Jacob Wallenberg (författare)

Från Wikipedia
Version från den 19 juli 2016 kl. 13.35 av Sjundebot (Diskussion | Bidrag) (→‎Senare liv: clean up, replaced: före det att → innan med AWB)
Jacob Wallenberg i kajutan på Finland. Akvarellerad teckning av honom själv. Kungliga biblioteket.

Jacob Wallenberg, född i mars 1746 i Viby socken, Östergötland, död den 25 augusti 1778 i Mönsterås socken, Småland, var en svensk präst, författare, kåsör och poet. Han är främst känd för eftervärlden för sina humoristiska reseskildringar. 1769 reste Wallenberg med en ostindiefarare till Kina. Hans upplevelser gavs 1781 ut i reseskildringen Min son på galejan. Han var bror till lektor Marcus Wallenberg.

Utbildning och tidig karriär

Han föddes som ett av kronolänsmannen i Vifolka härad, Jacob Wallbergs sju barn i äktenskapet med Anna Christina Tillberg[1]. Wallenberg studerade vid Linköpings gymnasium, där han fick bra betyg för flit och kunskaper, men han fick även en kommentar om "mindre stadgat uppförande, dock utan svårare förseelser".[källa behövs] 1763 blev han student i Uppsala tills hans ekonomi tvingade honom[källa behövs] att ta anställning som informator, först i Norrköping, sedan i Västervik och till sist, 1767, i Göteborg. Där blev han informator hos direktören i Ostindiska kompaniet, Martin Holtermann[2].

Resor till Kina

Anställningen hos Holtermann fick stor betydelse för hans litterära verksamhet. På sin uppdragsgivares bekostnad gjorde han under sommarmånaderna 1769 en resa i Danmark, Tyskland, Nederländerna, Frankrike och England. Under resan skrev han en Sanfärdig resebeskrifning, börjandes med kongl. sjö- och stapelstaden Kungsbacka, beskrivande såvidare den bekanta och obekanta verldens märkvärdigheter, mirabilia samt underligheter etc. Under denna färd sände han även ett par korrespondensartiklar till tidningen Göteborgske spionen. I den hade han redan 1767 låtit offentliggöra delar ur sin ofullbordade hjältedikt "Viborgska smällen". Det var på Holtermanns rekommendationer som han 1769 anställdes som skeppspräst på Ostindiska kompaniets fartyg "Finland", med vilket han gjorde tre resor: 1769-1771, 1772 och 1774.

Författarskap

Det var på den första resan som han skrev sin berömda reseskildring Min son på galejan. Just då han på väg att påbörja sin fjärde ostindiska resa utnämndes han 1777 till kyrkoherde i Mönsterås. Han tillträdde platsen den 1 maj 1778. Samma år hade hans bibliska drama, Susanna (uppfört i Stockholm 51 gånger 1779–1818), blivit tryckt i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborgs handlingar, då verket hade vunnit samfundets pris. Denna drama utmärks av enkel plan och livlig dialog, skriven på välljudande alexandriner. Det var det enda verk som trycktes i Wallenbergs namn under hans livstid.

Om reseskildringen Min son på galejan skrev han till sin vän Lindblom, att den var "singulier och ridicule", att den "admirerades af alla, den stadiga ålderdomen undantagen", samt att dess "ton var ny" och att "den vore komplett, om inte författaren vore prest". Den blev inte utgiven i tryck av honom själv, antagligen just på grund av att han var präst.

Först 1781 utkom en utgåva av Min son på galejan och Sannfärdig resebeskrifning, i vilken upplaga likväl flera förändringar och uteslutningar har företagits. Wallenberg framträder i Min son på galejan som en av våra främsta humorister och som en frisk, älskvärd prosaförfattare. Han härmar först skämtsamt Linnés reseskildringar, men skapar snart en egen poetisk humoristisk resestil.

Senare liv

Jacob Wallenberg utnämndes 1777 till kyrkoherde i Mönsterås, en tjänst som han tillträdde den 1 maj 1778. Utnämningen skedde strax innan han skull påbörja sin fjärde ostindiska resa. Han var verksam i Mönsterås endast en kort tid eftersom han avled den 25 augusti 1778.

Verk

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wallenberg, 1. Jakob, 1904–1926.

Noter

  1. ^ Viby (E) C:2
  2. ^ Sten Holtermann (4 mars 2008). ”GÖTEBORGSSLÄKTEN HOLTERMANN”. sten@holtermann.se. http://www.holtermann.se/h-mann.htm. Läst 12 februari 2010.