Jämtland
Wikipedia
| Jämtland | ||
|---|---|---|
|
||
| Landsdel | Norrland | |
| Län | Jämtlands län, Västernorrlands län och Västerbottens län | |
| Stift | Härnösands stift | |
| Yta | 34 009 km² | |
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
112 710 3,3 inv/km² |
|
| Högsta punkt | Storsylen, 1743 m | |
| Största sjö | Storsjön | |
| Landskapsblomma | Brunkulla | |
| Landskapsdjur | Älg | |
| fler symboler... | ||
|
||
Jämtland (Jamtlann på jämtska) är ett landskap i sydvästra Norrland i mellersta Sverige. Jämtland gränsar i väster till Tröndelag och Norge, i nordöst till Lappland, i öster till Ångermanland och i söder till Härjedalen och Medelpad. Jämtland motsvarar 8,3 procent av Sveriges yta, 34 009 kvadratkilometer och är Sveriges till ytan näst största landskap.
Jämtland var ursprungligen en självstyrande bonderepublik[1] med bland annat en egen lag och egen valuta. Jämtland saknade emellertid en statsförvaltning och var närmast att betrakta som en anarki[2], området blev därefter norskt 1178 och var så i mer än 450 år och har varit svenskt sedan 1645, i litet över 350 år. Den egna särarten manifesteras bland annat genom att vissa, halvt på allvar, halvt på skämt, ser landskapet som en republik inom kungariket Sverige. Kung Carl XVI Gustaf är även hertig av Jämtland, en titel han fortfarande använder sig av då han besöker landskapet[3].
Historiskt, socialt och politiskt har Jämtland utgjort ett undantagsområde mellan Norge å ena sidan och Sverige å den andra, något som symboliseras i landskapsvapnet där älgen, Jämtland, attackeras från öster och väster och Jämtlands statstillhörighet skiftade inte mindre än 13 gånger under perioden 1563-1677. Jämtlands förbindelser har även de alltid legat i öst-västlig riktning, tvärt emot huvuddelen av centralmakternas intressen. Dessa historiska och kulturella förbindelser har bland annat givit uppkomst till benämningen Öst-Tröndelag, för att uttrycka samhörigheten med Tröndelagen och Härjedalen, då Jämtlands befolkning inte generellt betraktat sig som norrlänningar historiskt[4].
Innehåll |
[redigera] Etymologi
Jämtland har fått sitt namn från folkslaget jämtar[5]. Det äldsta kända belägget för landskapet är ea(m)talant (Jamtaland) från Frösö runsten som restes under 1000-talet. Roten till jämte (fornvästnordiska: jamti) och därmed Jämtland är den urgermanska stammen emat- med betydelsen flitig, uthållig, hårt arbetande och trägen. Fornspråkets prefix ea(m)ta (jamta) är genitiv pluralis av folkslaget jämtar.
En förklaring till hur Jämtland fått sitt namn finns i Snorre Sturlassons berättelse om Kettil Jamti ("Kjell Jämte"), en son till Anund jarl från Sparbu i Tröndelag, som flydde till Jämtland undan Harald Hårfager då denne med våld enade Norge på 800-talet. Enligt den teorin var det Kettil Jamtis ättlingar som kom att bära folknamnet jämtar. En alternativ förklaring skulle kunna grundas i den omfattande järnframställningen före vikingatid. En folketymologisk teori är att det skulle ha att göra med landskapets platta delar i Storsjöbygden. Denna sista, men mest spridda, teorin är emellertid språkligt omöjlig, eftersom detta snarare skulle ge namnet "Jäm(n)land" utan t.
I äldre texter förekommer ofta landskapets namn i former som Jamptaland[6] och Jamptalande[7] med p. I östnordiskan skedde senare en ljudförändring från a till e, i-omljud, vilket resulterade i att Jämtland förekommer som Jempteland[8], och liknande. Den ljudförändringen spred sig senare längre norrut men gjorde sig aldrig gällande i jämtskan där a:et bevarades. Genetiv (a i bland annat jämtskan och e i östnordiskan) föll så småningom bort och en reduktion skedde av de tre konsonanterna mpt i Jemptland respektive Jamptland. I östnordiskan föll p:et bort och formen Jemtland blev resultatet. I jämtskan föll däremot t:et bort och formen Jamplann[9] (då nd assimilerades till nn) uppstod. Den formen var allmän i äldre tid och brukbar i jämtskt talspråk in på 1900-talet, då en modifierad version, Jamtlann blev mer vanlig. Den svenska stavningen med ä tillkom när bokstaven var modärn under tidigt 1900-tal. Den förändringen ändrade emellertid inte uttalet (jämför med väst och fest). I danskt (och därmed även norskt) skriftspråk har man bevarat stavningen med e.
[redigera] Historia
[redigera] Förhistoria
De första människorna kom till Jämtland någon gång mellan 7 000-6 000 år före Kristus från väster. De var jägare och samlare. Flera tusen fynd från deras tid har hittats runt om i landskapet vid lägerplatser, längs stränder och sjöar, bland annat Offerdalsspetsen från Åflo. Jägarfolket var nomader och följde bytenas vandringar. I Jämtland dominerade redan på den här tiden älgen, vilket flera hällmålningar och hällristningar vittnar om, bland annat vid Glösa i Alsen och vid Gärdesån i Offerdal. Jämtland har sammanlagt omkring 20 000 kända fornlämningar.
Nära hällmålningar i Jämtland förekommer ofta fångstgropar och i Jämtland finns runt 10 000 kända sådana, vilket är fler än vad som påträffats i andra regioner i hela Skandinavien. Jaktgroparna placerades där man visste att älgarna rörde sig och kunde sträcka sig flera mil. Det finns idag flera ortnamn runt om i Jämtland som vittnar om fångstgroparnas betydelse för jägarfolket och deras avkommor.
500 år före Kristus kommer granen till Jämtland från norr och blir en del av faunan.
En jämtsk bondekultur uppstod först under yngre romersk järnålder i Storsjöbygden, jägarfolket hade dock långt tidigare haft kontakt med neolitisk kultur. Något som fyndet av flinta man gjort vid Ånnsjön vittnar om. De jämtska bönderna odlade framför allt korn, men pollenanalyser visar även att till exempel hampa förekom. I slutet av 300-talet restes Mjälleborgen på Frösön för att kontrollera järnframställning och den omfattande järnhandeln som utvecklades. Storhögar börjar förekomma i Jämtland, liknande fanns i Bertnem i Nord-Tröndelag och i Högom i Medelpad. De västliga inflytandet från Tröndelag genom Jämtland till Norrlandskusten var vid tiden stor.
Bebyggelsen stagnerade något på 600-talet och Mjälleborgen övergavs på 700-talet. En mindre folkvandring skedde samtidigt i området och en folkkoncentration skedde i östra Storsjöbygden. Orter som Frösön, Brunflo, Rödön, Hackås, Lockne och Näs utmärker sig.
[redigera] Medeltid
Under vikingatiden blev bebyggelsen mer omfattande, vilket kan ses som en bekräftelse på Snorre Sturlassons uppgifter om att många norrmän som flydde från Harald Hårfager bosatte sig i Jämtland i slutet av 800-talet, på samma sätt som många norrmän vid samma tid flydde till och koloniserade Island. När en klimatförändring (som senare resulterade i den medeltida värmeperioden) skedde intog Frösön ställningen som centralort. Det varmare klimatet gjorde att jordbruket blomstrade, boskapskötseln och den för det skandinaviska inlandet unika buföringen utvecklas vidare runt om i Jämtland, framför allt i den södra delen när fjällkon introduceras. Jakten på älg och vilt ökar även under den här tiden. I religiöst hänseende utövade jämtarna asatro.
Bland gudarna i den nordiska mytologin kom Jämtland att domineras av de äldre vanergudarna (Frö, Njord med flera), även om också asagudarna dyrkades. I takt med att befolkningen ökade så anordnade man likt andra germanska stammar allting. Jamtamot beräknas ha upprättats på 900-talet och är unikt i Skandinavien då det är det enda som benämns mót (från gotiskan) istället för þing.
Jämtland kristnades någon gång under mitten av 1000-talet, då även Frösöstenen restes, världens nordligaste runsten. Efter den processen tog Jämtland form som ett kristet landskap och den första kyrkan, Västerhus kapell byggdes kort efter resningen av runstenen.
I Snorre Sturlassons sagor sägs jämtarna ömsom betalat skatt till norska konungar som till exempel Håkon Adalsteinsfostre och Öystein I Magnusson för att få beskydd. Sagorna uppger även vid ett tillfälle att jämtarna skulle ha betalat skatt till en sveakung. Sagornas pålitlighet i frågan om Jämtlands politiska tillhörighet anses emellertid vara låg. I Norges äldsta skriftliga dokument, Historia Norvegiæ, från 1170-talet står det däremot klart och tydligt att Norge gränsar i nordöst till Jämtland.
I samband med de norska inbördesstriderna besegrade Sverre Sigurdsson jämtarna på Storsjöns is i slaget vid Andersön 1178. Konsekvenserna av nederlaget var högre skatter och minskat självstyre i och med att Jämtlands lagman hädanefter utsågs av kungen. Jämtarna behöll dock även i fortsättningen en särställning som en ointegrerad del av det norska riket, det kallades i äldre norska handlingar för "det östra riket — öystræ rikinu". Jamtamot fortsatte att fungera och i likhet med andra skatteländer fick jämtarna inget inflytande över de norska kungavalen.
[redigera] Krigstid i Jämtland
Efter att Norge förenats med Danmark år 1536 kom Jämtland att styras från Köpenhamn och blev ofta en krigsskådeplats under de dansk-svenska krigen. Dessa resulterade i att Jämtland avskildes från Danmark-Norge och blev en del av Sverige genom freden i Brömsebro 1645. Därefter gjorde Danmark upprepade försök att vinna Jämtland åter, och lyckades även två gånger, kortvarigt 1657 och något längre 1677 i och med återerövringen av Jämtland. Båda gångerna hälsades norrmännen som befriare och vid den senare ockupationen bedrev jämtarna snapphaneverksamhet mot svenska armén. Ett försök till försvenskning av de norsksinnade jämtarna påbörjades direkt efter övertagandet, men det var först 1699 som jämtarna ansågs vara "svenska" och fick medborgarskap. Jämtlands befolkning var således de sista i dagens Sverige som erhöll svenskt medborgarskap.
Den jämtska självstyrande traditionen hölls alltjämt vid liv. Jamtamot hade under den danska tiden övergått till att bli ett landsting. Jamtamot förbjöds även senare av den danska staten och kom då att hållas i hemlighet. Delar av Jamtamot överfördes vid övergången till Sverige till det som blev Jämtlands landsjämnadsting. Sveriges intentioner i landskapet var först och främst försvarsmässiga, vilket ledde till att de jämtska bönderna fick en enorm börda att bära. Jämtarna lyckades därefter genomdriva ett kontrakt, där det slogs fast att jämtska styrkor inte fick tas ut i krig, utan enbart försvara landskapet 1688. Kontraktet revs senare upp av Karl XII och jämtar deltog i Armfeldts tåg mot Norge under stora nordiska kriget, när Karl XII dog marscherade Armeldt tillbaka till Jämtland, då över 3 000 man miste livet i Jämtlands fjällvärld. Tiden som följde, frihetstiden innebar anläggande av nya jordbruk runt om i Jämtland och införandet av potatis och spannmålsmagasin, vilket gjorde att befolkningens levnadsstandard blev bättre.
[redigera] Nyare tid
På order av Gustav III blev Östersund Jämtlands första (och hittills enda) stad 1786, till viss del för att kväva den urgamla, fria forbondehandeln som inte gav tillräckliga skatteintäkter till den svenska staten. Först hundra år senare kom industrialiseringen i landskapet igång med etablerandet av Mellanriksbanan, Sundsvall-Östersund-Storlien-Trondheim, och med uppväxten av skogsindustrier och så småningom även med turism i fjälltrakterna. I början av 1900-talet gick Jämtland in i folkrörelsetiden och den största rörelsen blev den frisinnade Godtemplarrörelsen, som faktiskt fick sitt (i förhållande till folkmängden) starkaste fäste i Jämtland-Härjedalen i hela världen och det var i Östersund som världens största ordenhus restes. Befolkningen har minskat kontinuerligt sedan 1950 sett över hela Jämtland och det mesta av industrin och sysselsättningen har lokaliserats till Östersund-Årestråket. En lång tradition av militär närvaro i Jämtland upphörde 2005 när försvaret lade ned samtliga regementen och skolor de tidigare bedrivit i staden.
[redigera] Jamtamot
Jamtamot (egentligen Jamtamót, jämtars möte) var det självständiga allting på Bynäset på Frösön i Jämtland som bildades på 900-talet, strax efter att världens äldsta parlament, Islands Allting, grundades 930. Jamtamot hölls årligen veckan då den 12 mars inföll och i egenskap av allting hade alla jämtar rätt att deltaga vid mötet, vilket innebar att folkförsamlingen som samlades var mycket stor i förhållande till Jämtlands folkmängd. Jamtamot var den högsta instansen i Jämtland under den tid då tinget var verksamt. Vid Jamtamot avgjordes tvister och domar föll i brottsmål. Utöver det fungerade tinget även som en slags regering då tinget även beslöt i frågor som skatt. Som redan nämnt övergick delar av Jamtamot till Jämtlands landsjämnadsting efter att landskapet tillföll Sverige. Landsjämnadstinget i Jämtland var det sista landstinget i Sverige fram tills de inrättades i alla län 1863.
[redigera] Indelning och lag
Jämtland delades ursprungligen likt Island in i fjärdingar (fjalinga eller fjålinga på jämtska), liknande häradsindelningen i Danmark, Sverige och södra Norge. Precis som på Island så benämndes de efter väderstreck. Exakt hur gränserna för fjärdingarna såg ut vet man inte, däremot så antas samtliga fyra nå Storsjön. Den östra delen vid Brunflo, den västra delen vid Trångsviken och bort mot Rödön samt den södra delen till Oviken och Hackås. Den norra delen antas ha gått över Storsjön från Ås och Ope genom Storsjöns alla öar inklusive områdena kring Hallen och Marby bort mot Oviksfjällen.
Fjärdingarna utgjorde mindre administrativa områden inom något som kan liknas med en lagsaga och hade egna ting parallellt med det gemensamma alltinget på Frösön (se ovan). Lagen som gällde var den jämtska lagen, i äldre brev talas det även om en speciell lagbok — Jamskre loghbok[10]. Den jämtska lagen skilde sig emellertid inte mycket från frostatingslagen som gällde i Tröndelag. När Magnus Lagaböter (han som botar lagar) blev kung av Norge instiftade han en landslag för hela Norge 1276, men Jämtland omfattades inte av den. Tidigast år 1364 och senast i mitten av 1500-talet appliceras den på Jämtland[11]. Fjärdingsindelningen övergick på 1500-talet i en indelning i tingslag, något tidigare hade Jämtland även fått ett eget lagting.
Det finns även en historisk geografisk indelning av Jämtland på jämtska. Ett område benämns Nol i bygdom (nord i bygderna) och omfattar bygderna från Lit och Hammerdal och vidare norrut. Sö i bygdom (söder i bygderna) eller sunna sjön (söder om Storsjön) omfattar Sunne, Berg och Oviken samt Hackås med Näs. Opp i lännan (upp i landet) omfattar västra Jämtland, Undersåker och Offerdal med omnejd. Öst i bygdom (även ust, äst, åst, ast och så vidare istället för öst) för östra Jämtland, det vill säga Brunflo ned mot Revsund-Bodsjö och österut mot Ragunda. Fram på lännan (fram på landet), även in på lännan (in på landet) omfattar bygderna i centrala Jämtland, det vill säga Storsjöbygden med närliggande områden. En person från detta område benämns framlänning.
[redigera] Kyrkorna
Efter övergången till kristendomen växer flera socknar fram i Jämtland (se socknar i Jämtland), dessa socknar motsvaras numera av församlingarna inom Bräcke-Ragunda, Krokom-Åre, Strömsund och Östersunds kontrakt samt Berg, Hackås, Klövsjö, Myssjö, Oviken, Rätan och Åsarne församlingar i Berg-Härjedalens kontrakt.
När de första kyrkorna restes under medeltiden i Jämtland bodde det inte fler än 30 till 40 bönder i de olika socknarna. I vissa fall, som i Kyrkås, Marby och Norderöns socken rörde det sig om enbart 20 bönder eller färre. Dessa invånare byggde många kyrkor som idag finns bevarade, långt större än de vanliga låga trähusen som fanns och helt i sten, ett byggnadsmaterial som är mycket svårare att handskas med och främmande för den dåtida befolkningen. Kyrkan blev det centrala i bygderna, som rörde alla. Alla fick hjälpa till att bygga och därefter underhålla dem, även långt in på 1800-talet. Släkter har i led utsmyckat kyrkorna med konst som inventarier med högt värde, träsniderier, målningar, tyger, ädelmetaller och hantverk. Nästan hela den lokala folkkonsten från äldre tid är knuten till kyrkorna, med konstnärer som Per Olofsson, Jonas Granberg och Pehr Sundin. Kyrkorna utgör således kärnan i Jämtlands kulturarv[12].
Kyrkan har stått, och står även idag som ett samband mellan människor genom generationer, genom glädje som bröllop, dop, konfirmation, som stöd under kriser och genom sorg som begravning. I Jämtland blev inte väckelserörelsen särskilt utbred och Jämtland-Härjedalen har ett högt medlemstal i Svenska kyrkan, nära nio av tio är medlem, även om kyrkan inte besöks lika ofta som förr i tiden. Då samlades hela bygden, det vill säga socknen, på vilodagen då man inte fick arbeta (förutom i nödfall). Inom socknarna skapades säregna bygdedräkter, sedvänjor och sockenmål, i Jämtland märks det tydligt att dialekterna skiftar från bygd till bygd. I Jämtland rådde även en större jämlikhet mellan sockenborna, någon adel fanns inte och kyrkorna i landskapet saknar adelssläkters begravningsvapen, som är vanligt i övriga Sverige. I Jämtland gällde ej heller någon bänkordning, för hur man fick sitta i kyrkan utan principen "bönder emellan ingen annan rang än ålder och levnadsår" gällde[13].
Varje socken hade ett eget ting, sockenstämma, där alla var närvarande och enbart beslut där alla var överens togs. Man eftersträvade således samförstånd och var man inte överens fick en eventuell fråga tas upp igen vid ett senare tillfälle. I sockenstugorna samlades även byalag för att besluta om gärdsgårdar, dikning och annat jordbruksrelaterat. Den centrala gestalten i varje socken var nästan alltid prästen, som hade kontakt med alla, prästen medlade även vid konflikter och gav råd och tröst vid olika situationer. För utom att predika och informera sockenborna så var prästen själv ofta jordbrukare. Prästen gick emellertid inte alltid överhetens ärenden utan försökte ofta värja sockenborna undan skatter och militärtjänst.
Galleri
 Altaruppsatsen i Lits kyrka |
 Interiör från Ovikens nya kyrka |
 Åsarne gamla kyrka |
|
 Närbild på storklockan i Laxsjö kyrka |
 Stora kyrkan i Östersund |
[redigera] Samer
Samerna i Jämtland är sydsamer och talar sydsamiska eller Åarjelsaemien gïele som språket heter på sydsamiska. Det avviker kraftigt från de nordliga samiska dialekterna. Samerna benämndes förut lappar och stundom det svårtolkade "finnar" men kallar sig själva för samer - solens och vindens folk. Samer har funnits i Jämtland i flera hundra år, exakt hur många är däremot omtvistat. Norra Jämtland utgjorde tidigt en så kallad finnmark, alltså ett samiskt område. Området söder om detta fick troligen först på 1500-talet en samisk befolkning, då den storskaliga renskötseln och rennomadismen utvecklades, något som senare lett till konflikter mellan renskötare och markägare, som till exempel Skattefjällsmålet. Idag är emellertid enbart ett mindre antal samer renskötare. Sydsamerna i Jämtland har historiskt haft nära sociala kontakter med sydsamerna som bor i Tröndelagen och utgör en minoritet inom Sameland. Till den sydsamiska kulturen hör bland annat jojken vuollie.
[redigera] Administration
Precis som de övriga landskapen i Sverige så har Jämtland ingen administrativ funktion. Nästan hela landskapet ingår i Jämtlands län, bortsett från en liten obefolkad del i norra Jämtland som hör till Västerbottens län samt området kring Överturingen som hör till Västernorrlands län. Jämtlands läns landsting omfattas av samma gränser som Jämtlands län. Landstingets kan direkt härröras till det medeltida alltinget Jamtamot.
Landskapet är huvudsakligen uppdelat i sju kommuner; Bergs kommun, Åre kommun, Krokoms kommun, Strömsunds kommun, Östersunds kommun, Bräcke kommun samt Ragunda kommun. Den obefolkade delen i norra Jämtland ingår i Dorotea kommun och Överturingen är en del av Ånge kommun.
Än idag identifierar många jämtar, speciellt på landsbygden, sig mer med sin respektive socken än kommun, liksom med landskapet snarare än länet.
[redigera] Geologi
| Största sjöar | |||
 |
|||
| Sjö | Yta (km²) | ||
|---|---|---|---|
| Storsjön | 456 km² | ||
| Ströms Vattudal | 170 km² | ||
| Kallsjön | 156 km² | ||
| Flåsjön | 112 km² | ||
| Torrön | 94 km² | ||
| Näkten | 83 km² | ||
| Högsta fjäll | |||
 |
|||
| Fjäll | Altitud (m.ö.h) | ||
| Storsylen | 1 728 | ||
| Lillsylen | 1 704 | ||
| Åreskutan | 1 420 | ||
| Sielkentjakke | 1 315 | ||
| Östfjället | 1 200 | ||
| Munsfjället | 1 188 | ||
| Källa: SCB, Statistisk årsbok för Sverige 2007 | |||
Jämtlands berggrund kan grovt delas in i två olika områden, den östra delen består av urberg och den västra delen utgörs av bergarter som är påverkade av den kaledoniska bergskedjebildningen. Urberget består av både magmatiska och metamorfa bergarter, till exempel gnejs, diabas, amfibolit och olika graniter så som Revsundsgranit och Rätangranit.
Fjällkedjans bergarter tar, i Storsjöområdet, vid strax öster om Brunflo och gränsen går i princip i nord-sydlig riktning. Längst österut består berggrunden av bergarter från yngre delen av proterozoikum (till exempel Vemdalskvartsit) och den äldre delen av paleozoikum, främst kambrium (till exempel Kläppeskiffer) och ordovicium (till exempel Töyenskiffer och Dalbykalksten). Dessa bergarter tillhör den autoktona delen av fjällkedjan. I ungefär höjd med Östersund, börjar den undre skollberggrunden. Här är bergarterna något yngre och bildades under den mellersta till övre delen av ordovicium. Den undre skollberggrunden sträcker sig från Storsjöområdet till Ström och västerut till Alsen.
När den senaste inlandsisen drog sig tillbaka för drygt 10 000 år sedan lämnade den efter sig stora mängder jord, sten och block. Det material som avsattes direkt av isen kallas för morän vilket är den i särklass vanligaste jordarten i Jämtland. I samband med inlandsisens tillbakadragande bildades den Centraljämtska issjön. Den täckte större delen av Jämtland och gränsade i öst till resterna av inlandsisen och i väst till fjällen. Efter ett par tusen år (ungefär 7 300 före Kristus) bröt allt smältvatten som dämts upp i issjön genom inlandsisens barriär och letade sig ut i Bottenhavet. I resterna av den stora issjön bildades sedan Storsjön, vars närområdet är mycket bördig och lämpar sig väl för jordbruk. Gerard De Geer betecknar händelsen som nollpunkten i hans geologiska tideräkning då istiden definitivt avslutades. I dag brukar dock tillbakadragandet betecknas som slutet av istiden.
[redigera] Geografi
Jämtland är ett stort landskap och ligger i hjärtat av den skandinaviska halvön i norra Europa. I nord-sydlig riktning sträcker sig landskapet 315 kilometer och i öst-västlig riktning 250 kilometer. Jämtlands västra gräns utgörs av Kölen som sträcker sig genom landskapet från norr till söder med förgreningar till de sydöstra delarna. Fjällmassiven bryts upp av flera stora dalgångar som sträcker sig ändå ut till Norska havet. Dessa dalgångar har i århundraden används som vandringsleder och inte mindre än tre pilgrimsleder till Nidaros går genom Jämtland och dess fjällvärld. Hela Jämtland utgör i stort ett höglandsområde och dess högsta punkt är Storsylen med sina 1 728 meter över havet. Landskapet lägsta punkt är så lite som 35 meter över havet och återfinns i den östligaste delen av landskapet.
[redigera] Vattendrag
Ungefär 8 procent av Jämtlands sammanlagda areal består av vatten och landskapet har två större vattendrag, Ljungan och Indalsälven. De startar båda i Skanderna och rinner sedan österut genom landet för att slutligen nå Bottenhavet.
Vattenytorna befinner sig oftast runt 300 meter över havet. I de nordligaste delarna av landskapet är fjällen runt 900-1000 meter höga. I dessa områden startar viktiga biflöden till Ångermanälven på olika sidor om Blåsjöfjällen. Den ena på den östra sidan om fjällen genom sjöar som Storjoudan-Storsjouten (443 meter över havet) och vattendrag vidare ned mot Flåsjön (265 m) och därefter in i Ångermanland.
Ett annat vattendrag börjar sin resa mot havet på den västliga sidan om fjällen och flyter igenom sjöar som Blåsjön (såväl den lilla som den stora, 443 m), såväl Stor- som Lill-Jorm, Kvarnbergsvattnet (311 m), därefter in i det storslagna vattensystemet Ströms Vattudal (286 m) och vidare in i Fångsjön för att sedan rinna ut i Faxälven.
Det största vattendraget, Indalsälven (ibland även benämnd Jämtlandsälven) har ett flertal viktiga biflöden runt om i Jämtland. Från norra Jämtland rinner flera åar som flyter samman och bildar Ammerån. Söder därom rinner Hårkan som startar på den norska sidan av gränsen och flyter genom Hotagen (310 m) och vidare söderut genom flera mindre sjöar mot Lit där den mynnar ut i Indalsälven.
Från Offerdals- och Sösjöfjällen rinner biflödet Långan genom Landösjön (331 m). I västra Jämtland rinner Indalsälven upp från Torrön (411 m), Juvuln och Kallsjön (386 m) och söker sig ned till Storsjön genom sjön Liten (318 m). Sjöarna Anjan (420 m) och Stora Rensjön avvattnas till Kallsjön och i Liten mynnar tillflödet Enan ut. Enan har ett eget tillflöde Handölan som rinner ut i Ånnsjön (526 m) vid Handöl. Enan sammangår därefter med Åreälven som rinner genom Tännsjön och bildar vid sjöns utlopp Tännforsen och fortsätter sedan vidare mot Åresjön. Håckren och Ottsjön med Ristafallet avvattnas också till Liten. De förenade tillflödena rinner ut i Ockesjön, dit även flödena Vålån och Dammån från Oviksfjällen utmynnar. Ockesjön avvattnas till landskapets största, och Sveriges femte största sjö, Storsjön (292 m). Storsjön mottar även andra tillflöden såsom vid Ytterån där Näldsjön och Alsensjön utmynnar. Näkten (324 m) avvattnas till Storsjön i söder. I norr vid Krokom avvattnas Storsjön och tillsammans med de redan nämnda tillflödena Långan, Hårkan och Ammerån rinner vattnet vidare österut. Vid Storsjöns östligaste del, Brunfloviken ligger den numera avskilda Locknesjön (jämför med engelskans lock, den låsta sjön, 327 m) som avrinner i Bodsjön (307 m). Från Bodsjön rinner vattnet österut till Revsundssjön (288 m) och avrinner genom Gimån och Medelpad till Ljungan. Ljungan rinner upp nordöst om Helagsfjället och flyter från Härjedalsfjällen via sjöarna Flåsjön, Börtnessjön, Lännässjön, Nästelsjön, Rätanssjön, Handsjön med biflödena Arån, Aloppan och Galån. Dessa vattensystem gör att Jämtland är rikligt bevattnat.
[redigera] Klimat
Jämtland har ett tempererat klimat och tillhör den tempererade zonens nordligaste del. Jämtlands klimat påverkas även kraftigt av Norska havet och Atlanten, vilket beror på de många bergspassen i fjällen. I västra Jämtland är milda nederbördsrika vintrar vanliga. Anledningen till det är att varma, fuktiga atlantvindar tränger in från Trondheimsfjorden via låga fjäll och de redan nämna passagerna. I Jämtlandsfjällen är den genomsnittliga nederbörden cirka 1 000 millimeter per år, med Skäckerfjällen som extrem med cirka 1 500 millimeter. På grund av att så stora mängder faller ned i västra Jämtland har östra och centrala Jämtland ett mindre regnunderskott. I Storsjöbygden är årsmängden klart minst med runt 500 millimeter. I januari månad har således även västra Jämtland de varmaste medeltemperaturerna med omkring minus 7-8° C i Storlien med omnejd. De kallaste medeltemperaturerna vintertid återfinns i diverse köldhål i landskapets utkanter med en medeltemperatur på omkring minus 11° C, där Börtnan är allmänt riksbekant för sina låga temperaturer. Under högsommaren brukar östra Jämtland ha de varmaste medeltemperaturerna på omkring plus 14° C och de västra delarna de kallaste med omkring plus 11° C. På vissa fjälltoppar i Sylmassivet kan medeltemperaturen emellertid vara så låg som plus 5° C.
Den högsta uppmätta temperaturen i skuggan i Jämtland; plus 34.0° C, uppmättes den 30 juni 1947 i Bölestrand, en mil utanför Hammarstrand. På samma ställe fyra år senare, den 6 januari 1950 uppmättes Jämtlands lägsta temperatur; minus 45.8° C. Den högsta nederbörden som uppmätts på ett dygn är 109 millimeter i Bydalen i Oviksfjällen den 21 augusti 1912. Jämtland har även svenskt väderrekord i största nederbördsmängden under en månad någonsin; 429 millimeter i Jormlien, januari 1989. Jämtland har även flera månadsrekord i uppmätt nederbördsmängd som 311 millimeter i Gråsjön februari 1943, 312 millimeter i Gånälven mars 1938, 308 millimeter i Sandnäs april samma år, 278 millimeter i Klövsjö juni 1987, 301 millimeter i Höglekardalen september 1984 och slutligen 373 millimeter i Björkede december 1975.
Björkede, Sandnäs, Gånälven och Gråsjön ligger samtliga i det redan nämnda Skäckerfjällsområdet.
På grund av de höga nederbördsmängderna i Västjämtlands fjällvärd har landskapet även stora snödjup vintertid. I nordligaste Jämtland i Leipikvattnet i Frostviken uppmätte man den 22 februari 1989 ett snödjup på 278 centimeter. I Skärvången uppmättes den 28 oktober 2006 det högsta snödjupet för oktober månad i hela Sverige med ett djup på 92 centimeter. I Jämtland och framför allt i fjällen är snöstormar vanliga. Den mest kända är den som vid nyår 1718-1719 blåste upp och som kostade många svenska soldater livet. Den högsta uppmätta medelvindhastiget uppmättes den 5 december 1979 med en hastighet på 55 meter per sekund på Åreskutan. Sommaren 2007 vann Östersund Sveriges solliga med sina 654 soltimmar.
Klimattabell för Östersund
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Klimattabell för Ragunda
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Klimattabell för Gäddede
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
[redigera] Tätorter
I Jämtland finns enbart en stad, Östersund som har haft stadsprivilegier sedan 1786. Jämtland är även glest befolkat, det bor enbart 3,3 personer per km² och befolkningen är ojämnt fördelad, majoriteten bor i Storsjöbygden i stora orter såsom Östersund med Frösön, Brunflo, Krokom, Svenstavik, Ås och Nälden. De största befolkningsområderna utanför Storsjöbygden är kommunernas centralorter Strömsund, Hammarstrand, Järpen och Bräcke jämsides orter som Åre, Lit och Hammerdal. Andra nämnvärda orter är:
[redigera] Flora och fauna
Den jämtska floran präglas starkt av barrskog, det vill säga tall och gran. Granen är den vanligaste av dem båda och nordvästra Jämtland är, tillsammans med områden i södra Lappland, den mest grantätaste regionen i hela Sverige. Där över 60 procent av den totala barrskogen består av gran. I Jämtland har man funnit fler än 2 300 rikkärr, det vill säga mineralnäringsrika kärr (våtmarker) med högt pH. Dessa kärr upptar en yta på 55 000 hektar. 400 av kärren är kalkkärr och över 500 växtarter har lokaliserats. Tack vare den kalkrika jorden har Jämtland Europas största koncentration av kalkkärr, vilket har givit uppkomst till ett flertal kalkberoende växter, såsom orkidéer.
Jämtlands landskapsblomma, brunkullan, är en sådan och återfinns på få andra ställen än i landskapet och i Alperna. Sammanlagt finns det runt 19 olika orkidéer i Jämtland, förutom den redan nämnda brunkullan påträffas bland annat guckusko, flugblomster, norna, skogsfru och korallrot i landskapet. Andra växter som är beroende av en kalkrik jordmån är axag, glansvide, jämtstarr, huvudstarr, hårstarr och mossor som svartknoppsmossa, klotuffmossa, kalkkällmossa, nordtuffmossa och Jämtlands landskapsmossa; piprensarmossa. Omkring 60-70 växtarter som förekommer i Jämtland är fridlysta. I landskapet finns även flera olika bärsorter såsom mylta (hjortron), blåbär och lingon.
Den jämtska faunan är mycket rik på grund av den stora variationen av naturtyper. Det djur som främst förknippas med Jämtland är dess landskapsdjur, älgen, som i dialekt kort och gott benämns "djur". Älgen återfinns runt om i hela Jämtland men i mindre omfattning i Västjämtlands fjällvärld och i norra Jämtland. I norra Jämtland finns emellertid en av landets största björnstammar, brunbjörnen påträffas även i övriga Jämtland där den är avsevärt mindre med undantag för den stam som återfinns i södra Jämtland på gränsen till Härjedalen. Lodjur är ett annat vanligt förekommande rovdjur med utbredning i stort sett hela Jämtland. Järv förekommer också, i främst fjällvärlden tillsammans med fjällräv där den senare har blivit mindre vanligt förekommande. Jämtland har till och från haft varg i landskapet men djuret är sedan 1940-talet sällsynt. En flock bildades dock i Gillhov på 1990-talet (vars föryngring gjorde att den skandinaviska vargstammens tillväxt tog fart), men numera finns inga vargrevir i landskapet. Jämtland har även en större rovfågel, närmare bestämt kungsörn.[14]
Bäverstammen är relativt god i Jämtland och det var just här som den sista svenska bävern sköts 1871, närmare bestämt vid Bjurälven (det jämtska ordet för bäver är just bjur eller björ) i norra Jämtland. Det var även i Jämtland som norsk bäver inplanterades 1922. Bland de små däggdjur som finns i Jämtland är taiganäbbmus och buskmus två arter som är relativt ovanliga på annat håll. I Jämtland finns även fjällämmel och det senaste lämmelåret var 2001.
Runt om i Jämtland finns diverse mårddjur, den redan nämna järven finns i fjällområdet, utterns utbredning är jämn och sammanhängande och påträffas vid ett flertal vattendrag, småvessla och snövessla finns, likväl som utplanterade, förrymda eller frisläppta minkar. I Jämtland finns även skogsmård och hermelin. Dessa djur har ofta jagats för deras värdefulla päls, i Jämtland rör det sig om framför allt hermelin som vid ett tillfälle även användes för att försöka förmå en länsherre att avvärja det som kom att bli nordiska sjuårskriget, då Jämtland var ockuperat i flera år av Sverige.
Bland hjortdjuren är som redan nämnt älg allmän. I övrigt påträffas rådjur, kronhjort och ren, i form av samiska renhjordar eller förvildade tamrenar.
Landskapet har sex kända arter av grod- och kräldjur, som till exempel huggorm och mindre vattensalamander.
Bland Jämtlands fiskarter påträffas främst landskapsfisken öring tillsammans med sik, harr, abborre, gädda röding och lake. Lax fanns tidigare i rikligt bestånd i främst Indalsälven, men vattenkraftsutbyggnader satte stopp för dess vandringar. Fors i östra Jämtland har genom historien varit känt för sitt laxfiske. Den har senare inplanterats i till exempel Storsjön.
I Jämtland har man observerat omkring 250 olika fågelarter. Arterna skiftar i förekomst, fjällarter som till exempel blåhake, fjällabb, fjällpipare, fjällripa,