James Joyce

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
James Joyce
James Joyce cirka 1918
James Joyce cirka 1918
Född James Augustine Aloysius Joyce
2 februari 1882
Rathgar, County Dublin, Irland
Död 13 januari 1941 (58 år)
Zürich, Schweiz
Yrke författare, poet, lärare
Litterära rörelser Modernism, Imagism
Framstående verk Dublinbor (1914), Ett porträtt av författaren som ung (1916), Odysseus (1922), Finnegans Wake (1939)
Make/maka Nora Barnacle
(1884-1941)
Influenser Homeros, Aristoteles, Dante Alighieri, Gustave Flaubert, August Strindberg, Percy Bysshe Shelley, Ben Jonson, Thomas Aquinas, William Shakespeare, John Milton, Friedrich Nietzsche, Édouard Dujardin, Henrik Ibsen, Giordano Bruno, Giambattista Vico, Anton Tjechov, Lev Tolstoj, Oscar Wilde, W.B. Yeats
Influerade Samuel Beckett, Jorge Luis Borges, Flann O'Brien, Paul Auster, Salman Rushdie, Umberto Eco, Virginia Woolf, Don DeLillo, Anthony Burgess, Joseph Campbell, William Faulkner, Thomas Pynchon, Edna O'Brien, Martin Amis, Jamie O'Neill, George Orwell, Bret Easton Ellis, Brendan Behan, Robert Anton Wilson, Máirtín Ó Cadhain, John Updike, Sylvia Plath, Jacques Derrida, Jacques Lacan, Guram Dochanashvili, Eyvind Johnson

James Augustine Aloysius Joyce, född 2 februari 1882 i Rathgar i County Dublin, död 13 januari 1941 i Zürich, var en irländsk författare. Hans roman Odysseus / Ulysses räknas som en av 1900-talets mest betydelsefulla romaner. Verk av honom brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

James Joyce föddes i Rathgar, som är en förstad till Dublin. Han växte upp i Dublin, den stad han skrev om under fyrtio år, trots att han lämnade Irland redan vid 22 års ålder.

1887 blev Joyce’s far anställd som skatteindrivare och familjen flyttade till småstaden Bray, 19 kilometer från Dublin. Här blev Joyce attackerad av en hund, vilket skapade en livslång kynofobi (hundskräck). Han led även av brontofobi (åskskräck) sedan en vidskeplig moster beskrivit åskväder som ett tecken på Guds vrede.

”Varför är du så rädd för åskväder?” frågade Power, “dina barn verkar inte bry sig.”
”Asch”, svarade Joyce föraktfullt, ”de har inget begrepp om religion.”[1]

Nio år gammal (1891) skrev Joyce en dikt I samband med Charles Stewart Parnells död. Hans fader var upprörd över hur den katolska kyrkan behandlat Parnell och lät trycka dikten och sände den till och med till Vatikanbiblioteket.

Joyce var äldst av tio syskon i en familj, som efter några goda år då fadern bland annat varit delägare i ett whiskyföretag, drabbades av fattigdom. Trots familjens eländiga ekonomiska situation var inte barndomen olycklig. Joyce var en begåvad skolelev och tog 1898 examen vid Belvedere College. Han skrev sedan in sig vid University College i Dublin. År 1902 tog han där examen i moderna språk och hade vid det laget goda kunskaper i latin, italienska, franska, tyska och även litterär norska, ett resultat av hans intresse för Henrik Ibsens verk.

20 år gammal lämnade han Dublin för första gången, och flyttade till Paris. Han skulle studera medicin men började skriva poesi och utarbetade en egen estetik. Vistelsen i Frankrike avbröts när han blev kallad till sin mors dödsbädd. Han stannade en tid i Dublin och träffade William Butler Yeats och hans krets. Mötet med Nora Barnacle, en servitris från Galway, blev livsavgörande. De träffades första gången den 16 juni 1904, det datum som Joyce senare valde som det dygn då romanen Odysseus utspelar sig.

Paret bosatte sig i Trieste, där de stannade i tio år. Där föddes deras två barn, George och Lucia, och Joyce försörjde sig som engelsklärare. 1907 debuterade han med diktsamlingen Chamber music. 1914 utkom novellsamlingen Dublinbor. Efter Italiens inträde i första världskriget flyttade familjen till Zürich där den stannade till 1919. Under denna fas i exil publicerades Porträtt av konstnären som ung och dramat Exiles.

I Paris 1924

Efter kriget flyttade Joyce till Paris, där hans kontakter med bland andra vännen Ezra Pound och förläggaren Sylvia BeachShakespeare and Company skulle underlätta utgivningen av Odysseus, som gavs ut på hans fyrtioårsdag, den 2 februari 1922. Året därpå påbörjade han arbetet med sitt sista verk, Finnegans Wake, som fullbordades 1939.

Han hade då sedan länge varit drabbad av svåra ögonsjukdomar med tilltagande blindhet och genomgick flera operationer. När andra världskriget bröt ut, tog hans krafter slut. I december 1940 fick han tillstånd att lämna Frankrike. Den 11 januari 1941 opererades Joyce för blödande magsår. Operationen verkade först ha lyckats, men hans tillstånd försämrades dagen efter och trots flera blodtransfusioner föll han i koma. Den 13 januari 1941 dog han medan hans fru och son var på väg till sjukhuset, för att finnas vid hans sida. Joyce begravdes vid Fluntern Cemetery Zürich. Nora, som Joyce gift sig med 1931 I London, kom att överleva honom med 10 år. Hon är nu begravd vid hans sida, liksom deras son, George, som dog 1976.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Fastän han bodde största delen av sitt liv utanför Irland, kretsar hans persongalleri och miljöer kring Dublin. Det är mestadels befolkat med karaktärer som påminner om familjemedlemmar och vänner och fiender från hans uppväxt i Dublin. Kort efter publicerandet av Odysseus förklarade han detta så här: "Jag skriver alltid om Dublin, för om jag kan fånga Dublin (“get to the heart of Dublin”) så kan jag fånga vilken stad i världen som helst. I enskildheten finns hela universum fångat. " [2]

Romaner och noveller[redigera | redigera wikitext]

Joyces författarskap var under hans egen tid kontroversiellt. Han utmanade det kristna Europa med sina verk. Efter en obemärkt debut med diktsamlingen Chamber music skrev Joyce mestadels prosa. Han hade dock svårt att hitta förläggare som ville ge ut hans texter. Från 1905 försökte han få novellsamlingen Dubliners utgiven innan den slutligen publicerades 1914. Bland de många Dublinbor som förekommer i novellernas persongalleri återkommer flera senare i romanen Odysseus. Bokens sista och kanske mest kända novell The Dead filmades 1987 av regissören John Huston.

Joyce skrev tre romaner som påminner om varandra i fråga om motiv och tema men som skiljer sig åt vad gäller berättarteknik och stil. Huvudpersonen i Ett porträtt av författaren som ung heter Stephen Dedalus vars namn är hämtat från den kristne martyren Stefanus och den grekiska mytens Daidalos. Romanen är en delvis självbiografisk skildring av Joyce uppväxt i Dublin, vägen till intellektuell medvetenhet och ifrågasättandet av de katolska och irländska konventioner han växt upp med. Romanen slutar med att Stephen går i frivillig exil i Paris.

Verket Odysseus / Ulysses kan inledningsvis ses som en fortsättning på den föregående romanen. I boken återvänder Stephen till Dublin efter en tids boende i Paris. Han träffar på figuren Leopold Bloom som blir ett slags fadersgestalt för Stephen. Efterhand hamnar Stephen (mytens Telemachos) i skymundan av huvudpersonen Bloom som med sin vandring hem genom Dublin till sin hustru motsvarar Odysseus roll. Hustrun Molly Bloom (motsvarande mytens Penelope) är ytterligare en nyckelfigur och hennes inre monolog i romanens sista kapitel har blivit särskilt berömd.

Romanen Finnegans Wake skiljer sig både från Joyces egna och de allra flesta andra romaner. Den har ingen traditionell början eller slut.[3] Slutet är början och tvärtom; den slutar med en avbruten mening som fortsätts i början av boken. Boken är dessutom skriven på ett slags hemmagjort språk, med delar av norska, danska och ett tiotal andra språk. Joyce påbörjade boken efter utgivningen av Odysseus 1922 och arbetade med den i sjutton år fram till publiceringen 1939. Ett avsnitt ur boken, Anna Livia Plurabelle, har givits ut på svenska men som helhet anses den vara näst intill oöversättbar.[4]

riverrun, past Eve and Adam's, from swerve of shore to bend of bay, brings us by a commodius vicus of recirculation back to Howth Castle and Environs
— Den berömda och smått ökända inledningsmeningen till Finnegans Wake

Dramatik och poesi[redigera | redigera wikitext]

Joyce gav även ut teaterpjäsen Exiles (1918), baserad på novellen The Dead från Dubliners och influerad av den unge Joyces stora förebild Henrik Ibsen, samt diktsamlingarna Chamber music (1907) och Pomes penyeach (1927) samt tillfällighetsdikt och kritik, men dessa verk har i fråga om betydelse alltid överskuggats av romanerna.

James Joyce-statyn i Dublin

Inflytande[redigera | redigera wikitext]

Joyce har haft en odiskutabel påverkan på så vitt skilda författare som Samuel Beckett, Flann O'Brien, Jorge Luis Borges, Anthony Burgess, Thomas Pynchon, Salman Rushdie, John Updike och många andra. I svensk litteratur finns tydliga Joyce-influenser i flera av Eyvind Johnsons romaner, till exempel bruket av inre monologer i bland annat Romanen om Olof och parallellerna till Odysseus-myten i Strändernas svall.

Inflytandet finns även utanför skönlitteraturen. Språkfilosofen Jacques Derrida och psykoanalytikern Jacques Lacan har skrivit böcker om Joyce och begreppet kvark inom kvantfysiken kommer från ett ord i Finnegans wake.

Den 16 juni varje år firar Joyce-beundrare Bloomsday, främst i Dublin men även på andra platser i världen. Joycestatyer finns i Dublin, Trieste och Zürich.

James Joyce Center i Dublin och James Joyce Tower and Museum, inrymt i det torn i Sandycove där inledningen till romanen Odysseus utspelar sig, är två museer tillägnade Joyces liv och verk.

Mellan åren 1993 och 2000 fanns Joyce porträtt på den irländska £10-pundssedeln.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Utgivning efter författarens död
  • Stephen Hero (föregångare till A portrait of the artist as a young man; skriven 1904–06, publicerad 1944)
  • Giacomo Joyce (skriven 1907, publicerad 1968)
    • Giacomo Joyce (översättning Johannes Hedberg, James Joyce Society of Sweden and Finland, 1994)
  • Letters of James Joyce. Vol. 1 (ed. Stuart Gilbert, 1957)
  • The critical writings of James Joyce (ed. Ellsworth Mason och Richard Ellmann, 1959)
  • The cat and the devil (London: Faber and Faber, 1965)
    • Katten och djävulen (översättning Catharina Raudvere och Jonas Ellerström, Pegas, 1990)
  • Letters of James Joyce. Vol. 2 (ed. Richard Ellmann, 1966)
  • Letters of James Joyce. Vol. 3 (ed. Richard Ellman, 1966)
  • Selected etters of James Joyce (ed. Richard Ellmann, 1975)
  • The cats of Copenhagen (Ithys Press, 2012)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Erik Andersson: Dag ut och dag in med en dag i Dublin (Bonnier, 2012)
  • Frank Budgen: James Joyce and the making of Ulysses (1934)
  • Anthony Burgess: Here comes everybody: an introduction to James Joyce for the ordinary reader (1965)
  • Richard Ellman: James Joyce (rev. ed., 1982)
  • Richard Ellman: The consciousness of Joyce
  • James Joyce i Trieste (red.: Johannes Hedberg, James Joyce Society of Sweden and Finland, 1992)
  • Joyce i Sverige (redigerad av Tommy Olofsson, Atlantis, 1986)
  • Brenda Maddox: Nora: en bok om Nora och James Joyce (Nora: a biography of Nora Joyce) (översättning av Harriet Alfons, Legenda, 1989)
  • Arthur Power: Conversations with James Joyce (1974)
  • Olof Lagercrantz: Att finnas till: en studie i James Joyces roman "Odysseus" (Wahlström & Widstrand, 1970)(Ny utg. 1985 med titel Om James Joyces Odysseus)
  • Artur Lundkvist: "Ulysses-labyrinten" (i essäsamlingen Ikarus flykt, 1939)
  • David Norris & Carl Flint: Joyce: en introduktion (Introducing Joyce) (översättning: Ulf Claësson, Bakhåll, 2001)
  • Edna O'Brien: James Joyce (James Joyce, översättning Eva M. Ålander, Bonnier, 2002)
  • Tommy Olofsson: Frigörelse eller sammanbrott? : Stephen Dedalus, Martin Birck och psykologin (Wahlström & Widstrand, 1981)
  • Per Svenson: Greensleeves återkomst: om James Joyces Chamber music (James Joyce Society of Sweden and Finland, 1987)
  • Italo Svevo: James Joyce (översättning: Ingvar Björkeson, Ellerström, 1986)
  • Tema: Joyce (redaktör: Jonas Ellerström, Ellerström, 1986)
  • Thomas Warburton: Två främlingar: T.S. Eliot och James Joyce (Schildt, 1944)
  • Gösta Werner: James Joyce och Sergej Eisenstein: två konstnärers möte (James Joyce Society of Sweden and Finland, 1988)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Power. From an Old Waterford House. sid. 71 
  2. ^ Power. From an Old Waterford House. sid. 63-64 
  3. ^ Joyce, James. ”Kapitel 1”. Finnegans Wake. http://poetry.rapgenius.com/James-joyce-finnegans-wake-chap-11-lyrics. Läst 22 augusti 2013. 
  4. ^ Cleckley, Hervey (1982). The Mask of Sanity, revised edition. Mosby Medical Library. ISBN 0-452-25341-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]