Jean-Honoré Fragonard

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jean-Honoré Fragonard – ”Den stulna kyssen” (1787–1789). Eremitaget, S:t Petersburg
Jean-Honoré Fragonard – ”Gungan” (1767). Wallace Collection, London
Jean-Honoré Fragonard – Läsande flicka

Jean-Honoré Fragonard, född 5 april 1732 i Grasse, Frankrike, död 22 augusti 1806 i Paris, var en fransk målare och tecknare under rokokoepoken. Han var far till Alexandre-Évariste Fragonard.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jean-Honoré Fragonard kom som 18-åring i lära hos Chardin och blev senare elev till Boucher, vilken 1752 hjälpte honom att få Rom-priset. 1756 reste Fragonart till Italien, där han studerade Giovanni Battista Tiepolo och andra neapolitanska konstnärer men särskilt ägnade sig åt landskapsstudier i Roms omgivningar. Hans rödkrittecknignar från Tivoli är framstående och visar på en modern konstuppfattning. Hösten 1761 var han åter i Paris. Efter utställandet av historiemålningen Översteprästen Coresus offrar sig för att rädda Callirrhoe 1765 antogs han vid målarakademin. De förhoppningar som allmänt hystes, att Fragonard skulle ägna sig åt måler i den stora stilen, infriades ej. Istället ägnade sig Fragonard åt landskaps- och genremåleri, gärna med erotiska motiv.[1] Fragonard utsågs 1793 till chef för Musée des Arts, nuvarande Louvren.

Både som målare och tecknare var Fragonard mycket effektiv. Fragonard målade med stor skicklighet och skiftande maner och teknik. Han är mest känd för sina målningar av förälskade par i trädgårdar, till exempel Gungan och Överraskningen, samt små incidenter vid hemliga kärleksmöten, till exempel Den stulna kyssen. I de flesta av Fragonards målningar, däribland ”Musiktävlingen”, ”Flörten” och ”Kärlekens framsteg”, gestaltar han kvinnor med nonchalanta uttryck, iförda eleganta klänningar samt omgivna av män och änglar, ofta i en grönskande miljö. Verken uttrycker lust, kärlek och kvinnornas känslomässiga makt över männen.

Fragonards främsta förebilder var 1600-talsmålare som Rembrandt och Rubens samt Boucher och Tiepolo. I de flesta av Bouchers målningar står kvinnan i centrum, precis som i åtskilliga av Fragonards bilder. Måhända blev Fragonard influerad av Bouchers sätt att måla och gestalta kvinnans position i förhållande till mannens.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Gungan (1767)
  • Överraskningen (1771-1772)
  • Den stulna kyssen (1787-1789)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Levey, Michael, Rococo to Revolution: major trends in eighteenth-century painting. London: Thames & Hudson 1992. ISBN 0-500-20050-5

Fördjupningslitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Milam, Jennifer Dawn, Fragonard's Playful Paintings: visual games in Rococo art. Manchester: Manchester University Press 2006. ISBN 0-7190-7516-5
  • Sheriff, Mary D., Fragonard: Art and Eroticism. Chicago: University of Chicago Press 1990. ISBN 0-226-75273-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]