Jersey Joe Walcott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
USA Jersey Joe Walcott
Världsmästare i tungviktsboxning
Jersey Joe Walcott 1937.jpg
Jersey Joe Walcott 1937.
Personlig information
Fullständigt namn Arnold Raymond Cream
Smeknamn Jersey Joe
Födelsedatum 31 januari 1914
Födelseplats Merchantville, New Jersey,  USA
Dödsdatum 25 februari 1994 (80 år)
Dödsplats Camden, New Jersey,  USA
Vikt 89 kg
Viktklass Tungvikt
Längd 1,83 m
Räckvidd 1,88 m
Slagställning Ortodox
År som aktiv 1930-1953
Titlar Världsmästare 7 mars 1951-23 september 1952
Matchstatistik *
Totalt: 71 Oavgjort: 2 NC: 0
Vinst Utgång Förlust
72% 51 Totalt 18 25%
32 KO/TKO 6
* Antal proffsmatcher och resultat är korrekta per den
4 december, 2012

Jersey Joe Walcott, född som Arnold Raymond Cream 31 januari 1914 i Merchantville, New Jersey, USA, död 25 februari 1994 i Camden, New Jersey, USA, var en amerikansk professionell boxare, världsmästare i tungviktsboxning 1951-52. Walcott vann tungviktstiteln den 18 juli 1951 med en knockoutseger över Ezzard Charles och förlorade den efter en knockoutförlust mot Rocky Marciano den 23 september 1952.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Walcott föddes i Merchantville, New Jersey, och jämfördes i sin ungdom ofta med den tidigare världsmästaren i weltervikt Joe Walcott. Efterhand blev han allmänt känd under smeknamnet Jersey Joe Walcott, och antog detta i början av trettiotalet som sitt officiella namn.

Walcott debuterade som professionell boxare 1930. Under 1930- och 1940-talet matchades Walcott oftast mot motståndare av hög klass och kom att varva förluster och segrar. 1945 besegrade han den topprankade Joe Baksi och 1947 vann han segrar mot Joey Maxim och Elmer Ray efter att året innan ha förlorat mot dessa. I december 1947 fick han möta världsmästaren Joe Louis i en titelmatch. Trots att Walcott hade mästaren nere för räkning i första och fjärde ronden kunde denne, efter 15 ronder, vinna med domarsiffrorna 2-1, ett resultat som kom att bli omdiskuterat. Många menade att Walcott förtjänade segern. I returmatchen i juni 1948 blev Walcott dock knockad i 11:e ronden.

Världsmästare efter flera försök i lång karriär[redigera | redigera wikitext]

I juni 1949 hade han kvalificerat sig för en match om den titel som Joe Louis hade lämnat vakant detta år. I en 15-rondersmatch förlorade han på poäng mot Ezzard Charles. Den 14 augusti 1949 mötte Walcott Olle TandbergRåsunda Fotbollsstadion. Efter att ha defensivboxats i tre ronder kunde Walcott, med en vänsterkrok, knocka Tandberg i fjärde ronden. Under 1950 vann han meriterande segrar och fick i mars 1951 ännu en titelmatch mot Ezzard Charles. Även denna förlorade Walcott på poäng.

I Walcotts tredje titelmatch mot Charles i juli 1951 och i hans femte försök att ta titeln, vann han på knockout i sjunde ronden. Därmed blev han i en ålder av 37 år och 165 dagar den dittills äldste att vinna VM-titeln i tungviktsboxning. Det första titelförsvaret var återigen ett möte med Charles. Matchen slutade med en knapp poängseger för Walcott.

Förlorad titel[redigera | redigera wikitext]

Den 23 september 1952 i en titelmatch mot Rocky Marciano hade Walcott, efter effektiv defensivboxning, en klar poängledning innan han i trettonde ronden förlorade på knockout. Efter att i returmatchen den 15 maj 1953 ha blivit slagen knockout redan i första ronden avslutade Joe Walcott sin 23 år långa proffskarriär. [1]

Kvar i ringen i ny roll, sedan filmkarriär[redigera | redigera wikitext]

Under många år därefter fanns Walcott dock med i den cirkus som omger boxningssporten, bland annat som domare. Hans mest omtalade uppdrag som "den tredje mannen" i ringen var domarinsatsen i matchen mellan Cassius Clay och Sonny Liston, en match som blev tumultartad och som han felaktigt kom att avbryta efter att ha tappat räkningen då Liston blev nedslagen. Härefter fick han inga fler domaruppdrag. 1956 medverkade han tillsammans med en annan gammal tungviktsmästare, Max Baer, i boxningsfilmen The Harder They Fall (Storstadsdjungel), vars huvudrollsinnehavare var Humphrey Bogart.

I början av 1980-talet blev Walcott utnämnd till ordförande i New York State Athletic Commission.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbsidor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kings of the ring: the history of heavyweight boxing, Gavom Evans, 2007.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]