Japansk natthäger

Från Wikipedia
Japansk natthäger
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteGorsachius
ArtJapansk natthäger
G. goisagi
Vetenskapligt namn
§ Gorsachius goisagi
Auktor(Temminck, 1835)
Utbredning

Japansk natthäger[2] (Gorsachius goisagi) är en hotad östasiatisk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3] Den häckar i skogsområden huvudsakligen i södra Japan. Vintertid flyttar den till Filippinerna, men har även påträffats i Indonesien. Arten är fåtalig och minskar i antal, varför IUCN listar den som sårbar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Japansk natthäger är en liten (49 cm) och satt häger med kraftig näbb. Den är rostbrun på huvud och hals med svarta streck nedför halsen och bröstet. Ovansida och vingtäcakre är kastanjebruna med tunn, svart marmorering. Liknande malajnatthägern har svart hjässa och lång tofs samt vita inslag i handpennorna som syns i flykten.[1]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett vittljudande och ugglelikt ljud som hörs både under häckningstid och under flyttningen. Under födosök kan den även yttra ett kraxande läte.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Japansk natthäger häckar huvudsakligen i södra Japan. En rapport om häckning finns dock från Taiwan och nyligen upptäcktes även en häckningsplats på sydkoreanska ön Cheju-do.[5] En stationär flock kan möjligen också finnas i Kinas inland.[6] Vidare har den påträffats vår och sommar i sydöstra Ryssland och passerar under flyttningen kustnära Kina, Hong Kong och Taiwan. Den övervintrar huvudsakligen i Filippinerna, men har även påträffats vintertid i Indonesien, mer tillfälligt i Brunei, Palau och Vietnam. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Japansk natthäger häckar vid vattendrag och fuktområden i tät skog på sluttningar upp till 1500 meters höjd, vintertid 2400 meter. Den födosöker mestadels i skog i skymning och gryning, men använder även träsk, risfält och jordbruksfält, på jakt efter huvudsakligen daggmaskar, men även landlevande sniglar, cikador, krabbor och skalbaggar. Fågeln har konstaterats häcka från april till juli. En studie visar att nederbörd och mängden övergivna risfält är viktiga faktorer för artens förekomst.[1]

Japansk natthäger på bo.

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten var lokalt vanlig i Japan fram till 1970-talet, men försvann därefter från ett antal häckingslokaler. Tidigare uppskattades världspopulationen till endast mellan 600 och 1 700 vuxna individer, men detta anses idag vara överdrivet pessimistiska siffror enligt internationella naturvårdsunionen IUCN. Från och med 2020 tros beståndet snarare bestå av mellan 5 000 och 10 000 vuxna individer. Från att tidigare ha kategoriserats som starkt hotad har den nedgraderats till den lägre hotnivån sårbar.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn kommer av det japanska namnet Goi-sagi för natthägern (Nycticorax nycticorax), ordagrant "femte rangs häger" (goi betyder "femte rang", sagi "häger"). I japansk folktro berordrade den omnipotente kejsar Daigo, som styrde Japan 897-930, en vassal att fånga en natthäger. Efter att ha hört kejsarens befallning underkastade sig natthägern och lät sig fångas. Kejsaren var så nöjd med att hägern hade bekräftat kejsarens allsmakt över både natur och människa att han gav den titeln "hägrarnas kung" och positionen som femte rang i hans hov, varefter han släppte den oskadd.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2020 Gorsachius goisagi . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Mackinnon, John; Nigel Hicks (1996). Birds of China. Bloomsbury Natural History. ISBN 9781472932136 
  5. ^ Hongshik Oh; Youngho Kim; Namkyu Kim. 2010. First breeding record of Japanese Night Heron Gorsachius gorsagi in Korea. Ornithological Science 9: 131-134.
  6. ^ He, F., Wen, C., Lin, J., Jiang, H., Lin, Z. and Xiao, H. 2016. A brief on the current occurrence of Gorsachius spp. in mainland China. Zoological Systematics 41(3): 315–317.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]