Jagdtiger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jagdtiger[1]
Jagdtiger-Aberdeen.00059se8.jpg
Generella egenskaper
Typ Pansarvärnskanonvagn
Besättning 6
Längd 10,65 m
Bredd 3,63 m
Höjd 2,95 m
Vikt 70 ton
Tillverkare Nibelungenwerke
Skydd och beväpning
Skydd 25-250mm
Primär beväpning 12,8cm PaK44 L/55
Sekundär beväpning 2×7,92mm ksp
Mobilitet
Motor Maybach HL 230 P30
700 hk
Växellåda 8 framåt, 4 bakåt
Upphängning torsionsfjädring
Hastighet på väg 38 km/h
Hastighet i terräng 14,5 km/h
Räckvidd 170 km

Panzerjäger Tiger Aufs B (Sd.Kfz. 186), mer känd som Jagdtiger, var en tysk pansarvärnskanonvagn i tjänst under den senare delen av andra världskriget. Fordonet var det tyngsta[2], tyngst beväpnade och bepansrade[3], serietillverkade pansarfordon som användes under andra världskriget. Det hade dock en begränsad hastighet och rörlighet på grund av sin tyngd och drabbades ofta av mekaniska fel.

Efter att produktionen av den tunga Tiger II-stridsvagnen påbörjats 1943 inledde tyskarna utvecklingen av en pansarvärnskanonvagn baserad på Tiger II:s chassi. Produktionen av pansarvärnkanonvagnen påbörjades 1944.[3] 150 fordon beställdes[2] men endast cirka 70 levererades på grund av allierade bombräder mot fabriken Nibelungenwerke i St Valentin och brist på material.[3] Fordonet gick i tjänst 1944 och deltog i Ardenneroffensiven och i försvaret av Tyskland under krigsslutet.[4]

Fordonet konstruerades genom att man byggde en fast överbyggnad på ett Tiger II-chassi som kanonen monterades i. Jagdtigern tillverkades med två olika upphängningar, en från Henschel och en från Porsche.[3] Fordonet vägde officiellt 70 ton, men lastad med besättning, ammunition och extra stridsutrustning uppgick vikten till så mycket som 76 ton.[3] En stor del av vikten berodde på det tunga pansaret som var 250 mm tjockt på överbyggnadens framsida.[3] Överbyggnadens frontpansar hade en svag lutning på 15 grader.[2] Den hade samma motor som satt i den lättare Jagdpanthern men hade högre bränsleförbrukning och kortare räckvidd då motorn måste gå för full kraft för att driva den tunga Jagdtigern. Jagdtigern uppnådde en hastighet i terräng på endast 14,5 km/h.[3] Besättningen uppgick till sex man: förare, radiooperatör, vagnsbefäl, skytt och två laddare.[2] Fordonet var mekaniskt opålitligt[5] och man misstänkte även att produktionen saboterades av utländska arbetare då metallspån hittades i många oljefilter.[6] Fordonet hade också en relativt hög profil vilket gjorde den lättare att upptäcka för fienden.[5]

Huvudbeväpningen bestod av en Pak 44 eller Pak 80 128 mm pansarvärnskanon[3] som hade en effektiv räckvidd på 4000 meter[5] På grund av att ammunitionen var så stor och tung (cirka 50 kg per granat) användes ett system där hylsan med drivladdningen och projektilen förvarades separat tills det var dags att ladda kanonen.[2] Detta förfarande krävde två laddare[2] och gjorde, tillsammans med det faktum att kanonen måste föras tillbaka till noll graders lutning för hylsan skulle kunna kastas ut efter skott, att eldhastigheten blev låg.[6] Å andra sidan kunde vapnet med lätthet slå ut vilket allierat pansarfordon som helst.[4] Det fanns plats för 38 granater i fordonet (38 hylsor + 38 projektiler). Förutom pansarbrytande projektiler fanns det även högexplosiva granater till vapnet.[2] Kanonen kunde sänkas 7,5 grader, höjas 15 grader och kunde vinklas 10 grader i sidled.[7] Detta gjorde att hela fordonet måste förflyttas för att rikta kanonen i större vinklar i sidled, något som bidrog till mekaniska sammanbrott på grund av påfrestningar på maskineriet.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Peter Chamberlain, Hilary Doyle (1999). Thomas L. Jentz. red. Encyclopedia of German Tanks Of World War Two (andra). Arms & Armour. ISBN 1-85409-518-8 
  2. ^ [a b c d e f g h] Tiger Tanks at War sid. 90-91, ISBN 9780760331125
  3. ^ [a b c d e f g h] The encyclopedia of weapons of World War II sid. 48, ISBN 1586637622
  4. ^ [a b] Tiger Tank Battalions in World War II sid. 91, ISBN 9780760330494
  5. ^ [a b c] Artillery: an illustrated history of its impact sid. 295, ISBN 9781851095568
  6. ^ [a b] The Combat History of German Heavy Anti-Tank Unit 653 in World War II sid. 274, ISBN 9780811732420
  7. ^ Artillery of World War II sid. 36, ISBN 0760311722

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]