Ismås

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ismås
Adult ismås
Adult ismås
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Lari
Familj Måsfåglar
Laridae
Släkte Pagophila
Kaup, 1829
Art Ismås
P. eburnea
Vetenskapligt namn
§ Pagophila eburnea
Auktor Phipps, 1774
1K-fågel. Notera svarta tecken på vingar och stjärt, samt "smutsigt" ansikte.
1K-fågel. Notera svarta tecken på vingar och stjärt, samt "smutsigt" ansikte.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ismås (Pagophila eburnea) är en högarktisk fågel som är ensam monotypisk art i sitt släkte Pagophila som tillhör familjen måsar och trutar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Ismåsen har två åldersklasser och är stor som en fiskmås, fast den känns kraftigare och mer kompakt på grund av sina bredare vingar, tjockare kropp, och kortare hals och fötter. Den flyger med spänstiga, lätta, fjädrande vingslag. Den adulta fågeln är helvit med svarta ben, grå näbb med gul näbbspets. Förstaårsfåglarna (1K) har vit dräkt som är beströdd med svarta prickar på vingarna och med ett gråsmutsigt ansikte.

Den har ett tärnliknande läte; kriääh.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Den har en cirkumpolär utbredning i de högarktiska områdena där den finns ute på isvidderna och vid karga kuster

Ismås i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ismåsen är en sällsynt gäst i svenska farvatten som har observerats på vintern vid ett 20-tal tillfällen. Första dokumenterade observationen skedde 1818 i Halland. Den har främst observerats kring Sveriges västkust men även utmed kusterna av Östersjön, vid Vänern, i Lycksele lappmark och som längst söderut i Simrishamn.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Det råder stora luckor i kunskapen om ismåsen. Den häckar vid klippor och lägger ett till tre olivfärgade ägg på marken i ett bo som är fodrat med mossa och sjögräs. Den lever av fisk och kräftdjur men äter också kadaverrester av exempelvis säl. Den är känd för att följa efter isbjörnar, vars exkrementer den också äter, och andra rovdjur för att äta av bytesrester.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Club300, Ismås, läst 2008-12-13

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ivory Gull
  • Lars Larsson, 2001, Birds of the World, CD-rom
  • Killian Mullarney, Lars Svensson och Dan Zetterström (1999). Fågelguiden. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Sid. 180-181. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • SOF - Fyndhistorik för ismås i Sverige
Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Ismås.