James Butler, 1:e hertig av Ormonde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
James Butler, 1:e hertig av Ormonde, porträtt av William Wissing.

James Butler, 12:e earl och 1:e hertig av Ormonde, född den 19 oktober 1610 i London, död den 21 juli 1688Kingston Lacy i Dorset, var en irländsk aristokrat, sonson till Walter Butler, 11:e earl av Ormonde, son till Thomas Butler, viscount Thurles, far till Thomas Butler, 6:e earl av Ossory.

Ormonde fick genom Jakob I:s försorg protestantisk uppfostran samt förhjälptes av Karl I till giftermål med arvtagerskan till den butlerska släktens arvfiendes, huset Desmonds, stora jordagods. Han understödde kraftigt Strafford under större delen av den tid denne var Irlands styresman och rekommenderades av honom till lordlöjtnantsämbetet, vilket han erhöll 1644, sedan han några år som Karl I:s förtroendeman (upphöjd till markis 1642) och med parlamentets gillande bekämpat den nationella irländska upprorsrörelsen.

James Butler, 1:e hertig av Ormonde, porträtt av John Michael Wright.
James Butler, 1:e hertig av Ormonde, porträtt av sir Peter Lely.

Hans mellanställning mellan parlamentspartiet och rebellerna blev de följande åren allt svårare, och efter en ihärdig kamp till kungadömets försvar nödgades han 1647 utrymma Irland åt engelska parlamentets anhängare. Ormonde underhöll förbindelser med Karl under dennes fångenskap på Wight och återvände hösten 1648 som kunglig befälhavare till Irland, där han åvägabragte försoning mellan de katolska rebellerna och kungens anhängare samt vid underrättelsen om Karl I:s avrättning genast utropade Karl II till kung.

Ormonde anföll Dublin och erövrade Drogheda, men Cromwell och Ireton stadgade september–december 1649 parlamentets välde på ön, och i december 1650 måste Ormonde fly till Frankrike, där han sedermera tillhörde Karl II:s närmaste omgivning och av honom användes i viktiga diplomatiska uppdrag. Han undersökte redan 1658 vid ett hemligt besök i England utsikterna för en rojalistisk resning, tog verksam del i förhandlingarna med Monck och belönades efter restaurationen med en mängd ämbeten och hedersbevisningar.

Så blev han bland annat 1661 engelsk rikshovmästare (lord high steward) och irländsk hertig samt såsom lordlöjtnant ånyo Irlands regent. Från denna post avlägsnades han 1669 genom intriger av Buckingham och Arlington, levde sju år i onåd - därunder 1670 utsatt för ett mystiskt mordförsök av stråtrövaren Blood -, men var ånyo lordlöjtnant 1677–82 och 1684 samt upphöjdes 1683 till engelsk hertig. Ormonde, vars offentliga verksamhet alltid kännetecknats av obrottslig lojalitet mot huset Stuart, begravdes i Westminster abbey.

Hans syster Eleanor Butler (d.1682) äktade Donagh MacCarthy (d.1665) förste Earlen av Clancarty,ättling av den gamla kungadynastin i Desmond.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Butler, James B., den 12:e earlen och 1:e hertigen af Ormonde, 1904–1926.