Jan Fridegård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jan Fridegård
Jan Fridegård på ett foto ur Vecko-Journalens julnummer 1943.
Jan Fridegård på ett foto ur Vecko-Journalens julnummer 1943.
Född 14 juni 1897
Enköpings-Näs,  Sverige
Död 8 september 1968 (71 år)
Uppsala,  Sverige
Yrke Författare
Nationalitet  Sverige
Språk Svenska
Verksam 1931-1967
Framstående verk Jag Lars Hård, Trägudars land
Make/maka Gudrun Fridegård
Barn Aase Fridegård, Stefan Fridegård

Johan Fridolf Fridegård,[1] känd som Jan Fridegård, ursprungligen Johansson och i ungdomen kallad Fride Johansson, född 14 juni 1897 i Enköpings-Näs i Uppland, död 8 september 1968 i Uppsala,[1] var en svensk författare. I den svenska litteraturen hör Fridegård till proletärförfattarna, närmare bestämt statarskolan.

Liv och författarskap[redigera | redigera wikitext]

Liv och diktning hör intimt ihop när det gäller Jan Fridegård. Hans föräldrar var statare och fadern arbetade som ladugårdsförman på herrgården Katrinedal inte långt från Enköping. Både morfar och farfar hade varit indelta soldater, något Jan Fridegård följde upp när han 18 år gammal tog värvning. Det blev tre hårda år som livdragon. Han anklagades bland annat för stöld och fick 1918 avtjäna straff på åtta månader i Långholmens centralfängelse, något som satte spår i Fridegård och senare skildras i den självbiografiska trilogin om huvudpersonen Lars Hård: Jag Lars Hård (1935), Tack för himlastegen (1936) och Barmhärtighet (1936). "Skamliga år i ständig tävlan att vara den råaste bland råa", skriver han där om dessa år.

Dessa böcker väckte stor och upprörd uppmärksamhet på sin tid för sin sexuella frispråkighet, grova uttryck och gav en felaktigt negativ bild av författaren själv, men sedan dess har dessa verk kommit att omvärderas och räknas till den svenska litteraturens moderna klassiker. Soldattillvaron beskrev han även i romanen Äran och hjältarna (1938). Efter frisläppandet provade han på flera olika yrken. Han var oftast pank och arbetslös. Enligt Fridegård själv sov han ibland i ett bilvrak på ett skrotupplag i utkanten av Stockholm[2].

Han hade skrivit artiklar för den revolutionära tidskriften Brand när han 1931 lyrikdebuterade med samlingen Den svarta lutan. Den första romanen En natt i juli utkom två år senare. Därefter kom romaner och noveller i en jämn ström fram till författarens död 1968. Innan genombrottet hade Fridegård under sju år endast tjänat 40 kronor på sin skrivning[3].

Forntid och andlighet[redigera | redigera wikitext]

I trilogin om trälen Holme (Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök), 1940-1949, frångick Fridegård för första gången det självbiografiska temat och skildrade i stället händelser under vikingatiden. Det finns uppenbara paralleller till författarens samtid: klasskampsmotivet exemplifieras med Holmes kamp mot övermakten. Fridegård var en stor verklighetsskildrare men han lockades samtidigt av det övernaturliga.

Intresset gjorde avtryck bland annat i romanerna Torntuppen, (1941), Porten kallas trång (1952) och Sommarorgel, (1954); samtliga dessa romaner har tydliga inslag av mystik. I Den gåtfulla vägen (1963) dokumenterar han sitt esoteriska sökande och hur han övertygades om möjligheten till andekontakter vid seanser. I SVT-dokumentären Jan Fridegård - Ordkonstnären (2002) sägs det att Fridegård var spiritist och att han var övertygad om att han fått kontakt med sin döde far under en seans.

Fridegård hade redan från skolåldern ett starkt intresse för forntiden och särskilt vikingatiden [3]. Han står som upptäckare av två runstenar, den ena i Roslags-Näsby i Täby, den andra i Åkerby[förtydliga] norr om Uppsala.

Film[redigera | redigera wikitext]

Fridegård medverkade själv som manusförfattare till filmatiseringarna av hans debutroman (En natt i juli), När ängarna blommar (1946) och Lars Hård-trilogin, Lars Hård (1948), samt till Selma Lagerlöf-filmatiseringen Herr Arnes penningar (1954).[4] År 1996 gjorde SVT filmen Torntuppen, baserad på de andliga böckerna Torntuppen och Porten kallas trång.

Flera hembygder[redigera | redigera wikitext]

Under sin levnad flyttade Fridegård inom Uppland många gånger men sällan långt. Även om Håbo hittills har vårdat minnet av författaren bäst, gör både Täby och Vallentuna anspråk på åtminstone en del av Jan Fridegård. Åren i Vallentuna gjorde avtryck bland annat i romanen Torntuppen. Flera gatunamn i Vallentuna erinrar om författaren: Lars Hårds väg och Jan Fridegårds väg. I Täby bibliotek finns en informationstavla om Jan Fridegård. Han hyrde ett tag övervåningen på ett hus i runstenstäta Skålhamra och bodde även i Ensta. I Bålsta bär ortens gymnasieskola hans namn: Bildningscentrum Jan Fridegård. Vid Övergrans kyrka i Håbo finns ett museum tillägnat Jan Fridegårds minne.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Jan Fridegård gifte sig 1938 med Gudrun Nilsson (1914–1968) och de fick barnen Aase (född 1937) och Stefan (född 1942). Fridegårds föräldrar var lantarbetaren Johan Johansson From och Anna Lyster.[5] Han är begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.[6][7]

Jan Fridegårdsällskapet[redigera | redigera wikitext]

Jan Fridegårdsällskapet bildades 1993 i Enköping på initiativ av radioproducenten vid Radio Uppland, Hasse Eson. Sällskapets syfte är att sprida kännedom om och skapa intresse för Jan Fridegård, hans författarskap och samtida kulturströmningar. Sällskapets verksamhet skall även kunna omfatta annan litteratur.[8]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Rune Rydelius Fridegårdsstaty i Enköping (2011).
Fridegårdsmuseet i Övergran, Håbo
  • Johansson, Eleonore; Karlsson, Katarina (1974). Förteckning över ett urval gestalter i Jan Fridegårds skönlitterära verk: specialarbete inom ämnet litteraturorientering och bibliografi vid bibliotekshögskolan, Borås. Specialarbete / Bibliotekshögskolan, 0347-1128 ; vt 1975:6. Borås: Bibliotekshögskolan. Libris 256192 

Postuma utgivningar[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010)
  2. ^ Jan Fridegård, Lars Hård, sid 174 i W & W-utgåva, pocket 1963. Läst 2011-06.
  3. ^ [a b] Jan Fridegård, Trägudars land, i förordet till andra utgåvan, FiB-pocket 1944.
  4. ^ Jan FridegårdSvensk Filmdatabas
  5. ^ FRIDEGÅRD, JAN F, författare, Uppsala i Vem är Vem? / Svealand utom Stor-Stockholm 1964 / s 257.
  6. ^ Gert Gustavsson: Författargravar i Uppsala 2011
  7. ^ Jan Fridegårds gravplats från svenskagravar.se
  8. ^ Jan Fridegårdsällskapet - historik

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • En bok om Jan Fridegård. Uppsala: Bokgillet. 1957. Libris 432810 
  • Peurell, Erik (1998). En författares väg: Jan Fridegård i det litterära fältet = [A writer's trajectory] : [Jan Fridegård in the literary field]. Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 0349-1145 ; 39. Stockholm: Gidlund. Libris 7668622. ISBN 91-7844-284-2 
  • Schön, Ebbe (1973). Jan Fridegård och forntiden: en studie i diktverk och källor = Jan Fridegård's writings with themes from early Scandinavian history. Meddelanden / utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 0346-6817 ; 5. Uppsala. Libris 7746124. ISBN 91-85178-00-4 
  • Schön, Ebbe; Furuland, Lars; Kindlundh, Sten (1971). Tre uppsatser om Jan Fridegård. Stockholm. Libris 854013 
  • Wiström, Ella (1969). Jan Fridegård som sagoberättare: undersökning med huvudvikten på den språkligt-stilistiska adaptationen samt några av författarens berättartekniska knep. Stockholm: Litteraturhistoriska institutionen, univ. Libris 1778588 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Författaren Mariana Stjernas böcker med anknytning till Jan Fridegård.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]