Janus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Janus (olika betydelser).
Staty som föreställer Janus.

Janus (latin: Ianus, uttalas [janus]) är en mångfasetterad gud i romersk mytologi. Han öppnar och stänger himlaljusets portar och avbildas därför med två ansikten, ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka in i det förflutna. Han ansågs även som den äldste av gudarna samt som den gode skaparen, särskilt av floder och källor. Hans två ansikten har senare kommit att tolkas som att han har en förrädisk natur.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den första dagen i varje månad var helgad åt honom och framför allt den första i den efter honom uppkallade månaden Januarius (efter 153 f. Kr. årets begynnelsemånad, något som senare stadfästes genom den julianska kalendern även om man på flera håll i världen fortsatte med det urgamla bruket att inleda året med den månad då vårdagjämningen inföll). Numa Pompilius byggde åt Janus ett ryktbart tempel i Rom med två portar och föreskrev att båda skulle hållas stängda i fredstid men öppnas när det rådde krig. Janus avbildades med två från varandra vända ansikten (Janus Geminus). På några platser är han Janus Quadrifrons (Janus med fyra ansikten). Ofta har han nyckel och stav i handen och på mynt förekommer ett fartyg som attribut åt honom.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Janus' ursprung och hans ursprungliga funktion är omdebatterad. I de flesta moderna historikers ögon har han en samlande roll – att styra olika sorts inträden och övergångar.[1] Antingen tolkas hans roll som övergripande eller en som ihop med en särskild aspekt, och han har omväxlande förknippats/identifierats med ljuset,[2] solen,[3] månen,[4] tiden,[5] rörelsen,[6] året,[7] dörröppningar[8] och broar[9].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

(Nedanstående källor användes till texten på Engelskspråkiga Wikipedia)

  1. ^ C. Bailey: Phases in the Religion of Ancient Rome, Berkeley 1932, p.46
  2. ^ L. Preller-H. Jordan: Römische Mythologie, Berlin 1881, 3rd, p. 166-184.
  3. ^ R. Pettazzoni "Per l'iconografia di Giano" i Studi Etruschi 24 1955-56, p. 89.
  4. ^ L. A. MacKay; "Janus" i University of California Publications in Classical Philology 15 4 1956, p. 157-182.
  5. ^ J. S. Speÿer: "Le dieu romain Janus" i Revue de l'histoire des religions 26 1892, p. 43.
  6. ^ M. Renard "Aspects anciens de Janus et de Junon" i Revue belge de philologie et d'histoire 31 1 1953, p.6.
  7. ^ O. Huth: Janus. Ein Beitrag zur altrömischen Religionsgeschichte, Bonn 1932.
  8. ^ W. H. Roscher: Ausfürliches Lexicon der griechischen und römischen Mythologie II, 1890-1894 col. 15-55 s. v. Ianus
  9. ^ L. A. Holland: "Janus and the bridge" i Papers and Monographs of the American Academy in Rome 21 1961, p. 231-3.