Jevgenij Jevtusjenko

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jevgenij Jevtusjenko hos Richard Nixon den 3 februari 1972.

Jevgenij Aleksandrovitj Jevtusjenko (ryska: Евгений Александрович Евтушенко), född 18 juli 1933 i Zima, är en rysk författare och poet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jevtusjenko studerade inom författarutbildningen vid Gorkij-institutet 1951-1954. På 1960-talet var han en estradpoet. År 1967 upptogs han i det sovjetiska författarförbundets presidium. Han bor idag delvis i USA och har även producerat program om poesi för rysk TV.

Jevtusjenkos dikter och böcker innehåller ofta kritik mot det byråkratiska och stelbenta sovjetsystemet samtidigt som han försvarar sin tro på kommunismen. Hans självbiografi Bekännelser av ett sovjetseklets barn (på svenska 1963) är ett exempel på detta. Jevtusjenko tillbringade även mycket tid på Kuba och förälskade sig i den kubanska revolutionen vilken han också har skrivit mycket om.

Dmitrij Sjostakovitj använde fem av Jevtusjenkos dikter i sin symfoni no.13 "Babij Jar".

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • [Dikter]. Ingår i antologin Unga ryska poeter (översättning Hans Björkegren, Wahlström & Widstrand, 1963)
  • Babij Jar och andra dikter (översättning Göran Lundström, Bonnier, 1963)
  • Bekännelser av ett sovjetseklets barn (Primečanija k avtobiografii) (översättning Victor Bohm och Gunnar Ljungdahl, Geber, 1963)
  • [Bidrag]. Ingår i antologin Ny rysk prosa (Wahlström & Widstrand, 1964)
  • Dikter mellan ja och nej (översättning Hans Björkegren, Wahlström & Widstrand, 1969)
  • Bärmarker: roman (Jagodnye mesta) (översättning Hans Björkegren, Wahlström & Widstrand, 1982)
  • Osynliga trådar (översättning Ulla Berg, Wahlström & Widstrand, 1982)
  • Fuku! och andra dikter (översättning Annika Bäckström, Gedin, 1987)
  • Samvetskval (Muki sovesti) (översättning dikter Ola Palmær, publicistik Karin Nordlander, Progress, 1991)
  • Dö inte före din död: en rysk saga (Ne umiraj prežde smerti) (Översättning Bengt Samuelson, Gedin, 1994)