Jack Russell-terrier

Wikipedia

Jack Russell-terrier (grupptillhörighet: FCI, grupp 3, sektion 2. Terrier) är en hundras som framavlades som grythund i England av kyrkoherde John Russell (f. 1795 i Devon).

Rasbeskrivning; Idealhöjden för Jack Russell-terriern är 25-30 cm. Den skall vara minst 55% vit och tecken är tillåtna, hur som helst och var som helst, i alla nyanser av brunt och/eller svart. Varken grått eller brindle är tillåtet (Brindle= svart/brunt “randigt”). Pälsen kan vara allt ifrån slät till riktigt sträv men mellantinget är dock vanligast, så kallad "broken". Den ska vara orädd och självständig men även trevlig att ha att göra med. Nervositet, rädsla eller överdriven aggressivitet får inte förekomma, men den skall däremot alltid visa sig med självförtroende.

Det är en alert, aktiv hund med mycket intelligens och stor personlighet. I Sverige är den listad som den nionde vanligaste hundrasen enligt Svenska Kennelklubben.

Jack Russell-terriern används fortfarande idag ofta som grythund men också i andra jaktsammanhang, till exempel för spårning. Jack Russelln är också vanlig som sällskapshund, till exempel bland hästmänniskor eftersom hunden är så självständig att den kan röra sig fritt i stallet och kan springa bredvid hästen vid ritt.

En närbesläktad hundras är Parson Russell-terrier som är högre, med en idealhöjd om 35 cm för hanhundar och 33 cm för tikar.