Jan Guillou

Från Wikipedia
Version från den 8 januari 2018 kl. 15.29 av Tournesol (Diskussion | Bidrag) (Gjorde redigering 42315010 av 95.195.147.245 (diskussion) ogjord)
Ej att förväxla med Jean Guillou.
Jan Guillou
Jan Guillou 2015
Jan Guillou 2015
Född17 januari 1944 (80 år)
Södertälje, Stockholms län
YrkeFörfattare och journalist
NationalitetSverige
Språksvenska[1][2], franska och engelska
GenrerFrämst historiska romaner och spionromaner
Make/makaAnn-Marie Skarp
BarnAnn-Linn Guillou
Dan Guillou
Webbplatshttp://www.piratforlaget.se/authorship/jan-guillou/

Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou (/gi'juː/), född 17 januari 1944 i Södertälje, är en svensk författare och journalist. 1973 blev Guillou rikskänd när han tillsammans med kollegan Peter Bratt i den så kallade IB-affären avslöjade att det i Sverige fanns en hemlig organisation inom underrättelsetjänsten som riksdagen inte kände till. Då avslöjandena ansågs skada rikets säkerhet dömdes Guillou, Bratt samt deras källa, den tidigare underrättelseagenten Håkan Isacson, till fängelse (för spioneri). Dessförinnan hade Guillou skrivit rapporter mot betalning åt KGB, enligt honom själv i syfte att infiltrera organisationen.

Bland Guillous mer kända verk återfinns romanserien om underrättelseofficeren Carl Hamilton, romantrilogin om korsriddaren Arn Magnusson samt den delvis självbiografiska romanen Ondskan om livet på en internatskola.

Guillou är även verksam som kolumnist, på senare år främst i Aftonbladet. Han har i flera omröstningar bland den svenska journalistkåren framröstats som en av Sveriges viktigaste opinionsbildare.[3]

Biografi

Uppväxt och utbildning

Guillou är son till diplomaten Charles Guillou (född 1922) och Marianne Botolfsen (1922–2013).[4] Modern kom från en välbärgad familj och hade genom sin far norskt ursprung, medan fadern är fransman med bretonsk-svenska anor och kom till Sverige som son till handelsattachén vid franska ambassaden i Stockholm.[5][6] På grund av faderns franska medborgarskap tilldelades Guillou vid födseln franskt medborgarskap.[7] Sedan 1975 är han dock svensk medborgare.[8] Föräldrarna skildes sedan Guillous far avsåg att flytta med sin far till Helsingfors; farfadern hade där fått tjänst som handelsattaché vid franska ambassaden. Modern gifte därefter om sig med Nils Hansén.[6][ej i angiven källa]

Guillou växte upp under privilegierade förhållanden tillsammans med modern och hennes nya man i Saltsjöbaden och Näsby Park utanför Stockholm.[4] Han gick de två första skolåren i folkskola i Norrköping, där hans styvfar hade utsetts till direktör för ett kritbruk,[5] varefter han återvände med familjen till Saltsjöbaden.[9] Efter att ha läst tredje och fjärde klass på Saltsjöbadens folkskola gick han vidare till realskolan Vasa Real i Stockholm,[9] varifrån han dock relegerades på grund av misshandel, stöld och utpressning.[4] Efter detta skickades han till internatskolan Solbacka i Södermanland där han gick 1,5 år och slutade efter 4/5. Han läste sedan vidare som dagelev på internatskolan Viggbyholmsskolan i Täby, där han tog studentexamen på latinlinjens modernspråkliga gren 1964[10][11] och studerade sedan juridik på halvtid i två år.[10]

Guillou uppger att hans styvfar var sadist,[5] och dagligen utsatte honom för systematisk misshandel i hemmet.[9] Denna bild samt skildringen av förhållandena på internatskolan Solbacka ligger till grund för den delvis självbiografiska romanen Ondskan (1981). Boken filmatiserades även 2003 (se vidare Ondskan (film)).

Sanningshalten i Guillous böcker och då framförallt romanen Ondskan har ifrågasatts, bland annat av hans mor, halvsyster samt några lärare och skolkamrater, som menar att Jan Guillou ljuger om sin uppväxt och skoltid.[12][13][14] Guillou har dock bemött dessa påståenden i flera sammanhang och även kommenterat det ansträngda förhållandet till sin familj i intervjuer.[15][16] Den kritiska bok där journalisten Paul Frigyes upprepar vissa av beskyllningarna gällande sanningsenlighet drogs så småningom tillbaka av Norstedts.[17]

Journalistisk karriär

Guillou inledde sin journalistiska karriär som reporter på tidskriften FIB aktuellt under 1960-talet. Hans tid på denna tidning utgör en del av underlaget för hans satiriska roman Det stora avslöjandet som utkom 1974. Därefter övergick han till att skriva i olika vänster- och solidaritetsrörelsepublikationer, huvudsakligen i Folket i Bild/Kulturfront där Greta Hofsten var chefredaktör. 1973 publicerade han tillsammans med Peter Bratt en serie artiklar om IB, en hemlig del av den svenska militära underrättelsetjänsten. Det gav upphov till IB-affären. För sin roll i avslöjandet dömdes han senare till fängelse för spioneri i 10 månader.

1984 belönades Guillou med Stora Journalistpriset sedan hans artiklar bidragit till en friande dom för Keith Cederholm.

Mellan 2000 och 2004 var Guillou ordförande i Publicistklubben.

TV-karriär

Guillou har varit programledare i TV-programmen Magazinet (1981-1984), Rekordmagazinet (de sista åren tillsammans med Göran Skytte) och Grabbarna på Fagerhult tillsammans med Leif G.W. Persson och Pär Lorentzon. Han är en ofta sedd gäst i olika typer av debattprogram i Sveriges Television och TV 4.

I januari 2004 visade TV 4 en dokumentärserie i fem delar, Arns rike, om den tid i Sveriges historia under vilken boksviten om Arn Magnusson utspelar sig. I december 2005 visade TV 4 dokumentärserien Häxornas tid som är baserad på Guillous bok Häxornas försvarare. Både han och medförfattaren Henning Mankell spelade sig själva i TV-serien Talismanen som visades på TV 4 under 2003.

Författarskap

Guillous mest kända böcker är serien om den svenske underrättelseofficeren Carl Hamilton. Även en kortare serie om korsriddaren Arn Magnusson har sålts i stora upplagor. Den delvis självbiografiska Ondskan blev mycket utskälld för sitt våldsamma innehåll när den kom. Bokens sanningshalt har senare ifrågasatts av både före detta skolkamrater till Guillou och av hans egen mamma [18]

Guillou lämnade i slutet av 1990-talet Norstedts och grundade år 2000 tillsammans med Sigge Sigfridsson, Liza Marklund samt förläggaren och sambon Ann-Marie Skarp bokförlaget Piratförlaget.[19]

Åsikter och politiska ställningstaganden

Jan Guillou på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2006.

Under 1960- och 1970-talet var Guillou knuten till den maoistiska organisationen Clarté.[20] Han var även under cirka sex månader medlem i det då Clarté närstående Sveriges kommunistiska parti, men uteslöts ur partiet sedan han beslutat att inte betala in den månatliga medlemsavgiften under en tid då han var bosatt utomlands. Idag beskriver han sig endast som socialist.[4]

I slutet av 60-talet hade Jan Guillou kontakter med KGB-officeren Jevgenij Ivanovitj Gergel. Enligt Jan Guillou var syftet att göra ett avslöjande av KGB:s spioneri i Sverige.[21]

År 1977 blev den unge mexikanen Jaime Okosuno arresterad i Köpenhamn misstänkt för spionage till förmån för kommunistiska Kuba och han riskerade fängelse och utvisning ifrån Danmark. Guillou for till Köpenhamn för att tala för hans sak.[22]

Guillou har under lång tid engagerat sig i Israel-Palestina-konflikten, där han intagit en tydligt palestinavänlig och israelkritisk hållning. Han har beskrivit sionismen som "i grunden rasistisk" och har upprepade gånger liknat staten Israel vid den forna apartheidregeringen i Sydafrika.[23][24] I en debattartikel i Svenska Dagbladet 1977 förklarade han: "Jag är optimist, jag tror att Israel kommer att upphöra att existera före Harmagedon".[25] Guillou har även kritiserat den verksamhet som bedrivs av bland annat Svenska kommittén mot antisemitism.[24] Guillou intervjuades vid ett tillfälle av Ahmed Rami om tidningspressen i Sverige, vilket sedan sändes i Radio Islam; diskussionen kom in på Bonniers och andra företag och Rami fyllde i med att "den judiska pressen" dominerade i Sverige. Guillou betonade senare att han inte varit klar över att Rami tänkte använda intervjun för antisemitiska syften och att han inte var närmare bekant med Radio Islam.[26]

Guillou skriver sedan början av 1990-talet regelbundet kolumner för Aftonbladet. Guillou är välkänd för att föra fram också kontroversiella åsikter. Några frågor han lyft fram är att tillämpningen av de svenska terroristlagarna präglas av rasism mot människor av arabisk härkomst, att allvarligt menade reportage mister sin trovärdighet och därmed sina tittare då "gubbjävlar" som programledare ersätts med "bimbon"[27] och justitiemord på män som anklagats för sexuella övergrepp på barn. Jan Guillou har under många år skrivit om det så kallade styckmordsmålet med allmänläkaren och obducenten. 1988 bevakade Guillou fallet för Aftonbladets räkning. Han har under åren framfört uppfattningen att de två läkarna utsatts för ett justitiemord. Guillou använder ibland uttrycket "Sveriges malligaste morgontidning" i sina krönikor i Aftonbladet, då han syftar på Dagens Nyheter.

Jan Guillou vägrade demonstrativt att delta under en minnesstund för de människor som dödades under terroristattacken i New York den 11 september 2001. "Rent hyckleri" och "osmaklig", kallade Jan Guillou minnesstunden: "USA har dödat tre miljoner i Vietnam och två miljoner i Irak. Dessa fem miljoner döda har inte föranlett så mycket som fem sekunders tystnad på någon bokmässa någonstans."[28]

Guillou stöder dagens upphovsrätt och kritiserar Piratpartiets strävanden: "Alla bokhandlar, även de modernaste nätbokhandlar, skulle upphöra att existera. Ingen skulle trycka böcker. Det vore inte teknisk utveckling utan en kulturell katastrof."[29]

Guillou har ibland under 90-/00-talen uttryckt sig kritiskt om den stora roll som frågor om genus, sexuell läggning och sexuella erfarenheter har fått för att skapa nyheter eller profilera vissa journalister, kändisar och tidningar i offentligheten. Inför publiceringen av sin bok Häxornas försvarare 2002 sade han i en intervju, angående förekomsten av homosexualitet i samhället över tid att: "homosexualitet är mer en modeföreteelse än något man föds till. Det är någonting som har kommit och gått i historien".[30] En del av dessa uttalanden har väckt stark polemik från kolumnister i dagspressen och från RFSL.

Guillou har i Aftonbladet skrivit att Danmark förföljer muslimer genom att ställa dem inför rätta i terroristrättegångar, ett påstående han grundade i de fyra fällande domar som svenska muslimer fick efter Terrorplanerna i Köpenhamn 2010.[31] Terrorforskaren Magnus Ranstorp som varit inblandad i flera rättegångar replikerade att Guillous kritik är ogrundad, eftersom det i flera terrormål har funnits frikända såväl som fällda misstänkta.[31] Den före detta operativa chefen för Politiets Efterretningstjeneste Hans Jørgen Bonnichsen som tidigare kritiserat vissa initiativ i terrorbekämpningen hävdade att terrormisstänkta får en rättvis prövning i domstolarna och att han "i bakgrund av det stora fokuset på högerextremister hade svårt att se att det förekom en hets mot muslimer i samhället".[31]

Samröre med KGB

Den 23 oktober 2009 publicerades uppgifter i Expressen[32] om att Guillou mellan 1967 och 1972 "utfört uppdrag" åt KGB.[33] Uppgifterna härstammade från Säpo och bekräftades delvis av Guillou.[34] Uppdragen handlade enligt Säpo om att han skrivit någon artikel "på basis av redan publicerade öppna nyheter", i vilket de inte kunde "se något brottsligt".[35]

Motivet var enligt Guillou att som journalist försöka infiltrera den sovjetiska säkerhetstjänsten.[36] Vid två tillfällen tog Guillou emot pengar i utbyte mot rapporter.[37]

Enligt Guillou själv avbröt han kontakten med KGB 1972 (då 28 år gammal) eftersom den inte hade lett till några upptäckter och för att han då hade inlett granskningen av IB. Säpo fick tipset[38] om samröret med KGB av Guillous kollega Arne Lemberg.[37] Säpo var emellertid försiktiga med att lita på Lembergs uppgifter, och menade i ett PM från 1967 att det han berättade nog oftast "bottnade i tro". Expressens reporter Mikael Ölander har sagt att det han personligen tycker är bland det mest intressanta är att Säpo använt "de här lösa uppgifterna" för att få tillstånd till en telefonavlyssning 1973 som egentligen var olaglig.[35]

Pressombudsmannen var i en utredning kritisk mot Expressens publicering och menade bland annat att rubriken ”Jan Guillou hemlig agent åt Sovjet" saknade täckning. Publiceringen friades dock av Pressens Opinionsnämnd med motiveringen att orden i rubrikerna och på löpsedlarna inte har ”någon helt klar innebörd”, att artikelserien som helhet var ”i huvudsak korrekt” och att Guillou fått gott om plats att ge sin version.[39]

Familj och privatliv

Jan Guillou och Ann-Marie Skarp på galapremiären av Hamilton - I nationens intresse, i Stockholm den 9 januari 2012.

Jan Guillou var tidigare sambo med författaren och översättaren Marina Stagh, med vilken han har sonen Dan (född 1970) och dottern Ann-Linn (född 1972). Han gifte sig efter långvarigt samboende med Ann-Marie Skarp den 14 maj 2010 i en borgerlig vigsel vid Varnhems klosterkyrka i Västergötland.[40] Han är bosatt på Östermalm i Stockholm och på gården Flybo i Börstils socken, Östhammars kommun i norra Roslagen.[4][41]

Idag driver han flera bolag inom mediebranschen:

  • Achilleus Art o Media Aktiebolag
  • Palco Media Aktiebolag
  • Piratförlaget Holding AB/Piratförlaget Aktiebolag

Bibliografi

Romaner om Carl Hamilton

Huvudartikel: Carl Hamilton (litterär figur)

Fristående fortsättning

Romaner om Arn Magnusson

Huvudartikel: Arn Magnusson

Fristående fortsättning

Romaner om polisintendent Eva Johnsén-Tanguy

Huvudartikel: Eva Johnsén-Tanguy

Romansviten Det stora århundradet

Övriga romaner

Andra böcker

Film och TV

Filmatiseringar och TV-bearbetningar av Guillous böcker

TV-serier efter manus av Guillou

Programledare i TV

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
  3. ^ ”Sveriges 100 Viktigaste Opinionsledare 2006”. DSM. 20 april 2006. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070806123703/http://www.dsm.nu/100_topp_2006.html. Läst 7 januari 2009. 
  4. ^ [a b c d e] Hagen, Cecilia (3 december 2006). ”"Det ska mycket till för att reta upp mig"”. Expressen. http://www.expressen.se/1.481347. Läst 26 februari 2008. 
  5. ^ [a b c] Guillou, Jan (1 augusti 2002). ”Barndom och ungdom”. Piratförlaget. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100820131659/http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom. Läst 7 januari 2009. 
  6. ^ [a b] Trägårdh, Maria (27 september 2003). ”Kan man ta bort sin ondska, Jan Guillou?”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article166513.ab. Läst 26 februari 2008. 
  7. ^ Intervju i Aktuellt, Sveriges television, 1966.
  8. ^ ”Chatt med Jan Guillou 080819”. Dagens Nyheter. 19 augusti 2008. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3004&a=817949. Läst 7 januari 2009. 
  9. ^ [a b c] Guillou, Jan (1 augusti 2002). ”Barndom och ungdom sida 2”. Piratförlaget. Arkiverad från originalet den 2 november 2011. https://web.archive.org/web/20111102111606/http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom/barndom-och-ungdom-del2. Läst 7 januari 2009. 
  10. ^ [a b] ”Jan Guillou – författare, journalist, debattör”. Piratförlaget. Arkiverad från originalet den 31 december 2008. https://web.archive.org/web/20081231205550/http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/om-jan-guillou. Läst 7 januari 2009. 
  11. ^ Guillou, Jan (1 augusti 2002). ”Barndom och ungdom sida 4”. Piratförlaget. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100829160401/http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom/barndom-och-ungdom-del4. Läst 7 januari 2009. 
  12. ^ ”Guillous moder: Min son ljuger om Ondskan”. Expressen. 2 november 2003. http://www.expressen.se/nyheter/1.57963/min-son-ljuger-om-ondskan. Läst 2 januari 2012. 
  13. ^ ”Guillous skolkamrater: "Jan Guillou ljuger"”. Expressen. 26 oktober 2003. http://www.expressen.se/nyheter/1.50142/skolkamraterna-jan-guillou-ljuger. Läst 2 januari 2012. 
  14. ^ ”Guillous lärare:"Jan Guillou var en mardröm"”. Expressen. 18 oktober 2003. http://www.expressen.se/noje/film/1.48700/lararen-guillou-var-en-mardrom. Läst 2 januari 2012. 
  15. ^ ”Orden blev slagskämpens vapen”. 27 september 2003. http://www.corren.se/nyheter/orden-blev-slagskampens-vapen-4560755.aspx. Läst 30 maj 2017. 
  16. ^ Radio, Sveriges. ”Jan Guillou – om manlighet, svaghet och våld - Söndagsintervjun”. sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/896822?programid=4772. Läst 30 maj 2017. 
  17. ^ ”Norstedts stoppar Guilloubiografi för gott - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 13 februari 2014. http://www.dn.se/dnbok/norstedts-stoppar-guilloubiografi-for-gott/. Läst 29 maj 2017. 
  18. ^ Wilhelmson, Markus (9 februari 2007). ”Min son ljuger om Ondskan”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/min-son-ljuger-om-ondskan/. Läst 14 december 2014. 
  19. ^ Sörbring, Karin (8 juni 1999). ”Guillou startar nytt förlag med succéförfattare”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9906/08/guillou.html. Läst 2 november 2009. 
  20. ^ "IB-affären". P3 Dokumentär. Sveriges Radio. P3, Stockholm. 2007-06-17. Nr. 1, säsong 4. 21 minuter in i programmet. Arkiverad från originalet 2008-02-28.
  21. ^ Sofia Lundgren (24 oktober 2009). ”Jan Guillou: ”Jag var ung och kolossalt naiv””. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/jan-guillou-jag-var-ung-och-kolossalt-naiv. 
  22. ^ ”Castros mexicaner i København” (på danska). www.b.dk. 8 juni 2014. https://www.b.dk/nationalt/castros-mexicaner-i-koebenhavn. Läst 24 juni 2017. 
  23. ^ Guillou, Jan (1976), Journalistik 1967-1976, Stockholm: Oktoberförlaget, s. 164-166, ISBN 91-7242-039-1 
  24. ^ [a b] Guillou, Jan (16 april 2001). ”Så tystas kritik mot israelisk apartheid”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0104/16/guillou.html. Läst 1 mars 2008. 
  25. ^ Guillou, Jan (13 mars 1977). ”Jag är optimist”. Svenska Dagbladet. s. 3. 
  26. ^ Jan Guillou om den judiska pressen i Sverige (i en intervju som sändes i Radio Islam), läst 091026
  27. ^ Guillou, Jan (24 april 2001). ””Gubbdjävlar må ha tittare men ungdomar är fräschare””. Journalisten (tidning). Arkiverad från originalet den 19 juni 2001. https://web.archive.org/web/20010619232115/http://www.journalisten.nu/kronika.asp?article_id=2343. Läst 1 mars 2008. 
  28. ^ ”Hela Sverige sörjer men inte Guillou”. Aftonbladet. 15 september 2001. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10231897.ab. Läst 20 april 2024. 
  29. ^ Guillou, Jan (7 juni 2009). ”Författare utan läsare röstar på fel parti”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article5327377.ab. Läst 7 juni 2009. 
  30. ^ Wiklund, Anna-Maria (2 augusti 2002). ””Homosexualitet är snarare en trend””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article86688.ab. Läst 1 mars 2008. 
  31. ^ [a b c] ”Svensk krimiforfatters terrorkritik af Danmark er usand”. Politiken. 26 juli 2012. http://politiken.dk/kultur/ECE1699478/svensk-krimiforfatters-terrorkritik-af-danmark-er-usand/. Läst 8 mars 2015. 
  32. ^ Hylin, Mikael och Micke Ölander (23 oktober 2009). ”Jan Guillou hemlig agent åt Sovjet”. Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1754572/jan-guillou-hemlig-agent-at-sovjet. Läst 10 november 2009. 
  33. ^ ”Jan Guillou arbetade för KGB”. Rapport, Svt.se. 24 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091027022256/http://svt.se/2.22620/1.1742681/jan_guillou_arbetade_for_kgb. Läst 10 november 2009. 
  34. ^ Ståhl, Henrik (25 oktober 2009). ”KGB-scoop lockade 'naiv' Guillou”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3703183.svd. Läst 10 november 2009. 
  35. ^ [a b] Josefsson, Dan (29 mars 2010). ”Expressens förlorade scoop om Guillou”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/kultur/article6860403.ab. Läst 11 april 2010. 
  36. ^ Lundgren, Sofia (24 oktober 2009). ”Jan Guillou: ”Jag var ung och kolossalt naiv””. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/jan-guillou-jag-var-ung-och-kolossalt-naiv. Läst 27 oktober 2009. 
  37. ^ [a b] Holmén, Christian (25 oktober 2009). ”Jan Guillou: "Vi delade på pengarna"”. Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/avslojar/1.1755885/jan-guillou-vi-delade-pa-pengarna. Läst 26 oktober 2009. 
  38. ^ ”Arne Lembergs brev till Säpo, 14 april 1967”. Expressen. 25 oktober 2009. http://extra.expressen.se/pdf/091026lemberg.pdf. Läst 10 november 2009. 
  39. ^ http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/83/8424.doc Pressens opinionsnämnd 21/2010 Anmälan mot Expressen
  40. ^ Expressen 2010-05-15 Här säger Jan Guillou ja
  41. ^ Ullenius, Agneta (21 september 2007). ”Ridderliga Östermalm”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_37317.svd. Läst 26 februari 2008. 
  42. ^ ”1968”. Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/bocker/1968/. Läst 24 augusri 2017. 
  43. ^ Rekordmagazinet med Jan Guillou., Svensk mediadatabas

Litteratur

  • Cecilia Nauclér. Guillou. (Författarporträtt). s. 32-34. I: Språktidningen, nr. 1, 2009
  • Paul Frigyes (2014). Jan Guillou - utifrån. Göteborg: Lindelöws Bokförlag. Reviderad utgåva av den av Norstedts förlag samma år indragna boken Höjd över varje misstanke.

Externa länkar

v • r
Carl Hamilton av Jan Guillou
Carl Hamilton · Erik Ponti · Pierre Tanguy
Romaner
Filmatiseringar
Täcknamn Coq Rouge (1989) · Förhöret (1989) · Fiendens fiende (1990) · Den demokratiske terroristen (1992) · Vendetta (1995) · Tribunal (1995) · Vendetta (1996) · Hamilton (1998) · I nationens intresse (2011) · Men inte om det gäller din dotter (2012)
TV-serier
Hamilton (2020)
Relaterade verk
v • r
Arn Magnusson av Jan Guillou
Romaner
Filmer
Tv-serier
Arn (2010)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jan_Guillou&oldid=42315018”