Jagdpanther

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jagdpanther
Jagdpanzer V Jagdpanther 1.jpg
Generella egenskaper
Typ Tung pansarvärnskanonvagn
Besättning 5
Längd 9,9 m med kanon, chassit var 6,87 m
Bredd 3,27m
Höjd 2,7 m
Vikt 46 ton
Tillverkare MIAG
Skydd och beväpning
Skydd 40 - 120 mm
Primär beväpning En 88 mm PaK 43/3 L/71
Sekundär beväpning En 7,92 mm MG34 eller MG42 ksp i chassit
Mobilitet
Motor Maybach HL 230 P30
700hk
Upphängning Torsionsstänger
Hastighet på väg 55 km/h
Hastighet i terräng ? km/h
Hastighet i vatten ? km/h
Kraft/vikt 15,2 hk/ton
Räckvidd 160 km

Jagdpanther var en tung tysk pansarvärnskanonvagn som var i tjänst under det andra världskriget.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Jagdpanther togs fram på våren 1943 på grund av ett skriande behov av pv-kanonvagnar. Den representerade en förändring i det tyska tänkadet om "Panzerjäger" som tidigare varit hastiga improvisationer och konverteringar. Jagdpanther blev den första Panzerjäger som byggdes på det bästa tillgängliga chassi som fanns i några kvantiteter och i och med detta hoppades man att produktionen skulle kunna möta upp mot efterfrågan. Chassit i fråga blev Panthers, som användes nästan utan modifikationer. Prototypen, döpt till Panzerjäger Panther visades för Hitler i oktober 1943. Han bestämde att namnet skulle vara Jagdpanther och fick ett personligt intresse av vagnen och gav produktionen prioritet.

Jagdpanther byggdes vid MIAGs fabrik i Braunschweig och Brandenburg Eisenwerk Kirchmöser i Brandenburg. Enligt planen skulle man bygga 150 vagnar per månad, men man kom aldrig ens i närheten av denna siffra på grund av de allierades bombningar av fabrikerna och infrastrukturen. Endast 382 vagnar hann byggas innan kriget tog slut och flera av dem blev aldrig levererade, vilket torde ha gjort många allierade stridsvagnsbesättningar lättade i efterhand.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Storleksjämförelse.

Jagdpanther utrustades med den utmärkta 88 mm pansarvärnskanonen Pak43/3 L/71 som var kapabel att slå ut alla allierade och sovjetiska stridsvagnar, inklusive JS-2 (även om det krävdes en sidoträff på den för att helt säkerställa att den slogs ut). Den 7,3 kg tunga pansarbrytande projektilen kunde slå igenom 226 mm tjockt sluttande pansar på 450 meters avstånd och den kunde slå ut eller svårt skada de flesta allierade vagnar på över 1 000 meters avstånd. Planer fanns på att uppgradera kanonen till en pansarvärnspjäs på 128 mm, men kriget tog slut innan de kunde sättas i verket. Jagdpanther hade plats för 60 granater.

För närskydd hade Jagdpanther en 7,92 mm MG34 eller MG42 monterad till höger om kanonen.

Pansaret på Jagdpanther var sluttande i fronten och på sidorna. Överbyggnaden fortsatte i samma linje som Panthers chassi. Pansaret i fronten var 80 mm tjockt och lutade i 35 graders vinkel. Fronten dominerades dock av kanonens skyddsplåt som var 120 mm tjock. Överbyggnadens sidor var 50 mm tjocka och lutade i 60 grader medan chassits sidor var 40 mm tjockt och lodrätt, dock försett med pansarkjolar för banden. Baksidan hade 40 mm pansar.

Stridsfordonet hade en besättning om fem man: vagnchef, skytt, laddare, radiooperatör/ksp-skytt och förare.

Jagdpanther i lobbyn på Imperial War Museum.

Som man kan anta hade Jagdpanther samma drivning och upphängning som sin fader Panther. Motorn var en 23,88 liters Maybach HL 230 på 700 hästkrafter som dock var strypt till 650 hk vid 2500 varv/minut (447-522 kW). Motorn drev vagnen via en ZF AK 7-400 växellåda med sju växlar framåt och en back. Tanken rymde 720 liter bensin och detta räckte för att köra 160 km. Fjädringen bestod av torsionsstänger och vagnen hade åtta överlappande hjul på var sida, med drivhjulet fram och spännhjulet bak.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Det finns bara en officiell variant av Jagdpanther, men avbrotten i produktion gjorde att flera inofficiella varianter skapades, dock till största delen med samma utseende. Tidiga vagnar hade en mycket mindre pansarkrage framför kanonen medan senare vagnar fick en stor påbultade skyddskrage . Sena vagnar fick också en tvådelad kanon som lättare kunde bytas ut när den hade blivit utsliten. Verktygens placering på utsidan varierade också stort.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Jagdpanther blev på grund av sitt antal aldrig insatt i några större formationer, utan ägnades åt försvarsstrid under tredje rikets sista år. Jagdpanther organiserades i fristående tunga pansarvärnsbataljoner men ingick även, i små antal, i pansardivisionerna på grund av bristen på stridsvagnar.

I strid[redigera | redigera wikitext]

Trots sitt begränsade antal blev Jagdpanther snabbt en fruktad motståndare på slagfältet. Vagnens relativt låga profil gjorde att den var exceptionellt bra för försvarsstrid och den hade dessutom pansar som stod emot det mesta de allierade hade och en kanon som kunde penetrera de flesta allierade stridsvagnarnas pansar. Det hände allt som oftast att en enda eller en liten grupp av Jagdpanther satte stopp för de allierades framryckningar med pansar under långa tidsperioder. Avsaknaden av vridbart torn var ett mindre hinder än man kan tro, eftersom vagnen användes uteslutande för försvar. I anfallsstrid hade detta blivit en större brist.

De flesta Jagdpanther tjänstgjorde på östfronten, men en stor del koncentrerades i väst för Ardenneroffensiven. Första gången de allierade stötte på den var i Slaget om Normandie där 654:e tunga pansarvärnsbataljonen ställde upp 12 Jagdpanther mot de brittiska styrkorna.

Jagdpanther är ett av de stridsfordon som det är svårt att sluta prata gott om, för den hade en mycket väl avvägd kombination av eldkraft, rörlighet och skydd - de tre faktorer man dömer stridsfordons förmåga efter.

Tyska pansarvärnskanonvagnar som StuG III och Jagdpanther lär ha varit en inspirationskälla för Sven Berge när han ritade Stridsvagn 103.

Bevarade exemplar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är delvis en översättning från engelska Wikipedia.