Jacob Johan Anckarström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jacob Johan Anckarström
Jacob Johan Anckarström.jpg
Jacob Johan Anckarström, Gustav III:s mördare.
Personlig information
Född 11 maj 1762
Lindö gård, Vallentuna socken, Uppland, Sverige
Död 27 april 1792 (29 år)
Galgbacken på Hammarbyhöjden, Stockholm, Sverige
Dödsorsak Halshuggen
Yrke Militär (kapten)
Föräldrar Johan Jakob Anckarström
Hedvig Ulrika Drufva Anckarström
Barn Gustava Eleonora, Carolina Lovisa, Johan Jacob och Carl David Anckarström Löwenström
Åtal Mordet på Gustav III
Dom Dömd till döden
Straff Skamstraff & dödsstraff

Jacob Johan Anckarström, född 11 maj 1762 på Lindö gård, Vallentuna socken, Uppland, avrättad den 27 april 1792 på Galgbacken på Hammarbyhöjden, Stockholm, är känd för eftervärlden som kung Gustav III:s mördare. Efter mordet bytte familjen namn till Löwenström och sålde västra delen av godset Lindö för att skapa Löwenströmska sjukhuset, som en försoningsgåva till Sverige. På familjens vapensköld i Vallentuna kyrka skrapade de bort namnet Anckarström.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till överstelöjtnanten Jacob Johan Anckarström d.ä. och Hedvig Ulrika Drufva Anckarström, och inledde sin bana som militär, tog avsked med kaptens grad år 1783, ägnade sig därefter åt lantbruk och penningutlåning. Gift år 1783 med Gustaviana Elisabet Löwen. Enligt Tunabergsbygdens skrift Anckarströms grav: skröna eller verklighet (1998) ligger Anckarström begraven i Nävekvarn, utanför Nyköping, Södermanland.

Barn:

  1. Gustafva Eleonora Löwenström, född 1785 i Stockholm, död 17 april 1860 i Visby. Gifte sig med fångpredikanten i Visby, Olof Bolander, vars morfars bror var skarprättaren Nils Lithander Larsson. De fick sex barn, där en nutida ättling är Ulf Adelsohn.
  2. Systern Carolina Lovisa gifte sig med Johan Wilhelm "Jean" Pehrsson Fårhæus år 1812. Han var artilleriofficer på Gotland.
  3. Johan Jacob var kapten vid Älvsborgs fästning och gift med Nelly Theresia Helander.
  4. Carl David var handelsman och underlöjtnant. Han gifte sig med Johanna Elisabeth Hallberg från Stockholm. De var bosatta i Visby.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Under en vistelse på Gotland 1791 blev Anckarström av misstag gripen som rysk spion. Han reste runt för att titta på gårdar som han var intresserad av att köpa, men eftersom befolkningen fruktade för en rysk invasion blev han anmäld till polisen. Misstanken om spioneri avfärdades snart, men det slutade inte bättre än att han istället blev åtalad för nedsättande tillmälen om kungen. Gustav III skall själv ha beordrat att åtalet mot Anckarström lades ner.[2]

Mordet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mordet på Gustav III
Den mask Anckarström bar på maskeraden, samt de pistoler och den hullingförsedda kniv han hade med sig. Man ser även de nubb och kulor varmed pistolerna var laddade.

Den 16 mars 1792 sköt Anckarström Gustav III under en maskerad på Operan i Stockholm. Skottet med metallskrot avlossades mot kungens rygg på nära håll. Kungens sällskap vid middagen innan, friherre von Essen, befallde genast att dörrarna skulle spärras och polismästaren, lagman Nils Henric Lilljensparre, lät demaskera alla och deras namn antecknades.

Anckarström arresterades dagen därpå för mordet. Han bekände sig skyldig redan vid första förhöret, men nekade i början envist till att några andra hade varit medvetna om attentatsplanerna. Utredningar och påtryckningar skulle dock visa annat, bland annat lyckades man knyta en rock, en syrtut, till greve Claes Horn, och medgivande från både Anckarström och Horn om att de umgåtts före maskeraden samt besökt den tillsammans skapade misstankar, genom Horn uppkom också greve Adolf Ribbing som en misstänkt. Liljensparre hade ett känsloladdat förhör där han nämnde att han under en husrannsakan hos Anckarström fått tillfälle att träffa dennes barn. Han lovade att man skulle göra vad man kunde föra att mildra dessas elände och så gott det gick dölja graden av deras fars brott. Då bröt Anckarström samman och utbrast "Wisst äro Horn och Ribbing med i saken". Senare gav han en fullständig bekännelse och det ledde till att nya detaljer kom fram.

Den utredning som genomfördes gav vid handen att Anckarström handlade på uppdrag av flera andra konspiratörer av vilka general Carl Fredrik Pechlin var den ledande. Förmodligen kände även Hertig Karl XIII till mordplanerna[källa behövs].

Det beslöts att låta ett begränsat antal personer göras skyldiga, men att låta Anckarström få stå som syndabock inför folket, det statuerande exemplet.

Avrättningen[redigera | redigera wikitext]

Anckarströms spöslitning (samtida teckning)
Skiss från 1856 som visar Galgbacken, Hammarbyhöjden.

Anckarström dömdes till skamstraff och dödsstraff: "jämte förlust av gods och ära även skall mista högra handen, halshuggas och steglas, sedan han likväl förut till straffets skärpande tre dagar å rad på särskilda stadens torg stått två timmar i halsjärn på schavott och därpå av bödeln med fem par spö blivit hudstruken".

Anckarström hade på avrättningsdagen intagit en stadig frukost med bröd, mjölk och två kotletter. Han hade uppenbarligen försonats med tanken på att avsluta jordelivet och i vetskap om att hans barns framtid inte var hotad kunde han utan vidare bekymmer acceptera detta. På vägen mot torget hade han hälsat upp mot fönstren där han såg folk han kände. Dagen var vacker och solig men något blåsig och Anckarströms långa hår fladdrade i vinden då han spänstigt hoppade ur vagnen vid avrättningsplatsen. Efter att ha hudflängts, det vill säga piskats i tre dagar på tre av Stockholms torg (Riddarhustorget, Hötorget och Nytorget), avrättades han genom halshuggning och stegling, fredagen den 27 april 1792.

Hatet mot Anckarström var så stort att allmänheten samlade in pengar för att ge till piskaren för att denne skulle slå ännu hårdare. Rackarens dräng, som hämtats från Södertälje, utförde spöslitningen med yttersta stränghet. Skarprättaren som utförde halshuggningen hette Jonas Bergman. Skådespelet utspelade sig på galgbacken utanför Skanstull (i nuvarande Hammarbyhöjden) och Anckarströms släkting Carl Christoffer Gjörwell den äldre skriver följande:

"Han lade sig lugnt ner med huvudet mot stupstocken och högerhanden mot ett annat block. Folksamlingen som naturligtvis var väldig bevittnade moltyst bödelns stora skicklighet med bilan, som raskt skilde huvudet och handen från kroppen, vilken därpå fick ligga där den låg en stund och sedan vändes på rygg så att blodet skulle rinna av. I väntan på detta styrkte sig bödeln och hans drängar med bröd och brännvin. De ristade sedan upp liket från halsen och nedåt, tog ut hjärtat och inälvorna och stoppade dessa tillsammans med könsdelarna i en påse som grävdes ner under galgen. Kroppen styckades därefter med bila i fyra delar som lades på hjul. En lång spik slogs genom huvudet, och en av bödelsdrängarna klättrade upp på en stege med detta och spikade fast det vid galgen med många hammarslag. Handen spikades upp därunder, och därmed var skådespelet över."

Anckarströms sista ord var "Pris och ära vare dig, herre Jesu innerligt!", efter att hans själasörjare pastor Adolf Roos vid stupstocken strukit sin hand över hans bara hals och sagt "Dig är förvarad härlighetens krona".[3]

Då hade kung Gustav varit död sedan nästan en månad (29 mars) och hans bön om nåd för gärningsmännen bortsåg man från.

Några dygn efter avrättningen påstås Gustaf Ulrik Silfversparre ha låtit sina betjänter i nattens mörker gräva upp Anckarströms kvarlevor från galgbacken för att föras på kärra till Silfversparres herrgård Nävekvarn, där dessa begravdes i trädgården. Silfversparre hade deltagit i komplotten mot Gustav III men klarat sig undan upptäckt.[4]

Ätten Anckarström antog samma år med kungligt tillstånd namnet Löwenström.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Personakt för Gustaviana Elisabet Löwen
  2. ^ Henrikson, Alf (1986). Ekot av ett skott: [öden kring 1792]. Höganäs: Bra bok. Libris 571390. ISBN 91-7752-124-2 [sidnummer behövs]
  3. ^ Lindorm, Per-Erik (1952). Vårt kristna arv: från Ansgar till våra dagar : en bokfilm. Stockholm: Sv. bokfilm. sid. 219. Libris 1442247  (Karl Kristofer Gjörwells brev till Gustava Eleonora Lindahl)
  4. ^ Dagens Nyheter. 4 september 2003. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=177952. [död länk]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]