Ivar Lo-Johansson

Ivar Lo-Johansson i lantlig miljö omkring 1940.

Ivar Lo-Johansson (folkbokförd som Karl Ivar Loe), född den 23 februari 1901 i Ösmo, död den 11 april 1990 i Stockholm, var en svensk författare. Namnet "Lo" är ett soldatnamn som funnits i hans släkt och som Ivar Lo tog i bruk som författarnamn; det hör alltså till efternamnet.

Biografi

Lo-Johansson var son till Johan Gottfrid Jansson (1857-?) och dennes hustru Anna Lovisa Andersson (1863-?). Han föddes i en arrendatorsfamilj, som senare, år 1911, trots motstånd från godsherren, flyttade till ett egnahemsbygge i Djurgårdsgrind. Han närde tidiga drömmar om att bli författare eller journalist och tog sig i tjugoårsåldern in till Stockholm. Som ung man prövade på flera olika yrken, bland annat gårdfarihandlare, stensättare och skulptör men mot slutet av 1920-talet gjorde han en serie reportageresor utomlands, bland annat till Ungern, Frankrike (där han även lärde känna Eyvind Johnson) och England, och inledde författarbanan. Samtidigt hade han blivit en övertygad socialist.

Under 1930-talet blev han en av de mest uppmärksammade och lästa proletärförfattarna och räknades till statarskolan. Han umgicks också i kretsen kring Klarabohemerna. Statarsystemet hade börjat minska i omfattning, men Lo-Johanssons arbete, både genom att belysa det litterärt i novellsviterna Statarna (1936-37) och Jordproletärerna (1941) och genom direkt agitation, bidrog till att det avskaffades år 1945. Efter denna tidpunkt avvisade han alla direkta politiska lojaliteter i sitt skrivande men det hindrade inte att flera av hans senare böcker (till exempel Geniet, 1947) blev kontroversiella, inte minst genom hans förmåga att skildra erotiska motiv.

Under några år levde han tillsammans med Sara Lidman; Lo-Johansson har berättat om denna tid och deras kärlek och skiljaktigheter i den postumt utgivna romanen "Blå Jungfrun".

Serien av självbiografiska böcker som börjar med Analfabeten, 1951 - titeln syftar på hans far - och avslutas med Proletärförfattaren, 1960 hade alla omslag av Sven Erixson.

Lo-Johansson har varit en viktig inspirationskälla för många senare författare och berättare från arbetarklassen - inte minst genom sitt suggestiva sätt att skildra kroppsarbete, ensamhet, längtan bort och erotisk lust - och han har kallats både monumental och skandalös. Ett litterärt pris, Ivar Lo-Johanssons personliga pris instiftades enligt anvisningar i hans testamente.

Lo-Johansson är gravsatt i en minneslund på Skogskyrkogården i Stockholm.

Dramatiseringar

Filmen Tuppen bygger på novellen Kvinnofabriken som ingår i novellsamlingen Lastbara berättelser. Romanen Godnatt jord, 1933 som handlar om ett statarliv på en gård i Södermanland filmatiserades som TV-serie med Keve Hjelm som regissör. Bara en mor, 1939 om statarkvinnan Rya-Rya har filmatiserats av Alf Sjöberg 1949.

Bibliografi (Urval)

Ivar Lo-Johansson (höger) och Harry Martinson. Foto: Gunnar Lundh.

• Vagabondliv i Frankrike (1927)
• Kolet i våld. Skisser från de engelska gruvarbetarnas värld (1928)
• Ett lag historier (1928)
• Nederstigen i dödsriket. Fem veckor i Londons fattigvärld (1929)
• Zigenare. En sommar på det hemlösa folkets vandringsstigar (1929)
• Mina städers ansikten (1930)
• Jag tvivlar på idrotten (1931; debattbok)
• Ur klyvnadens tid (1931)
• Måna är död (1932)
• Godnatt, jord (1933)
• Kungsgatan (1935)
• Statarna (del 1-2, 1936-37)
• Jordproletärerna (1941)
• Bara en mor (1939)
• Traktorn (1943)
• Geniet (1947)
• En proletärförfattares självbiografi (1951-60)
  • Analfabeten (1951)
  • Gårdfarihandlaren (1953)
  • Stockholmaren (1954)
  • Journalisten (1956)
  • Författaren (1957)
  • Socialisten (1958)
  • Soldaten (1959)
  • Proletärförfattaren (1960)
• Lyckan (1962)
• Astronomens hus (1966)
• Elektra. Kvinna år 2070 (1967)
• Passionssviten (1968-72)
  • Passionerna (1968)
  • Martyrerna (1968)
  • Girigbukarna (1969)
  • Karriäristerna (1969)
  • Vällustingarna (1970)
  • Lögnhalsarna (1971)
  • Vishetslärarna (1972)
• Ordets makt (1973) (novellsamling med historiska motiv)
• Furstarna (1974)
• Lastbara berättelser (1974)
• Memoarer (1978-85)
  • Pubertet (1978)
  • Asfalt (1979)
  • Tröskeln (1982)
  • Frihet (1985)
• Till en författare (1988)
• Skriva för livet (1989)
• Blå Jungfrun. En roman om diktens födelse (postumt 1990)
• Tisteldalen Dikter (postumt 1990)

Filmmanus

• 1943 - Kungsgatan
• 1949 - Bara en mor

Priser och utmärkelser

• BMF-plaketten 1952
• Doblougska priset 1953
• Litteraturfrämjandets stora pris 1953
• Hedersdoktor i Uppsala 1964
• Doblougska priset 1973
• Nordiska rådets litteraturpris 1979 (för den självbiografiska romanen pubertet)
• Hedenvind-plaketten 1982
• Ivar Lo-priset 1986

Externa länkar

• Ivar Lo-Johansson i Libris
• Ivar Lo-sällskapet
• Stiftelsen Ivar Lo-Johanssons författarfond
• Statarna i fulltext på Litteraturbanken