Javamajna

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Javatofsmajna)
Javamajna
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljStarar
Sturnidae
SläkteAcridotheres
ArtJavamajna
A. javanicus
Vetenskapligt namn
§ Acridotheres javanicus
Auktor(Cabanis, 1850)
Synonymer
  • Acridotheres cinereus javanicus
  • Acridotheres grandis javanicus
  • Acridotheres fuscus javanicus

Javamajna[2] (Acridotheres javanicus) är en fågel i familjen starar inom ordningen tättingar, ursprungligt förekommande i Indonesien på öarna Java och Bali där den är fåtalig och minskar i antal. Den är dock införd i en rad länder och områden, främst i östra Asien, där den har etablerat frilevande populationer.[3] Det vilda beståndet anses vara utrotningshotat.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Javamajnan är en 21–25 cm stare, en typisk svartaktig majna med tydlig tofs i pannan och förlängda hjässfjädrar. Den är lik djungelmajnan, men är förutom svartaktig hjässa och örontäckare mörkt skiffergrå med kontrasterande vita understjärttäckare. I flykten syns svartare undre vingtäckare och bredare vit stjärtspets. Näbben är helgul.[4][5]

Javamajna fotograferad i Singapore.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Lätena är mycket lika brunmajnans (A. tristis), men går att urskilja med övning.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Javamajnans naturliga utbredningsområde är Java och Bali i Indonesien. Den är dock införd till södra Malackahalvön, Sumatra, Borneo, Flores, Sumba, Puerto Rico, Honshu (Japan) och Taiwan.[3][1]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare betraktades javamajnan som en underart till tofsmajnan (A. grandis), men även tillhörande sulawesimajnan (A. grandis) och dessa två tillsammans del av djungelmajnan (A. fuscus) Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Javamajnan hittas i stadsmiljöer, öppet landskap och jordbruksmarker. Den är en allätare som intar bland annat frukt, nektar, insekter och annat animaliskt material, men även avfall. Den häckar året runt i miljöer påverkade av människan, före 1940 på Java i april-maj och september. Fågeln bygger ett slarvigt bo som placeras i ett hål i ett träd, en vägg, en bro eller i en palmkrona. Däri lägger den två till fem ljusblå ägg.[4][5]

Javamajnan lever i symbios med vattenbuffeln genom att plocka bort insekter på djurets rygg.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Javamajnan i ursprungligt tillstånd minskar kraftigt i antal till följd av fångst för burfågelsindustrin. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar (VU). Världspopulationen av vilda populationer på Java och Bali uppskattas till högst 10.000 vuxna individer,[1] Införda populationer är dock mycket större, med uppskattningsvis 160 000 individer i Singapore år 2000[6] och över 20 000 i Taiwan 1999[7].

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Acridotheres javanicus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 20 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ [a b c] Craig, A. & Feare, C. (2019). Javan Myna (Acridotheres javanicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60869 1 februari 2019).
  6. ^ Yap, C.A.M. 2003. A study of the changes in the range sizes of White-vented Mynas in Singapore. Raffles Bull. Zool. 51(1): 159-163. Raffles Bull. Zool. 51(1): 159-163.
  7. ^ Lin Rueyshing. 2001. The occurrence, distribution and relative abundance of exotic starlings and mynas in Taiwan. Endem. Spec. Res. 3(13-23.).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]