Jahn Teigen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jahn Teigen
Jahn Teigen Roberts Martin D-18 DSCN1745-cvsm-2.jpg
Jahn Teigen uppträder under Protestfestivalen i Kristiansand 2002.
Födelsenamn Jan Teigen
Född 27 september 1949 (65 år)
Tønsberg, Norge
Bakgrund Norge Norge
Genre(r) Rock, schlager, pop
Roll Sångare, låtskrivare, musiker
Instrument Sång, gitarr, bas
År som aktiv 1972-
Artistsamarbeten Anita Skorgan, Prima Vera
Relaterade artister The Little Stones, The Enemies, Red Squares, Lions of Judea, Arman Sumpe d. e., Popul Vuh, Popul Ace, Noregs Punklag, Tre Små Griser

Jahn Teigen, född 27 september 1949 i Tønsberg, är en norsk musiker.

Teigen har spelat i olika grupper i Israel, Storbritannien och Danmark. I schlagersammanhang var han med första gången i norska uttagningen 1977, men vann först året efter med Mil etter mil. I Eurovision Song Contest i Paris kom låten sist med noll poäng. Detta blev början på Teigens schlagerkarriär, som fram till 2009 resulterat i 40 album och två miljoner sålda skivor.[1] År 2005 var han med i norska uttagningen för trettonde gången.

När Galenskaparna och After Shaves föreställning Stinsen brinner spelades i Stockholm 1990 hoppade han in som ersättare (i 30 föreställningar) för Knut Agnred som spräckt blindtarmen. Detta ledde till att han bl.a kom att spela in Galenskaparna och After Shaves hit Pappa jag vill ha en italienare (från föreställningen) i en egen version och gav ut den som singel i Norge (där skivan sålde i 100 000 exemplar).

Han har tidigare varit gift med Anita Skorgan.

Bidrag i Melodi Grand Prix och ESC[redigera | redigera wikitext]

Jahn Teigens bidrag i Norsk Melodi Grand Prix / Eurovision Song Contest

  • Hvor er du? (1974)
  • Kjærlighetens under (1975)
  • Hastverk (1976)
  • Alltid en vind (1976) (tillsammans med Gudny Aspaas)
  • Voodoo (1976) (med Gudny Aspaas och Inger Lise Rypdal)
  • Mil etter mil (1978)
  • Ja (1980)
  • Adieu (1982) (med Anita Skorgan)
  • Do-Re-Mi (1983)
  • Glasnost (1988)
  • Optimist (1989)
  • Smil (1990)
  • Jackpot (1993)
  • Gi alt vi har (1994)
  • Ariel (1996) (tillsammans med Øystein Wiik som To Tenorer)
  • My Heart Is My Home (2005)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mårtensson, Ulf (2009-09-25/2010-07-14): "Schlagerkungen tar det piano i Ingelstorp". Ystadsallehanda.se. Läst 10 juni 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]