läst 2011-11-05
  3. ^ Ramón Hegedüs, Susanne Åkesson, Rüdiger Wehner och Gábor Horváth: Could Vikings have navigated under foggy and cloudy conditions by skylight polarization? On the atmospheric optical prerequisites of polarimetric Viking navigation under foggy and cloudy skies i The Proceedings of the Royal Society 8 april 2007, 463:2080, läst 2011-11-05
  4. ^ Guy Ropars, Gabriel Gorre, Albert Le Floch, Jay Enoch och Vasudevan Lakshminarayanan: A depolarizer as a possible precise sunstone for Viking navigation by polarized skylight i The Proceedings of the Royal Society 2 november 2011, 2011:0369, också refererat i The Economist 5 november 2011
  5. ^ ”Kristall lik solsten funnen på 1500-talsskepp”. Kristall lik solsten funnen på 1500-talsskepp. DN. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/kristall-lik-solsten-funnen-pa-medeltida-skepp. Läst 7 mars 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]