Ivar Afzelius

Från Wikipedia
Ivar Afzelius


Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod
1893–1903
1905–1915
Valkrets Stockholms stads valkrets
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av första kammaren (1893–1903, 1905–1915)
Första kammarens talman 1912–1915

Född 15 oktober 1848
Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län
Död 30 oktober 1921 (73 år)
Klara församling, Stockholm
Gravplats Norra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Nationalitet Sverige Svensk
Politiskt parti Första kammarens minoritetsparti
Första kammarens moderata parti
Första kammarens nationella parti
Yrke Jurist

Johan Fredrik Ivar Afzelius (i riksdagen kallad Afzelius i Stockholm), född 15 oktober 1848 i Uppsala, död 30 oktober 1921 i Stockholm, var en svensk jurist och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Afzelius avlade mogenhetsexamen 1867 och blev inskriven vid Uppsala universitet samma år. 1873 blev han juris kandidat och avlade juris licentiatexamen och promoverades till juris doktor 1877. 1878 blev Afzelius vice häradshövding. Han blev extra ordinarie professor i processrätt vid Uppsala universitet 1879 och därefter justitieråd 1891. Han blev ordförande i Lagberedningen 1902 och var president i Svea hovrätt 1910–1918.

Afzelius var riksdagsledamot (första kammaren) 1898–1903 och 1905–1915, talman i första kammaren 1912–1915, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1905, ledamot av Svenska Akademien 1907. 1905–1921 var Afzelius ledamot av permanenta skiljedomstolen i Haag.

Juridiska arbeten[redigera | redigera wikitext]

Afzelius studerade 1874–1875 pandekträtt i Leipzig och Göttingen under Windscheid och Ihering. Ett resultat av detta blev avhandlingen Om cession af fordringar enl svensk rätt (1877). Sin praktiska domarutbildning fick han hos en vän och kom därmed under inflytande av traditionen från sin morfar J. G. Richert. Specimen för hans processrättsprofessur var den högt uppskattade monografin Om parts ed såsom processuellt institut (1879).[3]

Efter studieresor i främmande länder gav Afzelius 1882, på offentligt uppdrag, ut Grunddragen af rättegångsförfarandet i tvistemål, ett arbete som främjat verklig trohet mot svensk rättstradition.[3]

Framgångsrikt blev också hans deltagande i den gemensamma nordiska sjölagskommittén, vilket resulterade i 11 upplagor. Samarbetet i denna kommitté knöt också Afzelius nära till jurister från de nordiska grannländerna.[3]

Förväntningarna på att Afzelius efter invalet i första kammaren skulle inta en ledande ställning även i politiken infriades dock inte. Några år var han dock där ledare för den moderata gruppen innan denna gick upp i första kammarens nationella parti. Sedan han blivit ordförande i Lagberedningen återupptog han med stor kraft arbetet där, och ett förslag till jordabalk utarbetades, vars första del upphöjdes till lag 1907. De övriga delarna av förslaget har utövat ett betydande inflytande på utvecklingen i praxis.[3]

Afzelius intog en obestridd auktoritativ ställning och var under flera decennier den centrala gestalten i den svenska juristvärlden.[3]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Ivar Afzelius var son till Fredrik Georg Afzelius och Edla Sofia Elisabet Richert. Ivar Afzelius gifte sig 1883 med Anna Sofia Gabriella Richert (född 1862 i Lösens församling, Blekinge län, död 1930 i Oscars församling, Stockholm), dotter till Johan Christer Emil Richert och Anna Granfelt. Ivar Afzelius hade fem barn: Ellen (född 1884, gift Tiselius), Axel (född 1885), Märta (född 1887), Ingrid (född 1890) och Sven Afzelius (född 1893).

Han var dotterson till Johan Gabriel Richert.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Afzelius, JOHAN FREDRIK IVAR, Svenskagravar.se, läs online, läst: 23 april 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ Arvid Afzelius Född: 1894-01-21, läst: 23 april 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] Svensk Uppslagsbok, Band 1, 1947–1955. (spalt 305)
  4. ^ Kungl. Serafimerorden. i Sveriges statskalender 1915
  5. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Svensk rikskalender 1909
  6. ^ [a b] Lagberedningen. i Svensk rikskalender 1909

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Politiska uppdrag
Företräddes av
Christian Lund
 Första kammarens talman
1912 – 1915
Efterträddes av
Hugo Hamilton
Juridiska titlar
Företräddes av
Erik Elliot
 President i Svea hovrätt
1910 – 1918
Efterträddes av
Hjalmar Westring
Kulturtitlar
Företräddes av
Claes Rundgren
 Ledamot av Svenska Akademien
1907 – 1921
Efterträddes av
Tor Hedberg