Jean Giraudoux

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jean Giraudoux 1927.

Hippolyte Jean Giraudoux, född 29 oktober 1882 i Bellac, död 31 januari 1944 i Paris, var en fransk författare.

Giraudoux var en typisk representant för den del av författargenerationen efter första världskriget som fortsatte i André Gide och Paul Valérys fotspår och ställde sig i opposition till den traditionella franska formklarheten. Giraudoxu framträdde 1909 med novellsamlingen Provinciales, som efterföljdes av L'école des indifférents (1911) och Elpénor (1913), vars med inre monologer fyllda noveller fick sitt egentliga genombrott först efter första världskrigets utbrott. Därefter följde en rad romaner i samma stil, såsom Simon le pathétique (1918, självbiografisk), Amica America (1919), Suzanne et le pacifique (1921), samt den för Giraudoux mycket typiska Sigfrid et le Limousin (1922, svensk översättning 1929) och den politiska nyckelromanen Bella (1926). Senare uppträdde Giraudoux även som dramatiker.[1]

Uppvuxen i fransk småstadsmiljö. Gjorde i ungdomen många fotvandringar runtom i Europa och Amerika. Blev 1911 anställd vid franska utrikesdepartementet, där han bland annat verkställde som legationssekreterare i Ryssland (Sovjetunionen) och Främre Orienten. 1939-40 var Giraudoux fransk propagandaminister, men det är för sitt författarskap han är känd för eftervärlden.

Texterna är humana och inte sällan satiriska och samhällskritiska.

Teaterpjäser (urval)

  • 1928 (1929) - Siegfried (baserad på hans roman Sigfrid et le Limousin från 1922)
  • 1929 (1934) - Amfitryon 38
  • 1935 (1938) - Trojanska kriget blir inte av
  • 1939 - Ondine (Med detta skådespel som grund skapade Daniel-Lesur en opera, med samma namn)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]