Isracing

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
VM - final 2010 i Innsbruck

Isracing är en av FIM-auktoriserad motorcykelsport som utövas vintertid och körs på en oval isbana. Motorcyklarna som används har två växlar, saknar broms och körs på metanol. Hjulens däck är belagda med långa vassa stålspikar (upp till 2,8 cm) för att ge maximalt fäste i isen. Det goda fästet gör att motorcyklarna kan hålla en hög kurvhastighet.

I varje heat tävlar fyra förare. Man kör sedan fyra varv per heat. Vinnaren i varje heat tilldelas 3 poäng, tvåan 2 poäng, trean 1 poäng medan siste man blir utan. Alltså precis som i speedway.

Världsmästerskapen har körts sedan 1966 (individuellt) och sedan 1979 för lag. 2000-talets store dominant i sporten var ryssen Nikolaj Krasnikov som under åren 2005-2012 tog 8 raka individuella VM-guld.

Det nationella förbundet för isracing är Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet (Svemo) som organiserar alla som vill träna och tävla med motorcykel och snöskoter. Svemo godkänner banor, skriver regler och säljer licenser till förare och funktionärer. Förbundet bildades 1935 och består idag av 550 klubbar med tillsammans 125 000 medlemmar över hela Sverige. Övriga grenar är motocross, enduro, speedway, dragracing, roadracing, trial, supermoto, minimoto, sidvagn, snöskoter och isbana/backe. För mer info, se www.svemo.se

Kända utövare[redigera | redigera wikitext]

Kända isracingorter[redigera | redigera wikitext]

En av de orter som är mest förknippad med isracing är den nederländska staden Assen och arenan De Smelt. Där arrangeras nästan varje år VM-tävlingar (individuellt och/eller i lag) och bara några dagar tidigare går tävlingen Reolof Thjis Pokal (Reolof Thjis Bokaal på nederländska) av stapeln. Tävlingen vanns år 2009 av ryssen Stanislav Arkhipov före hemmaföraren René Stellingwerf och ryske Eduard Krysov. Svenska isracingorter är bland andra Uppsala, Gävle, Strömsund, Örnsköldsvik och Östersund.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]