Jan Ling

Jan Nils Ling, född 12 april 1934 i Örebro, är en svensk musikvetare och akademisk ledare.

Ling studerade 1955–1958 piano vid Musikhögskolan i Stockholm, Under intryck av läraren Carl-Allan Moberg vid Uppsala universitet gällde hans forskning redan tidigt folkmusiken. Under 1960-talet var han anställd vid Svenskt visarkiv och Musikhistoriska museet och 1964 utkom hans Svensk folkmusik: bondens musik i helg och söcken, i vilken han behandlar svenska folkmusiken ur ett historiskt perspektiv. Den svenska folkmusiken förde då en tynande tillvaro och han såg inte någon annan framtid för denna än som en relikt från det förgångna. Till följd av 1970-talets svenska folkmusikvåg fick han senare revidera denna bild betydligt.

Ling blev filosofie doktor och docent i musikvetenskap vid Uppsala universitet 1966 och anställdes 1967 som lektor vid Göteborgs musikkonservatorium. Vid Göteborgs universitet blev han 1971 universitetslektor och 1977 professor i musikvetenskap. Han var universitetets rektor 1992–1997.

Ling ledde den nya musikvetenskapliga institutionen i Göteborg från 1967 och bidrog till att den fick en inriktning mot musiksociologi. Mest uppmärksammad har Ling förmodligen blivit för avhandlingen om nyckelharpan (1967), som bidrog till ett förnyat intresse för detta instrument. I sina musikhistoriska arbeten tillämpar han ett etnologiskt synsätt även på västerländsk konstmusik.

Han har vidare publicerat studier över folkmusikens ideologi. I artikeln "Upp, bröder, kring bildningens fana" Om folkmusikens historia och ideologi (i "Folkmusikboken", 1980, sid. 11–43) framhåller han inslagen av reaktionärt tänkande, rasism och entusiasm inför Nazityskland i den svenska spelmansrörelsen under förra hälften av 1900-talet. I artikeln Folkmusik – en brygd, ursprungligen publicerad i Nordiska museets årsbok "Fataburen" 1979, tar han också till storsläggan mot den syn på den svenska folkmusiken som under 1970-talet framfördes av de svenska maoisterna (se "Folket har aldrig segrat till fiendens musik").

Ling är sedan 1975 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och sedan 1980 av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.

Bibliografi i urval

• Svensk folkmusik: bondens musik i helg och söcken (1964, sjätte upplagan 1978)
• Nyckelharpan: studier i ett folkligt musikinstrument (1967, andra upplagan 1979)
• Adorno und die Musik (utgiven av Otto Kolleritsch, 1979)
• Folkmusikboken (red., 1980)
• Vi äro musikanter alltifrån Skaraborg: studier i västgötsk musikhistoria (1983)
• Europas musikhistoria. –1730 (1983)
• Wegzeichen: Studien zur Musikwissenschaft (utgiven av Jürgen Mainka och Peter Wicke, 1985)
• Europas musikhistoria. Folkmusiken: 1730–1980 (1989, engelsk översättning 1997)
• Klingande Sverige: musikens vägar genom historien (tillsammans med Erik Kjellberg, 1991, andra upplagan 2010)
• Boken om Eric Sahlström (sammanställd och redigerad av Gunnar Ahlbäck, 1992, andra upplagan 2005)
• En rundresa med Charles Burney: 1700-talets musikmiljöer (2004)
• Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (2009)

Källor

• Veslemöy Heintz. ”Ling, Jan Nils”. Grove Music Online. http://www.oxfordmusiconline.com.ezproxy.ub.gu.se/subscriber/article/grove/music/16703. Läst 2011-05-10. 
• Ling, Jan (1969). ”Musikforskare, behövs de? Tankar i samband med etableringen av ämnet musikvetenskap i Göteborg.”. Svensk tidskrift för musikforskning. http://www.musikforskning.se/stm/STM1969/STM1969Ling.pdf. 

Fotnoter

Företrädare: Jan S. Nilsson

Rektor för Göteborgs universitet 1992–1997

Efterträdare: Bo Samuelsson