Jean Cau
| Jean Cau | |
| Född | 8 juli 1925 Bram, Aude, Occitanien, Frankrike |
|---|---|
| Död | 18 juni 1993 (67 år) Paris, Frankrike |
| Yrke | författare, journalist |
| Nationalitet | fransman |
| Språk | franska |
| Verksam | 1948–1993 |
Jean Cau, född 8 juli 1925 i Bram, död 18 juni 1993 i Paris, var en fransk författare och journalist. Han tillhörde under 1950-talet de franska vänsterintellektuella som samlades kring Jean-Paul Sartre och tidskriften Les Temps Modernes. I mitten av 1960-talet skedde en politisk omvändelse och Cau rörde sig högerut politiskt. Han tilldelades Goncourtpriset 1961 för romanen La Pitié de Dieu ("Guds nåd").
Liv och gärning[redigera | redigera wikitext]
Jean Cau växte upp i Bram i departementet Aude med katalanska föräldrar. Han gick i den prestigefyllda skolan Lycée Louis-le-Grand i Paris. År 1947 blev han sekreterare åt Jean-Paul Sartre, som hade stort inflytande på hans tänkande och skrivande under ett drygt decennium framöver. På 1950-talet tillhörde Cau kretsen kring Sartres tidskrift Les Temps Modernes. Han levde kaféliv med Paris' vänsterintellektuella och publicerades i Combat och andra tidskrifter inom samma miljö. Han blev journalist för bland annat France Observateur, L'Express, Le Figaro Litteraire och Paris-Match, och började publicera romaner och essäer.[1] År 1961 fick han Goncourtpriset för sin roman La Pitié de Dieu ("Guds nåd"), en Sartre-inspirerad skildring av fyra mördare i en fängelsecell.[2]
I mitten av 1960-talet bröt Cau med sina forna vänner och började attackera Paris marxistiska intellektuella. Han kallade Sartres beslut att avstå från Nobelpriset i litteratur för ett PR-trick. Han blev snabbt utfrusen ur Paris författargemenskap men fortsatte att ges ut av etablerade bokförlag.[1] Han skrev högerpolitiska stridsskrifter i samma tradition som François Mauriac och Raymond Aron, sympatiserade med den högerextrema tankesmedjan GRECE och bidrog till dess tidskrift Éléments.[1][3][4] I flera essäer attackerade han Charles de Gaulle från höger.[1]
Cau beskrev sig själv som katalan och beundrade den spanska kulturen, särskilt tjurfäktning som han följde och skrev om flitigt. Hans texter om sporten finns samlade i boken Les Oreilles et la queue, utgiven 1990.[1]
Boklista[redigera | redigera wikitext]
- Le Fort intérieur, Gallimard, 1948
- Maria-nègre, Gallimard, 1948 ISBN 978-2070212842
- Le Coup de barre, Gallimard, 1950 ISBN 9782070212859
- Le Tour d'un monde,Gallimard, 1952 ISBN 978-2070212866
- Les Paroissiens, Gallimard, 1958 ISBN 978-2070212873
- Mon village, Gallimard, 1958 ISBN 978-2070212880
- Vie et mort d'un toro brave, Gallimard, 1961
- La Pitié de Dieu, Gallimard, 1961 ISBN 978-2070212903
- Les Parachutistes - Le Maître du monde, Gallimard, 1963 ISBN 978-2070212910
- Le Meurtre d'un enfant, Gallimard, 1965 ISBN 978-2070212927
- Lettre ouverte aux têtes de chiens occidentaux, Albin Michel, 1967 ISBN 978-2226045768
- Un testament de Staline, Grasset, 1967 ISBN 978-0036186756
- Les Yeux crevés, Gallimard, 1968 (teaterpjäs)
- Le pape est mort, La Table Ronde, 1968 ISBN 978-2710322184
- Le Spectre de l'amour, Gallimard, 1968 ISBN 978-2070268856
- L'Agonie de la vieille, La Table Ronde, 1969 ISBN 978-2710322061
- Tropicanas, de la dictature et de la révolution sous les tropiques, Gallimard, 1970 ISBN 978-2070268870
- Les Entrailles du taureau, Gallimard, 1971 ISBN 978-2070279951
- Le Temps des esclaves, La Table Ronde, 1971 ISBN 978-2710316862
- Ma misogynie, Julliard, 1972
- Les écuries de l'Occident – Traité de morale, La Table Ronde, 1973 ISBN 978-2710312284
- La Grande Prostituée – Traité de morale II, La Table Ronde, 1974 ISBN 978-2710323150
- Les Enfants, Gallimard, 1975 ISBN 978-2070291663
- Pourquoi la France, La Table Ronde, 1975 ISBN 978-2710315858
- Derrière le rideau, med Joseph Breitbach och Paul Chambrillon, förord, Editions Emile-Paul, 1975
- Lettre ouverte à tout le monde, Albin Michel, 1976 ISBN 978-2226003744
- Otages, Gallimard, 1976 ISBN 978-2070294336
- Une nuit à Saint-Germain des Près, Julliard, 1977 ISBN 978-2260000709
- Discours de la décadence, Copernic, 1978 ISBN 978-2859840150
- Une passion pour Che Guevara, Julliard, 1979 ISBN 978-2260001393
- Nouvelles du paradis, Gallimard, 1980 ISBN 978-2070299942
- La Conquête de Zanzibar, Gallimard, 1980 ISBN 978-2070290376
- Le Grand Soleil, Julliard, 1981 ISBN 978-2260002536
- La Barbe et la Rose, La Table Ronde, 1982 ISBN 978-2710300915
- Une rose à la mer, La Table Ronde, 1983 ISBN 978-2710301318
- Proust, le chat et moi, La Table Ronde, 1984 ISBN 978-2710301905
- Croquis de mémoire, Julliard, 1985 ISBN 978-2260004028
- Mon lieutenant, Julliard, 1985 ISBN 978-2260004202
- Sévillanes, Julliard, 1987 ISBN 978-2260005087
- Les Culottes courtes, Le Pré-aux-Clercs, 1988 ISBN 978-2714421265
- La Grande Maison, Le Pré-aux-Clercs, 1988 ISBN 978-2714422927
- Le Choc de 1940, Fixot, 1990 ISBN 978-2876450929
- Les Oreilles et la Queue, Gallimard, 1990 ISBN 978-2070719860
- Le Roman de Carmen, Éditions de Fallois, 1990 ISBN 978-2877060875
- La Rumeur de Mazamet, Le Pré aux Clers, 1991 ISBN 978-2714426666
- L'Ivresse des intellectuels : Pastis, Whisky et Marxisme, Plon, 1992 ISBN 978-2259025171
- L'Innocent, Flammarion, 1982 ISBN 978-2080644565
- Nimeno II, torero de France, Marval, 1992 ISBN 978-2862341064
- La Folie corrida, Gallimard, 1992 ISBN 978-2070726660
- Au fil du lait, Educagri, 1993 ISBN 978-2866211769
- Composition française, Plon, 1993 ISBN 978-2-259-00087-1
- Contre-attaques : éloge incongrue du lourd, Labyrinthe, 1993 ISBN 978-2869800113
- L'Orgueil des mots, Filipacchi, 1995 ISBN 978-2850183744 (postum)
- Fernando Botero, la corrida, La Bibliothèque des Arts, 2001 ISBN 978-2850471599 (postum)
- Monsieur de Quichotte, Le Rocher, 2005 ISBN 978-2268051666 (postum)
- Le Candidat (förord av Alain Delon), Éditions Xenia, 2007 ISBN 978-2888920496 (postum)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] Kirkup, James (30 juni 1993). ”Obituary: Jean Cau” (på engelska). The Independent. http://www.independent.co.uk/news/people/obituary-jean-cau-1494832.html. Läst 12 augusti 2015.
- ^ Koningsberger, Hans (3 juni 1963). ”Murderers all” (på engelska). The Saturday Review. sid. 25. http://www.unz.org/Pub/SaturdayRev-1963jun01-00025a02. Läst 12 augusti 2015.
- ^ ”8 juillet 1925 : naissance de Jean Cau” (på franska). Salon littéraire. http://salon-litteraire.com/fr/ephemeride/content/1840983-8-juillet-1925-naissance-de-jean-cau. Läst 12 augusti 2015.
- ^ Cau, Jean (1973). ”La grande prostituée” (på franska). Éléments (3). Arkiverad från originalet den 6 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180106173249/http://grece-fr.com/?p=3635. Läst 12 augusti 2015.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- (italienska)
Wikiquote har citat av eller om Jean Cau.
|