Ivan Mazepa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ivan Mazepa
Ivan Mazepa
Information
Född 20 mars 1639
Bila Tserkva, Polsk-litauiska samväldet
Död 2 oktober 1709 (70 år)
Bender, Osmanska riket
Tjänstetid 1687-1708
Grad Hetman
Slag/krig Stora nordiska kriget
Övrigt arbete Page

Ivan Stepanovitj Mazepa, född 20 mars 1639[1], död 2 oktober 1709 i Bender, var en ukrainsk kosackhetman 1687-1708. Han vände sig till Karl XII under Stora nordiska kriget och kämpade för ett självständigt Ukraina, men hade varken det ukrainska folket eller den stora majoriteten av kosackerna bakom sig.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Mazepa föddes nära staden Bila Tserkva (ry. Belaja Tserkov), då en del av det Polsk-litauiska samväldet, 20 mars 1639. Han gick först i utbildning vid Kiev-Mohyla akademin och därefter i en Jesuitskola i Warszawa.

Hans far, Adam Stepan Mazepa, var en kosack som hade nära kontakter med den högsta polska adelskretsen. Modern Marina Moskievskaja var en framstående personlighet. Till skillnad från det moskovitiska Ryssland, där kvinnorna satt undangömda i så kallade teremslott (en rysk typ av träslott), hade kvinnorna i Ukraina under 1600-talet ofta en framskjuten roll inom politiken. Vissa är benägna att i detta se ett arv från Kievriket, medan andra tycker sig skönja polskt inflytande.[2]

Mazepas fader och Marinas (d.v.s. moderns) bror var kosackhövdingar under Bogdan Chmelnitskij och stupade i striderna mot polackerna - fadern vid Tjortkov (1655), och morbrodern vid Drozji Pole (1655).[3]

Enligt myterna ska Mazepa ha blivit, naken, bunden på sin häst. "Mazeppa" av Théodore Géricault

Från 1659 tjänade Mazepa som page hos den polske kungen Johan II Kasimir.[4] Där blev han utstött på grund av sin ortodoxa tro av sina katolska kollegor. Det gick så långt att Mazepa hamnade i en fäktningsduell inne i kungapalatset.[5] Mazepa förvisades till sin mors gods i Volhynien. Där fattade han tycke för en redan gift adelsdam. En dag blev de båda tagna på bar gärning av maken. Mazepa blev, naken och rullad i tjära, fastbunden på sin häst som jagades i galopp. När han kom fram till sin mors gods var han så rispad och ärrig att det knappt gick att känna igen honom.[6]

Mellan 1669-1673 tjänade han under kosackhövdingen hetman Petro Dorosjenko. Vid ett tillfälle då han var som ett sändebud till Konstantinopel blev han tillfångatagen av Moskvatrogna zaporozjjekosacker och skickades till Moskva för förhör. Där förhördes han av Artamon Matvejev personligen, som fick ett gott intryck av den unge Mazepa. Han släpptes och reste tillbaka till Ukraina. Under åren 1674-1681 tjänade han hetman Ivan Samojlovitj. Han steg snabbt i kosackgraderna och 1682 befordrades han till general jesaul.

Ivan Mazepa på en ukrainsk sedel från 2005.

Hetman[redigera | redigera wikitext]

När Ivan Samojlovitj hade blivit tillfångatagen av ryssarna 1687 valdes Mazepa till ny hetman över Ukrainas östbank, efter påtryckningar från bland andra Vasilij Golitsyn.

Gradvis ökade Mazepas förmögenhet och han var snart en av Europas största jordägare med över 20 000 gods. Många var gåvor från den ryske tsaren Peter I.[4] Som stark trosgivare till ortodoxismen lät också Mazepa bygga en mängd kyrkor utöver Ukraina, efter ukrainsk barockstil. Han expanderade också Kyiv-Mohyla-akademin så att antalet studenter blev cirka 2000. Men många kosacker vände sig med tiden emot Mazepa eftersom de tyckte han var auktoritär. Ett flertal uppror bröt ut i Zaporozjje Setj (uk.: Запорізька Січ), men slogs ner av Mazepa.

1702 gjorde kosackerna i Ukrainas västbank, under ledaren hetman Semen Palij, uppror mot Polen, vilket misslyckades. Ivan Mazepa vände sig till den ryske tsaren Peter I och bad om tillåtelse om att få gå in i västbanken, vilket han fick och intog större delar av västra Ukraina eftersom Polen var försvagat av den svenska invasionen under Karl XII. Men rädslan för Palijs popularitet så flydde Mazepa.[7]

Stora nordiska kriget[redigera | redigera wikitext]

Efter det Stora nordiska krigets utbrott ställde Peter I av Ryssland krav på kosackerna att i stället för att, som de brukade, försvara sina domäner mot polacker, turkar och tatarer, vara i Polen och kämpa mot den svenska invasionsarmén. Detta orsakade stora skador hos kosackerna, upp till 70% av de krigande stupade.[4]

När Karl XII:s polske allierade Stanislaus Leszczynski började bli ett hot mot de ukrainska kosackerna 1708, bad Mazepa Peter I om militärt stöd, vilket han förvägrades eftersom tsar Peter samlat alla sina trupper på en inkommande svensk invasion.

Karl XII och Ivan Mazepa efter förlusten vid Poltava 1709. Av Gustaf Cederström

När den svenska armén började närma sig Ukraina beslöt Mazepa att söka upp den, och den 28 oktober 1708 slöt han en allians med Karl XII. Men endast 3 000 av kosackerna förblev lojala till Mazepa, resten anslöt sig till Peter I. Ryssarna hämnades med att den 2 november 1708 bränna Alexander Mensjikov ner Mazepas huvudstad Baturin och garnison och dräpa dess invånare.[8]

Detta gjorde många tidigare anhängare till Mazepa rädda och den 11 november 1708 valdes Ivan Skoropadskij till ny kosackhetman. Mazepas sista hopp om lojalitet var i Zaporizja Sitj, vilket mot alla odds stödde honom trots deras tidigare konflikter. Enligt dem var han åtminstone mindre ond än tsaren. Men även Zaporizja Sitj förstördes av ryska trupper 1709.

Mazepa följde med den svenska armén genom den hårda vintern 1708-1709. På våren började man belägra den ukrainska staden Poltava, och den 28 juli ägde slaget vid Poltava rum mellan ryska och svenska trupper. Slaget vanns av Ryssland och satte stopp för Mazepas dröm om ett fritt Ukraina. Han flydde tillsammans med Karl XII till den turkiska staden Bender, där han avled den 22 september.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Födelseåret har bestämts utifrån Pylyp Orlyks brev, i vilket han skrev: "...jag är redan 70 år, lika gammal som den salige Mazepa var i Bender", d.v.s. år 1709. Födelsedatumet och månaden har bestämts av T. Padura och grundar sig på anteckningar i den jesuitiska böneboken i Kremenets". Tatjana Tairova-Jakovleva, "Mazepa", serie Zjizn' zametjatel'nych ljudej, Moskva, Molodaja Gvardija, ISBN 978-5-235-02966-8, 2007, sid. 15, 240, 267.
  2. ^ Tatjana Tairova-Jakovleva, "Mazepa" ur bokserien "Zjizn' zametjatelnych ljudej", Moskva, Molodaja Gvardija, ISBN 978-5-235-02966-8, 2007, sid. 12-13.
  3. ^ Tatjana Tairova-Jakovleva, "Mazepa" ur bokserien "Zjizn' zametjatelnych ljudej", Moskva, Molodaja Gvardija, ISBN 978-5-235-02966-8, 2007, sid. 13.
  4. ^ [a b c] http://www.battle.poltava.ua/svensk/mazepa.htm
  5. ^ Massie 1986, s. 458
  6. ^ Massie 1986, s. 458.
  7. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Ivan_Mazepa
  8. ^ Porfiriev, I.E. Peter I, grundläggare av den ryska reguljära arméns och flottans krigskonst. Hörsta förlag, 1958, s. 209

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Häggman, Bertil (1997). ”Den svenske befriaren av Ukraina: Ivan Mazepas, Filip Orliks och Kosta Hordijenkos hopp och förväntningar 1708-1718”. Karolinska förbundets årsbok (Stockholm : Karolinska förbundet, 1911-) 1995,: sid. [9]-24 : ill.. ISSN 0348-9833. ISSN 0348-9833 ISSN 0348-9833.  Libris 2369615
  • Kostomarov, Nikolaj Ivanovitj (s.a.). Mazepa och Karl XII / öfversättning från ryskan af C. Silfverstolpe. [s.l.]. Libris 2098719 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]