Jeanette Winterson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jeanette Winterson
Jeanette Winterson 2005.
Jeanette Winterson 2005.
Född 27 augusti 1959 (54 år)
Manchester, England, Storbritannien
Yrke Författare, journalist
Nationalitet Storbritannien Brittisk
Verksam 1985–
Genrer Fiktion, barnböcker, journalism, science fiction
Framstående verk Det finns annan frukt än apelsiner (1985)
Partner Peggy Reynolds (1990–2002)
Susie Orbach
Influenser Thomas Malory, Virginia Woolf, Tove Jansson, T. S. Eliot
Influerade Sarah Waters, Susan Hill
Officiell webbplats

Jeanette Winterson, född 27 augusti 1959, är en brittisk författare. Hon är förmodligen mest känd för den självbiografiska romanen Det finns annan frukt än apelsiner (1985). 1987 kom Passionen, som utspelar sig i Napoleon Europa.

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Jeanette Winterson föddes i Manchester och adopterades av Constance och John William Winterson den 21 januari 1960.[1] Hon växte upp i Accrington, och familjen var engagerad i Elim Pentecostal Church, en del av pingströrelsen. Winterson tänkte bli en pingstkyrklig kristen missionär och började därför vid sex års ålder evangelisera och författa predikotexter.[2][3] Vid 16 års ålder identifierade sig Winterson som lesbisk, och hon lämnade därefter sitt adoptivhem.[4] Hon började efter detta snart att studera på college i Accrington, innan hon påbörjade högre studier i engelsk litteratur på St Catherine's College, Oxford.[5][6]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha flyttat till London vann hennes första roman Det finns annan frukt än apelsiner 1985 års Whitbread Prize för bästa roman. 1990 bearbetades den till en TV-serie, vilken gjorde att Winterson vann BAFTA för bästa drama. Hon vann även 1987 års John Llewellyn Rhys Prize för Passionen, en roman som utspelar sig i Napoleons Europa.

Wintersons följande böcker utforskar gränserna mellan verklighet och fantasi, könspolariteter och sexuella identiteter. Dessa har vunnit henne flertalet litterära utmärkelser. Hon anpassade boken Powerbook till teaterscenen och den sattes upp på Royal National Theatre i London 2002. Winterson blev tilldelad den brittiska riddarorden Brittiska imperieorden 2006 för sin litterära tjänst.[7] 2009 donerade hon novellen "Dog Days" till Oxfams Ox-Tale-projekt med fyra samlingar engelska berättelser från 38 författare.[8]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

I juni 2002 avslutade Winterson sitt tolvåriga förhållande med Peggy Reynolds, som arbetar på BBC.[9] Hon har sedan dess haft ett förhållande med teaterregissör Deborah Warner och terapeuten Susie Orbach.[10] Hennes roman Passionen inspirerades av hennes kärleksaffär med hennes litterära agent Pat Kavanagh.[11]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Oranges Are Not the Only Fruit (1985) (Det finns annan frukt än apelsiner, översättning Caj Lundgren, Gedin, 1990) (översättning Anna Troberg, Bazar, 2005)
  • Boating for Beginners (1985)
  • The Passion (1987) (Passionen (översättning av Lena Fries-Gedin, Gedin, 1989) (översättning Anna Troberg, Bazar, 2007)
  • Fit For The Future (1986)
  • Sexing the Cherry (1989) (Skapelsens kön, översättning av Boo Cassel, Gedin, 1992)
  • Oranges Are Not The Only Fruit: the script (1990)
  • Written on the Body (1992) (Skrivet på kroppen, översättning Ulla Roseen, Gedin, 1993)
  • Art & Lies: A Piece for Three Voices and a Bawd (1994) (Konst & lögner, översättning Ulla Roseen, Gedin, 1995)
  • Great Moments in Aviation: the script (1995)
  • Art Objects (1995) (Konst : essäer om extas och skamlöshet, översättning Ulla Roseen, Kabusa böcker, 2014)
  • Gut Symmetries (1997) (Vintergatan går genom magen, översättning Ulla Roseen, Wahlström & Widstrand, 1998)
  • The World and Other Places (1998)
  • The Powerbook (2000) (Powerbook, översättning Ulla Roseen, Wahlström & Widstrand, 2001)
  • The King of Capri (2003)
  • Lighthousekeeping (2004) (Fyrväktaren, översättning Anna Troberg, Bazar, 2005)
  • Weight (2005) (Tyngd: myten om Atlas och Herakles, översättning Ulla Roseen, Bonnier, 2006)
  • Tanglewreck (2006) (Tidväktaren, översättning Lena Fries-Gedin, Rabén & Sjögren, 2007)
  • The Stone Gods (2007) (Stengudarna, översättning Ulla Roseen, Wahlström & Widstrand, 2009)
  • The Battle of the Sun (2009) (Solstriden, översättning Ulla Roseen, Rabén & Sjögren, 2010)
  • The Lion, The Unicorn and Me: The Donkey’s Christmas Story (2009)
  • Why Be Happy When You Could Be Normal? (2011) (Varför vara lycklig när du kan vara normal?, översättning Ulla Roseen, Wahlström & Widstrand, 2012)
  • The Daylight Gate (2012)

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jeanette Winterson: all about my mother”. The Guardian (London). 29 October 2011. http://www.guardian.co.uk/books/2011/oct/28/jeanette-winterson-all-about-my-mother. Läst 29 oktober 2011. 
  2. ^ Brooks, Libby (2 September 2000). ”Power surge”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/books/2000/sep/02/fiction.jeanettewinterson. 
  3. ^ International Journal of Sexuality and Gender Studies, Volume 6, Number 4. SpringerLink. Retrieved on 26 August 2011.
  4. ^ Patricia Juliana Smith (24 July 2006). ”Winterson, Jeanette (b. 1959)”. glbtq Encyclopedia. http://www.glbtq.com/literature/winterson_j.html. Läst 4 december 2008. 
  5. ^ Winterson profile
  6. ^ Lancashire Telegraph "Amazon sorry for book sales error which hit Accrington author" 14 April 2009
  7. ^ Mall:London Gazette
  8. ^ Ox-Tales. Oxfam. Retrieved on 26 August 2011.
  9. ^ Maya Jaggi (29 May 2004). ”Saturday Review: Profile: Jeanette Winterson”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/books/2004/may/29/fiction.jeanettewinterson. Läst 4 december 2008. 
  10. ^ Stuart Jeffries (22 February 2010). ”Jeanette Winterson: 'I thought of suicide'”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/books/2010/feb/22/jeanette-winterson-thought-of-suicide. Läst 15 augusti 2011. 
  11. ^ Gadher, Dipesh (26 October 2008). ”Lesbian novelist Jeanette Winterson planned last visit to dying ex-lover”. The Sunday Times. http://entertainment.timesonline.co.uk/tol/arts_and_entertainment/books/article5014564.ecel. Läst 17 mars 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]