Järsbergsstenen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Järsbergsstenen
Runristning (runsten)
Järsbergsstenen 2.JPG



Land Sverige
Landskap Värmland
Län Värmlands
Kommun Kristinehamn
Socken Varnum
Plats Järsberg
Koordinater 59°17′07″N 14°08′08″E / 59.28539°N 14.13569°Ö / 59.28539; 14.13569Koordinater: 59°17′07″N 14°08′08″E / 59.28539°N 14.13569°Ö / 59.28539; 14.13569
Kulturmärkning
Fast fornlämning
 - Beteckning i FMIS Kristinehamn 12:1
Tillkomsttid Folkvandringstiden
Signum Vr 1
Runristare "Äril" eller signatur "erilen"
Stil RAK
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Järsbergsstenen, med signum Vr 1, är en urnordisk runsten i Järsberg, Varnums socken, strax utanför Kristinehamn, Ölme härad i Värmland.

Stenen[redigera | redigera wikitext]

Stenen hör till de mer gåtfulla och dess inskrift är inte otvetydigt tolkad. Vissa hävdar att ristaren genom ordet eril identifierar sig som en av herulerna, medan andra tolkare betvivlar detta. Det är möjligt att stenens topp är avbruten, vilket skulle betyda att ordet erilen kanske har en annan lydelse. Den dateras till 500-talet och är ristad med den äldre futharken.[1]

Stenen hittades 1862 då den grävdes upp ur jorden eftersom den ansågs lämplig som grindstolpe och troligen står den ungefär på sin ursprungliga plats. Enligt äldre anteckningar ska den ha ingått i ett större, nu försvunnet monument med ett flertal andra resta stenar stående i en ring. Antalet stenar uppges ha varit åtta och de stod utmed Letstigen, en av Svearikets äldsta kända vägar i förbindelse med södra Norge, sedermera en pilgrimsled till Nidaros vid nuvarande Trondheim.[2] Höjden på den pelarlika Järsbergsstenen är 135 cm och materialet består av rödaktig gnejsgranit.

Inskriften[redigera | redigera wikitext]

Runskriften är svårtolkad. Tre olika translittereringar följer nedan, först två med fonetisk skrift, sedan vår tids latinska bokstäver:

Tecknet ¶ står för ändrad läsriktning. Runan z brukade förr translittereras R, men då man numera tror att den i förvikingatida runinskrifter står för ljudet [z], används bokstaven z.

Urnordiska: ...ubaz hite ÷ h=arabana=z ¶ h=ait... ¶ ek e=rilaz runoz waritu[3]

Normaliserad: [Le]ubaz(?) haite. Hrabnaz hait[e]. Ek, erilaz, runoz writu.[3]

Nusvenska: "Ljufr kallas jag. Hravn kallas jag. Jag, erilen, ristade"

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Stenen är listad i Riksantikvarieämbetets databas Fornsök som Kristinehamn 12:1.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Med arkeologen Sverige runt, kap. Värmland, sid. 343, Gerhard Winberg, 1987, Forum, ISBN 91-37-09153-0
  2. ^ Runstenar, Olof Erikson och Jan Paul Strid, Edition Erikson Malmö, 1991, ISBN 91-88184-02-1
  3. ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas
  4. ^ Fornsök, Riksantikvarieämbetet, Kristinehamn 12:1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]