Ivar Hallström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ivar Hallström.

Ivar Kristian Hallström, född 5 juni 1826 i Stockholm, död 11 april 1901 i Stockholm, var en svensk tonsättare, pianist och sångpedagog, son till en syssling till biskop Carl Hallström.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

I Stockholm erhöll Hallström undervisning i pianospel av professor Edmund Passy och den tyske pianisten Stein. Samtidigt bedrev han andra studier och tog 1844 studentexamen varefter han började studera vid Uppsala universitet och 1849 tog hovrättsexamen. I Uppsala lärde han känna prins Gustaf och deltog i dennes musikaliska övningar. Hans första komposition kom att bli en duett till sångspelet Hvita frun på Drottningholm 1847. 1852 avbröt han sin tjänstemannakarriär för att helt ägna sig åt komponerande och undervisning. Efter prins Gustafs död blev han 1853 bibliotekarie hos Prins Oscar, bosatte sig samma år i huvudstaden och verkade som pianolärare samt började utge sånghäften, vilka vann popularitet och fick god kritik. 1861-72 förestod han det musikinstitut, som förut innehafts av Adolf Fredrik Lindblad.

Ivar Hallströms gravvård på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

1881-85 var han instruktör för sångscenen vid Kungliga operan. Han var sångpedagog till bland andra Arvid Ödmann. Hallström blev 1861 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och 1881 av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg samt erhöll professors namn. Hallström röjde som tonsättare inte någon egentlig genialitet och hans utbildning i musik var begränsad, särskilt i instrumentation. I melodiken finns en vek, mollstämd melodik med en touche av folklore, något han skulle utveckla till mästerskap. Den musikaliska stilen påminner om Felix Mendelssohn och Robert Schumann något som visar sig Blommornas undran. I Herr Hjalmar finner man operatonsättaren där Charles Gounod och Giacomo Meyerbeer är den största inspirationen.

Han lärde sig mycket om harmonik, instrumentation och vokallinje genom att han skrev av många tonsättares verk. Hallström lyckades bäst dels i enkla visor vid pianot, ett instrument som han behärskade väl, dels i operetter, sådana som Den förtrollade katten (1869), Mjölnarvargen (1871) och Silverringen (1880), Jaguarita (1884), Aristoteles (1886) och sagospelet Per Svinaherde (1887).

Det är emellertid inte dessa, som gjort hans egentliga berömmelse, utan den omständigheten, att han är den förste, som med någon sanning kan sägas ha skapat en svensk nationalopera. Hertig Magnus och sjöjungfrun (1867) är den första verkliga operan med både svenskt ämne och svensk musikalisk grundfärg, och Hallströms huvudarbete, Den bergtagna (1874), var länge det förnämsta svenska arbetet i denna riktning. Denna opera utmärker sig i synnerhet för ett lyckligt stämnings- och situationsmåleri. Den har spelats även i Köpenhamn, München och Hamburg. Ej fullt på samma höjd står Vikingarna (1877), svagare är de i förening med K. Nordqvist komponerade baletterna En dröm (1871), Ett äventyr i Skottland (1875) och Melusina (1882) samt operorna. Neaga (1885; till text av Carmen Sylva), Granadas dotter (1892), Liten Karin (1897; uppförd 1997 i Kalmar) och Hin ondes snaror (1900).

Hallström satte även musik till Frans Hedbergs Stolts Elisif (1870) med flera pjäser samt skrev han kantatverken Blommornas undran (1860; ett av hans bästa arbeten, prisbelönt av Musikaliska konstföreningen 1860), Herr Hjalmar och skön Ingrid (båda till texter av prins Oskar), Upsala minne (1878), Sonnenkind (1884), Skaldens hämnd (1894), Kunglig jubileumskantat (1897), Kantat vid Kungliga teaterns invigning 1898 och Sfinxen (1898). Hallström utgav ett 70-tal visor (många är otryckta) samt åtskilliga duetter. Flera av hans sånger torde komma att leva kvar, bland annat den klangfina manskvartetten Dryckesvisa (Vinet fradgar). En minnesvård restes 1906 över hans grav på Maria kyrkogård.

Hallström i vår tid[redigera | redigera wikitext]

  • 1987 satte Norrlandsoperan upp Den bergtagna. Uppsättningen visades på tv och finns utgiven på cd av skivbolaget Sterling.
  • 1990 satte Vadstena-Akademien upp Hertig Magnus och sjöjungfrun med Per Borin, Per-Erik Öhrn, Erik Stålberg, m.fl. Uppsättningen spelades också in för tv.
  • Vadstena-Akademien satte upp Liten Karin 1997 som också sändes i tv. Operan fick då äntligen sin premiär.
  • 2005 satte Folkoperan upp "Den Bergtagna".
  • 2012 satte Vadstena-Akademien upp Silverringen i regi av Nils Spangenberg
  • Hertig Magnus och Sjöjungfrun gavs ut på cd av skivbolaget Naxos 2001 i en nyinspelning med bland andra Norrköpings Symfoniorkester under ledning av Niklas Willén.
  • Skivbolaget Sterling har gett ut en cd med musik ur baletterna Ett äventyr i Skottland och En dröm.
  • En gata på en kulle i bostadsområdet Mälarhöjden i Stockholm uppkallades efter honom

Hallström och baletten[redigera | redigera wikitext]

Även på den svenska balettens område har man tänkt i nya banor om Hallström insats. Tillsammans med Conrad Nordqvist och Theodor Marckhl, var Hallström den förste svenske kompositören som ägnade sig åt balett som självständig konstform.

Skivinspelningar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Gademan, Göran (1996). ”En nationalopera väcks ur glömskan : Den bergtagna på Norrlandsoperan 1996”. Svenska teaterhändelser 1946-1996 / Lena Hammergren, Karin Helander, Willmar Sauter (red) (Stockholm : Natur och kultur, 1996): sid. 232-255.  Libris 2231966
  • Wiklund, Anders (1994). ”Ivar Hallströms nationella operor.”. "Hemländsk hundraårig sång" / redaktör: Henrik Karlsson (Stockholm : Kungl. Musikaliska akad., 1994): sid. 126-131 : musiknoter.  Libris 2370296
  • Wiklund, Anders (1992). ”Det nationella ansvaret: Norrlandsoperan och Den bergtagna”. Norrlandsoperan / redaktör: Claes Rosenqvist (Gideå : Vildros, 1992): sid. 85-95.  Libris 2104014