Jan Fridegård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jan Fridegård på ett foto ur Vecko-Journalens julnummer 1943.

Jan Fridegård (egentligen Johan Fridolf Johansson och i ungdomen kallad Fride Johansson), född den 14 juni 1897 i Enköpings-Näs i Uppland, död den 8 september 1968, var en svensk författare. Han ligger begraven på Gamla kyrkogården i Uppsala. I den svenska litteraturen hör Fridegård till proletärförfattarna, närmare bestämt statarskolan.

Innehåll

[redigera] Liv och författarskap

Liv och diktning hör intimt ihop när det gäller Jan Fridegård. Hans föräldrar var statare och fadern arbetade som ladugårdsförman på herrgården Katrinedal inte långt från Enköping. Både morfar och farfar hade varit indelta soldater, något Jan Fridegård följde upp när han arton år gammal tog värvning. Det blev tre hårda år som livdragon. Han anklagades bland annat för stöld och fick 1918 avtjäna straff på åtta månader i Långholmens centralfängelse, något som satte spår i Fridegård och senare skildras i den självbiografiska trilogin om huvudpersonen Lars Hård; Jag Lars Hård (1935), Tack för himlastegen (1936) och Barmhärtighet (1936). "Skamliga år i ständig tävlan att vara den råaste bland råa", skriver han där om dessa år.

Dessa böcker väckte stor och upprörd uppmärksamhet på sin tid för sin sexuella frispråkighet, grova uttryck och gav en felaktigt negativ bild av författaren själv, men sedan dess har dessa verk kommit att omvärderas och räknas till den svenska litteraturens moderna klassiker. Soldattillvaron beskrev han även i romanen Äran och hjältarna (1938). Efter frisläppandet provade han på flera olika yrken. Han var oftast pank och arbetslös. Enligt Fridegård själv sov han ibland i ett bilvrak på ett skrotupplag i utkanten av Stockholm[1].

Han hade skrivit artiklar för den revolutionära tidskriften Brand när han 1931 lyrikdebuterade med samlingen Den svarta lutan. Den första romanen En natt i juli utkom två år senare. Därefter kom romaner och noveller i en jämn ström fram till författarens död 1968.

[redigera] Forntid och andlighet

I trilogin om trälen Holme (Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök), 1940-1949, frångick Fridegård för första gången det självbiografiska temat och skildrade i stället händelser under vikingatiden. Det finns uppenbara paralleller till författarens samtid: klasskampsmotivet exemplifieras med Holmes kamp mot övermakten. Fridegård var en stor verklighetsskildrare men han lockades samtidigt av det övernaturliga.

Intresset gjorde avtryck bland annat i romanerna Torntuppen, (1941), Porten kallas trång (1952) och Sommarorgel, (1954); samtliga dessa romaner har tydliga inslag av mystik. I Den gåtfulla vägen (1963) dokumenterar han sitt esoteriska sökande och hur han övertygades om möjligheten till andekontakter vid seanser. I SVT-dokumentären Jan Fridegård - Ordkonstnären (2002) sägs det att Fridegård var spiritist och att han var övertygad om att han fått kontakt med sin döde far under en seans.

Fridegård hade stort intresse för forntiden. Han står som upptäckare av två runstenar, den ena i Roslags-Näsby i Täby, den andra i Åkerby norr om Uppsala.

[redigera] Film

Fridegård medverkade själv som manusförfattare till filmatiseringarna av hans debutroman (En natt i juli), När ängarna blommar (1946) och Lars Hård-trilogin, Lars Hård (1948), samt till Selma Lagerlöf-filmatiseringen Herr Arnes penningar (1954). År 1996 gjorde SVT filmen Torntuppen, baserad på de andliga böckerna Torntuppen och Porten kallas trång.

[redigera] Flera hembygder

Under sin levnad flyttade Fridegård inom Uppland många gånger men sällan långt. Även om Håbo hittills har vårdat minnet av författaren bäst, gör både Täby och Vallentuna anspråk på åtminstone en del av Jan Fridegård. Åren i Vallentuna gjorde avtryck bland annat i romanen Torntuppen. Flera gatunamn i Vallentuna erinrar om författaren: Lars Hårds väg och Jan Fridegårds väg. I Täby bibliotek finns en informationstavla om Jan Fridegård. Han hyrde ett tag övervåningen på ett hus i runstenstäta Skålhamra och bodde även i Ensta. I Bålsta bär ortens gymnasieskola hans namn: Bildningscentrum Jan Fridegård. Vid Övergrans kyrka i Håbo finns ett museum tillägnat Jan Fridegårds minne.

[redigera] Andligt efterspel och ytterligare böcker

Fridegårds djupa intresse för den sk andliga världen och spritistiska kontakter har på senare tid, långt efter hans död, fått ett nytt, något oväntat efterspel, då den andligt insatta författaren Mariana Stjerna på 1990-talet säger sig ha fått medial kontakt med Fridegårds ande från "andra sidan", då han sa sig vilja få möjlighet att genom henne förmedla ytterligare ett antal böcker om sina erfarenheter och märkliga upplevelser i den andliga världen efter den fysiska döden. Detta har hittills resulterat i böckerna: På änglavingar (1998), Tidsresa till ursprunget och framtiden (2005), Graalens gåta - Jesus och Maria Magdalena ur ett nytt perspektiv (2005) och Det osynliga folket - i naturens magiska värld (2009), samtliga på Solrosens förlag.

[redigera] Bibliografi

Rune Rydelius Fridegårdsstaty i Enköping (2011).

[redigera] Postuma utgivningar

[redigera] Postuma "samarbeten" med Mariana Stjerna

  • På änglavingar (1998)
  • Tidsresa till ursprunget och framtiden (2005)
  • Graalens gåta - Jesus och Maria Magdalena ur ett nytt perspektiv (2005)
  • Det osynliga folket - i naturens magiska värld (2009)

[redigera] Filmmanus

[redigera] Priser och utmärkelser

[redigera] Referenser

  1. ^ Jan Fridegård, Lars Hård, sid 174 i W & W-utgåva, pocket 1963. Läst 2011-06

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jan_Frideg%C3%A5rd&oldid=15674707"
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk