Jacob Elliot

Från Wikipedia

Jacob Elliot, född 3 augusti 1808 i Solna socken, död 20 februari 1881 i Göteborgs stad, var en grosshandlare och politiker.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Han var son till Blomma Magnus av släkten Magnus och Abraham Josephson av släkten Josephson. Föräldrarna kom från två av Sveriges vid tiden mest prominenta judiska släkter men då judar i början av 1800-talet inte fick anställas av staten konverterade fadern till kristendomen i syfte att få anställning som ekonomidirektör vid KrigsakademienKarlberg. Modern och Jacob Elliot, den yngsta i syskonskaran, var de enda i familjen som behöll den judiska tron.

Yrkesliv[redigera | redigera wikitext]

Elliot flyttade som ung till Göteborg för att ta anställning i sin morbroders kolonialvarufirma Moritz L Magnus & J Hartvig. 1839 erhöll han själv burskap som grosshandlare och övertog med tiden ägandet av sin morbroders firma som på 1870-talet därför bytte namn till Jac. Elliot & Co.

Utöver sin bana som grosshandlare var Jacob Elliot även direktör i Göteborgs Enskilda Bank under en period på 1880-talet samt engagerad i försäkringsbolaget Svea. Vidare var Elliot 1863-70 ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige, ledamot av olika kommittéer samt revisor i kommittén för gatornas underhåll och belysning.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var gift med grosshandlaren Levin Jacobsons dotter Hanna Jacobson, med vilken han blev far till 3 söner och 1 dotter. Dottern, Blomma Alida, gifte sig med Otto Eduard Magnus medan Ludvig Elliot, hans äldsta son, kom att överta handelsrörelsen. Ludvig Elliot var även ägare till Jönköpings Västra Tändsticksfabrik och Örebro Tändsticksfabrik en tid. De två yngre sönerna blev båda godsägare, där mellansonen Oskar Edvard Elliot ägde på Mariedals slott och Gottfrid Wilhelm Elliot ägde Öredal. Oskar Edvards son och Jacob Elliots sonson var Hugo Elliot som bl.a. blev generaldirektör för Pensionsstyrelsen.

Han lät även uppföra den herrgårdsliknande byggnad omnämnd som Hulans herrgård (byggnaden revs på 1960-talet) vid Lerum på den mark han köpt av Gustaf Bergendahl.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, II. Biografisk matrikel, Magnus Fahl, Wezäta, Göteborg 1963
  • Svenskt-judiskt herrgårdsliv, Vilhelm Jacobowsky, 1967
  • Svenska millionärer. Minnen och anteckningar, Carl Fredrik Lindahl (Lazarus), Stockholm 1897-1905

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]