Jättebälta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Artikeln beskriver den recenta arten Priodontes maximus, för särskilt stora utdöda trögdjur se glyptodonter.
Jättebälta
Status i världen: Sårbar[1]
Giant armadillo.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Pansrade trögdjur
Cingulata
Familj Bältdjur
Dasypodidae
Släkte Priodontes
Cuvier, 1825
Art Jättebälta
P. maximus
Vetenskapligt namn
§ Priodontes maximus
Auktor Kerr, 1792[2]
Utbredning
Utbredningsområde (grön)
Utbredningsområde (grön)
Hitta fler artiklar om djur med

Jättebälta (Priodontes maximus) är en art i familjen bältdjur och den enda arten i släktet Priodontes. Som namnet antyder är det den största arten i familjen.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Jättebältan förekommer i stora delar av Sydamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från södra Venezuela över låglandet vid Amazonfloden till Paraguay och norra Argentina.

Djuret förekommer i olika habitat, till exempel regnskog och öppen gräsmark.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Med en kroppslängd på mellan 80 och 100 centimeter och en vikt på mellan 18 och 32 kilogram (i fångenskap ända upp till 60 kg) är jättebältan det största bältdjuret. Plattorna vid djurets pansar är mycket rörliga mot varandra. Svansen har en längd av upp till 50 cm och bär femkantiga plattor. Artens pansar har en gråbrun färg och huden vid buken ser ljusare ut. Djuret har dessutom en rörformig nos med 100 rudimentära tänder – det största antalet tänder hos alla nutida landlevande däggdjur. Vid de främre fötterna finns klor. Särskild väl utbildad är klon vid den tredje tån. Klon blir upp till 20 cm lång, vilket är ett av de högsta värdena för klolängd av alla djur.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Utanför parningstiden lever alla individer ensamma och är aktiva på natten. De har ett revir med en storlek på mellan 0,5 och 3 km². Under dagen vilar de i sina bon som de har byggt med hjälp av klorna. De ställer sig på sina bakre extremiteter med svansen som stöd när de vill komma åt högre punkter av termitbon eller för att försvara sig.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Jättebältan äter huvudsakligen termiter och deras larver. Därför har den en lång tunga med klistrande saliv. Bältan förstör oftast hela termitbon när den bestämmer sig för att öppna dem. Ibland skapar den sitt eget bo i ett förutvarande termitbo. Ibland äter den även myror, spindeldjur, maskar och as.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Efter dräktigheten som varar i cirka fyra månader föder honan vanligen en unge, sällan två. Antagligen är bara honan ansvarig för ungens uppfostran. Efter 4 till 6 veckor slutar honan att ge di och ungen är efter ungefär 6 månader självständig. Ungarna blir könsmogna efter nio till tolv månader. Livslängden ligger mellan 12 och 15 år.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Vuxna jättebältor har bara ett fåtal naturliga fiender, däribland jaguaren och puman. Det största hotet utgörs av människan. Jättebältan jagas för köttets skull och dessutom påstås att den förstör odlingsmark. Dessutom förstörs artens utbredningsområde genom omvandling till jordbruksmark. IUCN listar jättebältan som sårbar (vulnerable).

Noter[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 december 2008.
  1. ^ Priodontes maximusIUCN:s rödlista, auktor: Cuellar, E. et. al. (2008), besökt 24 januari 2009.
  2. ^ ”Mammal Species of the World - Browse: maximus”. Bucknell.edu. http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=11700051. Läst 7 mars 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]