Jean-Baptiste Lully

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet "Lully" leder hit. För kommunen, se Lully (kommun).
Jean-Baptiste Lully.

Jean-Baptiste Lully (italienska: Giovanni Battista Lulli), född 28 november 1632 i Florens, Italien, död 22 mars 1687 i Paris, Frankrike, var en italiensk-fransk tonsättare.

Under 1600-talets mitt gjordes försök att införa den italienska operan i Frankrike. Försöken misslyckades till en början, men när den anknöts till en variant av balett, "ballet de cour" (hovbalett), steg populariteten. Baletterna var påkostade färgrika skådespel som förenade poesi, musik och dans. Jean-Baptiste Lully var grundfiguren för detta förenande. Hans ensemble vid namn "Kungens 24 violiner" innehöll det som senare kom att utgöra grunden i en symfoniorkesters stråksektion: alt-, tenor-, och basinstrument.

Lully var även upphovsmannen till den från början franska termen "ouverture" - en långsam introduktion i musikstycket, som följs av en livligare avdelning.

Lully var en innovatör inom musiken och var en av föregångarna till senare tiders storslagna operor och mässor. Hans Te Deum står där i särklass då Lully visar mästerliga prov på växlingar mellan homofoni och polyfoni, solostämmor, körpartier, instrumental musik, rytmiska variationer och harmoniskt överraskande växlingar.

Detta verk blev mycket populärt under Lullys livstid och 10 år efter dess tillkomst ledde han sin orkester under en konsert för att fira Ludvig XIV:s tillfrisknande. Under konserten drog Lully taktstaven i foten så hårt att det gick upp ett djupt sår som senare infekterades. Lully vägrade att amputera foten och dog sedermera av kallbrand.

1685 hade Lully orsakat skandal på grund av att han hade ett sexuellt förhållande med en ung man och genom detta förlorade han kungens gunst.[1]

I den franska filmen Le roi danse skildras Lullys liv och relation till den franske kungen grundligt.

Operor[redigera | redigera wikitext]

Andra verk[redigera | redigera wikitext]

  • Baletter
  • Komedibaletter (främst komponerade för Molières komedier)
  • Motetter
  • Instrumentalverk (främst danssviter)
  • Kyrkomusik (däribland ett Miserere och ett Te Deum)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Howitt, Basil Love lives of the great composers: from Gesualdo to Wagner Toronto 1995

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]