Italiensk neorealism
Italiensk neorealism var en filmrörelse i Italien med början mitt under andra världskriget. Neorealismen hade ibland en politisk dimension och en stil präglad av ett verklighetstroget uttryck, inspelning i hög grad i befintliga miljöer, och sympati för de lågtstående i samhället.
Exempel på kända neorealistiska filmer är Luchino Viscontis Köttets lust (1943), en tolkning av James M. Cains roman The Postman Always Rings Twice, Roberto Rossellinis Rom – öppen stad (1945) och Vittorio De Sicas Cykeltjuven (1948).
Rörelsen växte fram i det fascistiska Italiens filmstudiokomplex Cinecittà, och har ett särskilt arv till Alessandro Blasettis filmer, som Fyra steg i det blå från 1942.[1]
Referenser
Noter
- ^ ”Alessandro Blasetti: Biografia” (på italienska). MyMovies.it. http://www.mymovies.it/biografia/?r=584. Läst 27 november 2012.
Tryckta källor
- Lena Israel, Filmdramaturgi och vardagstänkande: en kunskapssociologisk studie, Daidalos 1991.