Ismail Kadare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ismail Kadare
Ismail Kadare i Zürich 2002
Ismail Kadare i Zürich 2002
Född 28 januari 1936 (78 år)
Gjirokastër
Yrke Författare
Nationalitet  Albanien
Språk Albanska
Verksam 1954-
Framstående verk Den döda arméns general
Framstående priser Man Booker International Prize 2005
Prinsen av Asturiens pris 2009

Ismail Kadare (förfranskat: Ismaïl Kadaré), född 28 januari 1936 i Gjirokastër, Albanien, är en albansk författare, med franskt medborgarskap.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ismail Kadare föddes 1936, och upplevde därmed andra världskriget och dess påverkan på Albanien, med först italiensk och sedan tysk ockupation, varefter landet hamnade i Östblocket under Sovjetunionens inflytande. Efter grundskola och gymnasium i födelsestaden, inskrevs han vid universitetet i Tirana där han studerade språk och litteratur, och där han 1956 tog lärarexamen. Han studerade också världslitteratur i Moskva.

Från 1960-talet var han en av Albaniens ledande kulturpersoner. Trots att han är och var marxist,[1] blev hans kritik mot Enver Hoxhas regim utslagsgivande för hans författarskap, då han på olika sätt i skönlitterär dräkt försökte mana till befrielse. 1970 invaldes han i parlamentet, vilket medgav en viss rörelsefrihet; han kunde därmed resa utomlands. Han åsamkade sig missnöje med en politisk satir 1975 och förbjöds då i tre år att utge något verk. Han var dock inte att betrakta som en dissident under Hoxha.[2]

I protest mot Ramiz Alia, som var den siste kommunistiske presidenten i Albanien före demokratiseringen, sökte och fick Kadare med familj politisk asyl i Frankrike 1991. Han var redaktör för den franskspråkiga litterära tidskriften Les Lettres Albanaises.

Han har tilldelats flera pris, däribland Prinsen av Asturiens pris (2009) och historiens första Man Booker International Prize (2005).[3]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Ämnet i de flesta av hans romaner är albanernas historia från och med den turkiska erövringen i mitten av 1400-talet och fram till nutid. Till en början gjorde sig Kadare ett namn som lyriker, men han gav snart upp denna genre och gjorde 1964 succé med romanen Gjenerali i ushtrisë së vdekur (Den döda arméns general), som också har filmatiserats flera gånger, bland annat med Marcello Mastroianni. Trots kritik och censuråtgärder från den kommunistiska regimens sida lyckades han nå en internationell publik med många av sina romaner.

I kritik mot den då rådande socialrealismen använde Kadare tidigt i sitt författarskap en allegorisk form för sitt berättande. Hans stil har jämförts med både Gabriel Garcia Marquez magiska realism, och med Franz Kafka. Gestaltat med historiska romaner, kretsar hans romaner kring frågor om minne och sanning.

Bibliografi utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.booksfactory.com/writers/kadare.htm
  2. ^ "But the tacit suggestion that Mr. Kadare was a dissident, like Vaclav Havel or Aleksandr Solzhenitsyn, is very misleading. Mr. Kadare could never have survived and published under the Hoxha regime without some degree of cooperation, the complete details of which are not yet entirely clear. "The Sun, "Mystery of Man: Just Who Is Ismail Kadare?", juni 2005
  3. ^ Västervikstidningen, Roth och Atwood aktuella för Bookerpris, 2007-04-18

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Kajsa Ekis Ekman: Mannen som tog avstånd från sig själv, DN 25 feb 2010.