Jean-Luc Marion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jean-Luc Marion.

Jean-Luc Marion, född 3 juli 1946 är en fransk filosof, professor och ledamot av Franska Akademien.

Marion är en lärjunge till teologen Hans Urs von Balthasar och hans filosofi är typisk för det som Dominique Janicaud har kallat "den teologiska vändningen i den franska fenomenologin". Han studerade även under Jean Beaufret, Ferdinand Alquié och Jacques Derrida och är specialist på Descartes och fenomenologi. Marion har bland annat ägnat sig åt kärleksbegreppet, om vilket han har utarbetat en fenomenologi.

Han är professor och undervisar vid Université Paris-Sorbonne och Chicagouniversitetet, samt valdes in till Franska akademin 6 november 2000.

Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • L’idole et la distance, 1977
  • Sur la théologie blanche de Descartes, 1981
  • Prolégomènes à la charité, 1986
  • Le phénomène érotique, 2003
  • Le visible et le révélé, 2005

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia