Jan Guillou

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Jan Guillou
Jan Guillou på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2005.
Jan Guillou på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2005.
Född 17 januari 1944 (65 år)
Södertälje, Stockholms län
Yrke Författare och journalist
Nationalitet Sverige
Genrer Främst historiska romaner och spionromaner
Make/maka Ann-Marie Skarp
Barn Ann-Linn Guillou och Dan Guillou

Officiell webbplats

Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou, född 17 januari 1944, är en svensk författare och journalist. 1973 blev Guillou rikskänd när han tillsammans med kollegan Peter Bratt i den så kallade IB-affären avslöjade att underrättelseorganet Informationsbyrån sysslade med olaga åsiktsregistrering, för vilket båda dömdes till fängelse (för spioneri). Bland Guillous mer kända verk återfinns romanserien om underrättelseofficeren Carl Hamilton och romantrilogin om korsriddaren Arn Magnusson.

Guillou är även verksam som kolumnist, på senare år främst i Aftonbladet. Han har i flera omröstningar bland den svenska journalistkåren framröstats som en av Sveriges viktigaste opinionsbildare.[1]

I oktober 2009 framkom uppgifter om att Guillou haft kontakt med KGB mellan 1967 och 1972.[2]

Innehåll

[redigera] Biografi

[redigera] Uppväxt och utbildning

Jan Guillou föddes i Södertälje, Stockholms län, som son till Charles Guillou och Marianne (född Botolfsen).[3] Modern kommer från en välbärgad familj av norskt ursprung, medan fadern är fransman och kom till Sverige som son till vaktmästaren vid franska ambassaden i Stockholm.[4][5] På grund av faderns franska medborgarskap tilldelades Guillou vid födseln franskt medborgarskap.[6] Sedan 1975 är han dock svensk medborgare.[7] Föräldrarna skiljdes åt när Guillous far flyttade med sin far till Helsingfors, där han utsetts till fransk ambassadör, och modern gifte sedan om sig med en ny man.[5]

Guillou växte upp under privilegierade förhållanden tillsammans med modern och hennes nya man i Saltsjöbaden och Näsby Park utanför Stockholm.[3] Han gick de två första skolåren på folkskola i Norrköping, där hans styvfar hade utsetts till direktör för ett kritbruk,[4] varefter han återvände med familjen till Saltsjöbaden.[8] Efter att ha läst tredje och fjärde klass på Saltsjöbadens folkskola gick han vidare till realskolan Vasa Real i Stockholm,[8] varifrån han dock relegerades på grund av misshandel, stöld och utpressning.[3] Efter detta skickades han till internatskolan Solbacka i Södermanland där han tog sin realskoleexamen.[9] Han läste sedan vidare som dagelev på internatskolan Viggbyholmsskolan, Täby varifrån han tog studentexamen från latinlinjens modernspråkliga gren 1964[10][11] och studerade sedan juridik i två år.[10]

Av sin styvfar, som Guillou beskrivit som sadist,[4] utsattes han dagligen för systematisk misshandel i hemmet.[8] Dessa och andra erfarenheter från uppväxten, som förhållandena på internatskolan Solbacka, ligger till grund för hans delvis självbiografiska roman Ondskan (1981). Boken filmatiserades även 2003 (se vidare Ondskan (film)).

[redigera] Journalistisk karriär

Guillou inledde sin journalistiska karriär som reporter på tidskriften FIB aktuellt under 1960-talet. Hans tid på denna tidning utgör en del av underlaget för hans satiriska roman Det stora avslöjandet som utkom 1974. Därefter övergick han till att skriva i olika vänster- och solidaritetsrörelsepublikationer, huvudsakligen i Folket i Bild/Kulturfront, där han 1973 blev chefredaktör. Detta år publicerade han, tillsammans med Peter Bratt en serie artiklar om Informationsbyrån, en hemlig organisation för åsiktsregistrering. Det gav upphov till IB-affären. För sin roll i avslöjandet dömdes han senare till fängelse för spioneri i 10 månader.

1984 belönades Guillou med Stora Journalistpriset sedan hans artiklar bidragit till en friande dom i det så kallade Keith Cederholm-målet.

Mellan 2000 och 2004 var Guillou ordförande i Publicistklubben.

[redigera] TV-karriär

Guillou har varit programledare i TV-programmen Magazinet (1981-1984), Rekordmagazinet (de sista åren tillsammans med Göran Skytte) och Grabbarna på Fagerhult tillsammans med Leif G.W. Persson och Pär Lorentzon. Han är en frekvent gäst i olika typer av debattprogram i Sveriges Television och TV 4.

I januari 2004 visade TV 4 en dokumentärserie i fem delar, Arns rike, om den tid i Sveriges historia under vilken boksviten om Arn Magnusson utspelar sig. I december 2005 visade TV 4 dokumentärserien Häxornas tid som är baserad på Guillous bok Häxornas försvarare. Både han och medförfattaren Henning Mankell spelade sig själva i TV-serien Talismanen som visades på TV 4 under 2003.

[redigera] Författarskap

Guillous mest kända böcker är serien om den svenske underrättelseofficeren Carl Hamilton. Även en kortare serie om korsriddaren Arn Magnusson har sålts i stora upplagor. Den delvis självbiografiska Ondskan blev mycket utskälld för sitt våldsamma innehåll när den kom, men har över åren visat sig ha en potential att ständigt locka nya läsare.

Guillou lämnade i slutet av 1990-talet Norstedts och grundade år 2000 tillsammans med Sigge Sigfridsson, Liza Marklund och förläggaren och sambon Ann-Marie Skarp bokförlaget Piratförlaget.[12]

[redigera] Åsikter och politiska ställningstaganden

Jan Guillou på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2006.

Guillou skriver sedan början av 1990-talet regelbundet kolumner för Aftonbladet. Guillou är välkänd för att föra fram kontroversiella åsikter - han har exempelvis drivit och medverkat i debatter rörande att bimbos håller på att ersätta kompetent folk som tv-programledare[13] och att tillämpningen av de svenska terroristlagarna präglas av rasism mot människor av arabisk härkomst. Han har också använt sin offentliga roll i medierna för att kommentera justitiemord på flera män som anklagats för sexuella övergrepp på barn. Guillou använder ibland uttrycket "Sveriges malligaste morgontidning" i sina krönikor i Aftonbladet, då han syftar på Dagens Nyheter.

Guillou är motståndare till Piratpartiet. Han har bland annat kritiserat författarkollegan Lars Gustafsson vilken uttryckt sitt stöd för Piratpartiet.[14][15]

Under 1960- och 1970-talet var Guillou knuten till den maoistiska organisationen Clarté.[16] Han var även under cirka sex månader medlem i det då till Clarté närstående Sveriges kommunistiska parti (tidigare Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, KFML), men uteslöts ur partiet sedan han beslutat att inte betala in den månatliga medlemsavgiften under en tid då han var bosatt utomlands. Idag beskriver han sig endast som socialist.[3] Enligt SÄPO-uppgifter publicerade i Expressen 24 oktober 2009 rekryterades Jan Guillou vid denna tid av KGB.[17]

Guillou har under lång tid engagerat sig i Israel-Palestina-konflikten, där han intagit en tydligt palestinavänlig och israelkritisk hållning. Han har beskrivit sionismen som "i grunden rasistisk" och har upprepade gånger liknat staten Israel vid den forna apartheidregeringen i Sydafrika.[18][19] I en debattartikel i Svenska Dagbladet 1977 förklarade han: "Jag är optimist, jag tror att Israel kommer att upphöra att existera före Harmagedon".[20] Guillou har även kritiserat den verksamhet som bedrivs av bland annat Svenska kommittén mot antisemitism.[19] Guillou intervjuades vid ett tillfälle av Ahmed Rami om tidningspressen i Sverige, vilket sedan sändes i Radio Islam; diskussionen kom in på Bonniers och andra företag och Rami fyllde i med att "den judiska pressen" dominerade i Sverige. Guillou betonade senare att han inte varit klar över att Rami tänkte använda intervjun för antisemitiska syften och att han inte var närmare bekant med Radio Islam.[21]

Guillou har ibland under 90-/00-talen uttryckt sig kritiskt om den stora roll som frågor om genus, sexuell läggning och sexuella erfarenheter har fått för att skapa nyheter eller profilera vissa journalister, kändisar och tidningar i offentligheten. Inför publiceringen av sin bok Häxornas försvarare 2002 sade han i en intervju, angående förekomsten av homosexualitet i samhället över tid att: "homosexualitet är mer en modeföreteelse än något man föds till. Det är någonting som har kommit och gått i historien".[22] En del av dessa uttalanden har väckt stark polemik från kolumnister i dagspressen och från RFSL.

[redigera] Uppgifter om samröre med KGB

Den 23 oktober 2009 publicerades uppgifter i Expressen[23] om att Guillou mellan 1967 och 1972 utfört uppdrag åt KGB.[2] Uppgifterna härstammade från Säpo och bekräftades av Guillou.[24] Motivet var enligt Guillou att som journalist försöka infiltrera den sovjetiska säkerhetstjänsten.[25] Vid vissa tillfällen tog Guillou emot pengar i utbyte mot rapporter.[26]

Guillou avbröt kontakten med KGB 1972, enligt Guillou eftersom den inte hade lett till några upptäckter och för att han nu hade inlett granskningen av IB. SÄPO fick tipset[27] om samröret med KGB av Guillous kollega Arne Lemberg.[26]

[redigera] Familj och privatliv

Jan Guillou var tidigare gift med författaren och översättaren Marina Stagh, med vilken han har sonen Dan (född 1970) och dottern Ann-Linn (född 1972). Numera är han sambo med bokförläggaren Ann-Marie Skarp. Han är bosatt på Östermalm i Stockholm och på gården Flybo i Börstils socken, Östhammars kommun i norra Roslagen.[3][28]

[redigera] Bibliografi och medverkan i TV-produktioner

[redigera] Romaner om Carl Hamilton

Hamilton-serien
av Jan Guillou

Romaner

Filmer och tv-serier

Fristående fortsättning

[redigera] Romaner om Arn Magnusson

[redigera] Övriga romaner

[redigera] Andra böcker

[redigera] Filmatiseringar och tv-bearbetningar av Guillous böcker

[redigera] Tv-serier efter manus av Guillou

[redigera] Priser och utmärkelser

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ "Sveriges 100 Viktigaste Opinionsledare 2006". DSM. 2006. http://www.dsm.nu/100_topp_2006.html. Läst 7 januari 2009. 
  2. ^ [a b] "Jan Guillou arbetade för KGB". Rapport, Svt.se. 24 oktober 2009. http://svt.se/2.22620/1.1742681/jan_guillou_arbetade_for_kgb. Läst 10 november 2009. 
  3. ^ [a b c d e] Hagen, Cecilia (2006-12-03). ""Det ska mycket till för att reta upp mig"". Expressen. http://www.expressen.se/1.481347. Läst 2008-02-26. 
  4. ^ [a b c] Guillou, Jan (augusti 2002). "Barndom och ungdom". Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom. Läst 2009-01-07. 
  5. ^ [a b] Trägårdh, Maria (2003-09-27). "Kan man ta bort sin ondska, Jan Guillou?". Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article166513.ab. Läst 2008-02-26. 
  6. ^ Intervju i Aktuellt, Sveriges television, 1966.
  7. ^ "Chatt med Jan Guillou 080819". Dagens Nyheter. 2008-08-19. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3004&a=817949. Läst 2009-01-07. 
  8. ^ [a b c] Guillou, Jan (augusti 2002). "Barndom och ungdom sida 2". Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom/barndom-och-ungdom-del2. Läst 2009-01-07. 
  9. ^ Guillou, Jan (augusti 2002). "Barndom och ungdom sida 3". Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom/barndom-och-ungdom-del3. Läst 2009-01-07. 
  10. ^ [a b] "Jan Guillou – författare, journalist, debattör". Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/om-jan-guillou. Läst 2009-01-07. 
  11. ^ Guillou, Jan (augusti 2002). "Barndom och ungdom sida 4". Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom/barndom-och-ungdom-del4. Läst 2009-01-07. 
  12. ^ Sörbring, Karin (8 juni 1999). "Guillou startar nytt förlag med succéförfattare". Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9906/08/guillou.html. Läst 2009-11-02. 
  13. ^ Guillou, Jan (24 april 2001). "”Gubbdjävlar må ha tittare men ungdomar är fräschare”". Journalisten (tidning). http://web.archive.org/web/20010619232115/http://www.journalisten.nu/kronika.asp?article_id=2343. Läst 2008-03-01. 
  14. ^ Gustafsson, Lars (2009-06-07). "Därför röstar jag på piratpartiet". Expressen. http://www.expressen.se/kultur/1.1583792/darfor-rostar-jag-pa-piratpartiet. Läst 2009-06-07. 
  15. ^ Guillou, Jan (2009-06-07). "Författare utan läsare röstar på fel parti". Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article5327377.ab. Läst 2009-06-07. 
  16. ^ "IB-affären". P3 Dokumentär. Sveriges Radio. P3, Stockholm. 2007-06-17. Nr. 1, säsong 4. 21 minuter in i programmet.
  17. ^ Sofia Lundgren (24 oktober 2009). "Jan Guillou: ”Jag var ung och kolossalt naiv”". Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/jan-guillou-jag-var-ung-och-kolossalt-naiv-1.981670. 
  18. ^ Guillou, Jan (1976), Journalistik 1967-1976, Stockholm: Oktoberförlaget, ss. 164-166, ISBN 91-7242-039-1 
  19. ^ [a b] Guillou, Jan (2001-04-16). "Så tystas kritik mot israelisk apartheid". Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0104/16/guillou.html. Läst 2008-03-01. 
  20. ^ Guillou, Jan (13 mars 1977). "Jag är optimist". Svenska Dagbladet. s. 3. 
  21. ^ Jan Guillou om den judiska pressen i Sverige (i en intervju som sändes i Radio Islam), läst 091026
  22. ^ Wiklund, Anna-Maria (2002-08-02). "”Homosexualitet är snarare en trend”". Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article86688.ab. Läst 2008-03-01. 
  23. ^ Hylin, Mikael och Micke Ölander (23 oktober 2009). "Jan Guillou hemlig agent åt Sovjet". Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1754572/jan-guillou-hemlig-agent-at-sovjet. Läst 10 november 2009. 
  24. ^ Ståhl, Henrik (25 oktober 2009). "KGB-scoop lockade 'naiv' Guillou". Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3703183.svd. Läst 10 november 2009. 
  25. ^ Lundgren, Sofia (24 oktober 2009). "Jan Guillou: ”Jag var ung och kolossalt naiv”". Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/jan-guillou-jag-var-ung-och-kolossalt-naiv-1.981670. Läst 27 oktober 2009. 
  26. ^ [a b] Holmén, Christian (25 oktober 2009). "Jan Guillou: "Vi delade på pengarna"". Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/avslojar/1.1755885/jan-guillou-vi-delade-pa-pengarna. Läst 26 oktober 2009. 
  27. ^ "Arne Lembergs brev till Säpo, 14 april 1967". Expressen. 25 oktober 2009. http://extra.expressen.se/pdf/091026lemberg.pdf. Läst 10 november 2009. 
  28. ^ Ullenius, Agneta (2007-09-21). "Ridderliga Östermalm". Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_37317.svd. Läst 2008-02-26. 

[redigera] Litteratur

  • Cecilia Nauclér. Guillou. (Författarporträtt). s. 32-34. I: Språktidningen, nr. 1, 2009

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Guillou"