Jakob Friedrich von Abel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jakob Friedrich von Abel. Litografi av Johann Wölffle.

Jakob Friedrich von Abel, född 9 maj 1751 i Vaihingen an der Enz, död 7 juli 1829 i Schorndorf, var en tysk filosof. Han är framförallt känd för det inflytande han hade på den unge Friedrich Schiller, vars lärare (och senare vän) han var.

Abel var bland annat professor i Tübingen från 1790, men från 1811 innehade han olika kyrkliga poster.

I sin filosofi sökte Abel bevisa själens odödlighet. Han verkade också som skönlitterär författare i Sturm und Drang-stil.

Verk (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Rede über das Genie. Werden grosse Geister geboren oder erzogen und welches sind die Merkmale derselbigen? Rede in der Herzoglichen Militär-Akademie, 1776.
  • Beyträge zur Geschichte der Liebe aus einer Sammlung von Briefen Roman, 1778.
  • Einleitung in die Seelenlehre, 1786.
  • Plan einer systematischen Metaphysik, 1787.
  • Ausführliche Darstellung über die Beweise vom Dasein Gottes, 1817.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia