James Last

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
James Last 2006

James Last, egentligen Hans Last, född 17 april 1929 i Bremen, är en tysk orkesterledare, kompositör och musikarrangör.

År 1964 fick han ett eget kontrakt med skivbolaget Polydor. och har sedan dess med sin orkester, sålt ca 100 miljoner LP/CD. Det har gett honom 17 platinaskivor och 207 guldskivor (2012), vilket är världsrekord i antal guldskivor. Orkestern är kontinuerligt uppdaterad inom musikvärlden och framför ett brett spektrum av musikstilar. Detta tillsammans med det faktum att de musiker som ingår i storbandet tillhör de främsta och att James Last själv är en erkänt skicklig arrangör, torde sannolikt vara anledningen till att man fortfarande (2013) fyller idrottsarenor vid sina konserter.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hans Last föddes på Helmholtzstrasse 33 i stadsdelen Sebaldsbrück i Bremen. Fadern hade i sin ungdom varit till sjöss och arbetade som tjänsteman vid Bremens stad. Faderns stora passion var musik och på fritiden spelade han vid olika tillställningar. Även Lasts bröder spelade instrument. Under andra världskriget sökte Hans Last in till Wehrmachts Heeresmusikschule, ung, Krigsmaktens armémusikskola, och antogs. Han fick sin musikutbildning vid musikskolan i Bückeburg sedan musikskolan i Frankfurt am Main bombats.[1]

1946 fick han anställning som basist i Radio Bremens underhållningsorkester. Under första hälften av 1960-talet var han anställd som, en erkänt skicklig, arrangör hos skivbolaget Polydor (Deutsche Grammophon). 1964 gick Hans Last till skivbolagsledningen och presenterade en idé; De tillställningar han tagit del av som barn hos sina föräldrar saknade något; Musik som bidrog till att skapa en "partystämning". Hans idé var, att spela in de senaste hitsen med storband och publik för att bidra till en livligare stämning under hemmapartyt.

En förmodligen något tveksam skivbolagsledning gick med på att låta honom pröva detta. Att beakta i sammanhanget är att under den här tiden var den moderna popmusiken under stark framväxt, med grupper som The Beatles och Rolling Stones som de kanske mest framträdande. Grupper som definitivt tilltalade den yngre generationen, men kanske inte i lika stor utsträckning den äldre. Hans Last öppnade dörren för den äldre generationen mot den framväxande popmusiken genom sina hit medleys, som presenterades två gånger per år på LP-serien "Non stop dancing". Serien utgavs under perioden 1965–1985.

Internationell karriär[redigera | redigera wikitext]

Den första LP-skivan "Non stop dancing -65" (1965) blev en stor succé i hemlandet Tyskland. Skivbolaget såg en stor möjlighet till internationell framgång. 1967 utgavs LP:n "This is James Last" på den internationella marknaden. Skivbolaget hade bytt ut förnamnet "Hans" mot "James", för att det ansågs vara mer gångbart internationellt. Från att inledningsvis varit en succé i Tyskland, spreds skivorna över i stort sett hela världen och serien "Non stop dancing" kom att bli ryggraden i skivutgivningen. Inledningsvis bestod orkestern av tyska studiomusiker. Allteftersom orkestern blev mer internationellt känd, ökade också antalet internationellt erkända musiker. Orkestern består idag av toppmusiker från cirka 15 nationer. De musikaliska framgångarna omfattar över 150 länder.

Under den mest produktiva perioden, avseende skivutgivning,(1970-talets första hälft) utkom tolv LP-skivor per år. 1968 började James Last turnera internationellt. Under perioden 1968–2013 har mer än 2500 konserter genomförts över hela världen. Turnerandet pågår än idag (2013), med konserter i Storbritannien samt på den europeiska kontinenten. James Last har rekordet i Royal Albert Hall (London) med hittills (2013) 89 konserter. Turnerandet har i stort ett omfattat alla världsdelar. James Last turnerade, som en av de första grupperna från väst, i dåvarande Sovjetunionen (1972). 2001 genomfördes en turné i Kina. I december 2009 genomfördes en konsert i Moskva.

Under 1980-talet uppstod en lugnare period i turnerandet, som låg helt nere under något år i samband med att James Lasts hustru dog. Under 1990-talet uppstod en nyrenässans för James Lasts musik. Representanter för hiphop och rapmusiken använde James Lasts musik som underlag för sampling vid sina egna inspelningar. Hans välkända stycke The Lonely Shepherd var ett av ledmotiven i filmen Kill Bill.

Dagens turnerande genomförs främst i Europa. 2002, 2004, 2006, 2007, 2009, 2011 samt 2013 genomförde James Last omfattande turnéer i Storbritannien och på den europeiska kontinenten. Även Sverige fick ett besök under våren 2004, där en konsert genomfördes i Scandinavium i Göteborg. Konserterna genomförs på de stora inomhusarenorna. Trots begränsad marknadsföring tar biljetterna snabbt slut.

Under hösten 2004 producerades ett tämligen sensationellt hyllningsalbum till hans ära. Där framför artister som Tom Jones, Nina Hagen, Luciano Pavarotti ett brett spektrum av musikstilar. Alltifrån operett till hiphop och rap finns på skivan. Den kan sägas representera James Lasts grundinställning till musiken, vilket också präglat hans inspelningar genom åren: Han vill inte definiera musik i olika stilar. Det finns bara två sorters musik, bra eller dålig, menar James "Hansi" Last.

Under sin karriär har James Last sålt ca 100 miljoner LP/CD. För detta har han erhållit 207 guldskivor (2012), vilket är världsrekord.

2012 invaldes James Last som hedersprofessor vid konsthögskolan i sin födelsestad Bremen. Samma år tilldelades han utmärkelse för sitt livsverk inom musiken, (som utdelas av GEMA).

2013 tilldelades James Last en utmärkelse från staden Wien för sina inspelningar av den österrikiska operettkompositören Robert Stoltz och wienervalskungen Johann Strauss

James Last är numera bosatt i Florida, USA.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://de.wikipedia.org/wiki/Hans_Last

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]