Jakovlev Jak-38

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jak-38
Yakovlev Yak-38M at MAKS-1993 airshow.jpg
En Jak-38M på MAKS-airshow i Moskva 1993.
Beskrivning
Typ Jakt- och attackflygplan
Besättning 1
Första flygning 2 december 1971
I aktiv tjänst 11 augusti 1977
Versioner Jak-38, Jak-38U, Jak-38M
Ursprung  Sovjetunionen
Tillverkare Jakovlev
Data
Längd 16,37 meter
Spännvidd 7,0 meter
4,4 meter med fällda vingar
Höjd 4,25 meter
Vingyta 18,69 m²
Tomvikt 7 385 kg (Jak-38)
7500 kg (Jak-38M)
Max. startvikt 10 300 kg (Jak-38)
10 800 kg (Jak-38M)
Max. bränslevikt 2 750 kg
Motor(er) 1 × Tumanskij R28-V300
2 × Rybinsk RD-38 lyftmotorer
Dragkraft 69,6 kN + 2 × 31,8 kN
Prestanda
Max. hastighet 1 210 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 300 km
Max. flyghöjd 12 000 meter
Stigförmåga 4 500 meter/min
Beväpning
Vapenbalkar 4
Beväpning UPK-23-250 kanonkapslar
Bomber AB-100, AB-250
Robotar Ch-23, R-3, R-60
Raketer S-24 eller S-8
Övrigt Fälltankar
Elektronik
Elektronik Delta-NG2 radiolänk för Ch-23-robotar
ASP-PFD-21 kanon/raket-sikte
Ritning
Yak-38 3 point view.svg
Schematisk bild som visar luftflödet vid vertikal start och landning.

Jakovlev Jak-38 (NATO-rapporteringsnamn Forger) är ett VTOL-flygplan utvecklat för Sovjetunionens flotta på 1970-talet. Det var det första VTOL-flygplan som serieproducerades i Sovjetunionen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet experimenterade Jakovlev med olika VTOL-konstruktioner vilket ledde fram till provflygplanet Jakovlev Jak-36. På uppdrag av försvarsminister Andrej Gretjko och flottchefen amiral Sergej Gorsjkov konstruerade Jakovlev en mer fältmässig version lämpad för serieproduktion som fick beteckningen Jak-36M, vilket ändrades till Jak-38 när produktionen startade.

Flygplanen baserades på hangarfartygen i Kretjyet-klassen, men kort räckvidd, liten vapenlast och otillräcklig dragkraft för att kunna lyfta i varm och fuktig luft gjorde deras användbarhet begränsad. Därför lanserades den förbättrade versionen Jak-38M 1982 där startvikten ökades med ett halvt ton. Den fick också möjlighet att bära fälltankar för att öka räckvidden samt möjlighet att bära attackroboten Ch-23 Grom och automatkanonkapslar.

Fyra Jak-38:or skickades till kriget i Afghanistan där de opererade som vanliga attackflygplan. På hög höjd kunde de inte starta vertikalt utan startade som normala flygplan. I slutet av 1980-talet när Admiral Kuznetsov (då Riga) började byggas drogs Jak-38 tillbaka från aktiv tjänst och avfördes helt 1991.

En uppföljare till planet, Jak-141, var planerad och några få prototyper testflögs. Projektet stoppades i början av 1990-talet på grund av ekonomiska problem.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Jak-38 är byggt helt i aluminium. Vingarna som är relativt tunna kan vikas uppåt hydrauliskt för att ta mindre plats ombord på hangarfartyg. För vertikal start och landning kan motorutblåsen vinklas rakt ner. Eftersom huvudmotorn inte har dragkraft nog att lyfta hela flygplanet och dessutom sitter långt bakom tyngdpunkten finns även två stycken vertikalt monterade lyftmotorer bakom cockpit. Om lyftmotorerna inte skulle fungera kan Jak-38 (i alla fall i teorin) genomföra en konventionell landning på det 200 meter långa flygdäcket på Kretjyet-klassen. För det ändamålet finns en bromsskärm i stjärten.

Jak-38 har det automatiska styrsystemet SAU-36 som tar över när motorutblåsens vinkel överstiger 67°. Planet styrs då av jetstrålar från utblås i stjärten och vingspetsarna. Luften till jetstrålarna tas från huvudmotorns kompressor. Styrsystemet kan också utlösa pilotens raketstol automatiskt om flygplanets orientering avviker för mycket från horisontalplanet.

I väst trodde man länge att Jak-38M hade en enkel Izumrud-radar i likhet med MiG-17PF och MiG-19P. Inga ryska källor nämner dock något om någon radar. Den lilla radomen i nosen är antagligen sändaren till datalänken Delta-NG2 som används för att styra Ch-23-robotarna.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Jak-36M – Prototyp baserad på Jak-36.
  • Jak-38 – Första produktionsserien. 143 byggda.
  • Jak-38M – Förbättrad version med fler vapenalternativ och högre maximal startvikt.
  • Jak-38U – Förlängd, tvåsitsig version för pilotutbildning.

Aldrig byggda varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Jak-38MP – Jak-38M med vissa system kopierade från MiG-29 vilket till exempel gjorde det möjligt att bära jaktroboten R-73.
  • Jak-39 – Förbättrad version med radar, kraftigare motorer och större vingyta.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Як-38
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Як-38М